Jubel när EU:s klimat-och energipaket var i hamn samsades med bilaterala möten. Finansoron har inte överskuggat diskussionerna i Poznan. Många menade tvärtom att det är genom gröna investeringar som världsekonomin kan få nytt liv.
Läs Mattias Johansson rapport från COP 14 i Poznan, fredag kväll
Jubel då EU:s klimat- och energipaketet var i hamn
Sista dagen i Poznan dominerades av ett segdraget ställningskrig mellan olika parter – ungefär som det brukar bli i FN-mötens slutskede, sade de som varit med förr. Efter lunch hördes glada jubelfrån den paviljong där EU:s ordförandeland Frankrike huserade. Klimat- och energipaketet var i hamn. Nicholas Sarkozy fick därmed stå för en rejäl och påtaglig leverans från sin tid som EU-ordförande. I paviljongens bar, där det erkänt bästa kaffet serverades under COP 14,öppnades till och med flaskor med champagne för att kunna ha något att skåla med medan man följde Sarkozys presskonferens på TV live från Bryssel.
Att paketet var färdigt påverkade inte Poznan-förhandlingarna i sak. Men självklart var det stärkande för EU:s miljö- och klimatministrar på plats att ha med sig in i slutronden att de som ländergrupp slagit fast utsläppsmål och sina ambitioner för en utveckling mot en högre andel förnybar energiproduktion. Detta trots att paketets slutliga förslag präglas av eftergifter gentemot länder av ekonomiska skäl.
Carlgren nöjd med höjt mål
Andreas Carlgren kommenterade till media på plats och var framför allt
nöjd med att EU stod fast vid att höja målet för sina utsläppsminskningar från 20 till 30 procent om det blir ett nytt klimatavtal i Köpenhamn. Visserligen återstår att Europaparlamentet genom medbeslutandeförfarandet ska ge sitt godkännande i nästa vecka,men alla räknar med att paketet efter mindre justeringar även kommer att kunna klubbas där innan Bryssel tar julledigt
Carlgren utsedd att leda minstergrupp
De bilaterala möten vi hade kvar i Poznan ströks omedelbart fram på eftermiddagen. Orsaken var att förhandlingarna på tre närbesläktade områden körde fast lyftes upp till den politiska beslutsnivån. För Carlgrens del var det bara att kavla upp ärmarna eftersom han utsågs av COP 14:s ordförandeland Polen att leda en av de ministergrupper som skulle lösa ut frågorna.
Just denna diskussion gällde anpassningsfondens struktur och juridiska status – hur den skulle förvaltas, helt enkelt. Efter mycket trixande lyckades Carlgren lotsa igenom en text som först ministergruppen, sedan ordförandeskapet och till sist alla länders delegationer kunde köpa. Formen blev något friare än motsvarande globala organ (något som G 77 stred för), men det finns tydliga skrivningar om att pengarna verkligen går till de klimatanpassningsåtgärder är avsedda för (vilket i-länderna krävde).
Kompromisser
I de övriga två återstående frågorna som gällde fördelning av intäkter från utsläppshandeln (Share of proceeds) och hur tillgodoräkningen av koldioxidlagring ska ske, gick diskussionerna först trögt. Sent på kvällen stod det klart att man nått kompromisser även här. Efter det återstod bara några timmar in på natten för förhandlarna att slutbehandla texterna innan COP 14 var över.
Poznan var aldrig menat att bli De Stora Klimatfrågornas möte – det kommer att ske i Köpenhamn om ett år. Men i miljöhistorieböckerna kommer det att stå att det var i Poznan som grunden för det nya klimatprotokollet – av flera, bland annat Al Gore som talade inför en överfull lokal på mötesområdet under fredagen, beskrivet som det absolut mest avgörande internationella avtal som kommer att träffas under det tidiga 2000-talet.
Farhågorna om att finansoron skulle dämpa diskussionerna i Poznan kändes överskattade. Tvärtom sade talare efter talare i plenum att klimatkrisen inte får vänta, att det är genom gröna investeringar och hållbarhetssatsningar som världsekonomin kan få nytt liv. Naturligtvis blir vägen mot Köpenhamn lång och tuff, men i och med Poznan ligger inriktningen fast.
/ Mattias Johansson
Läs mer om klimatmötet regeringen.se