Miljö- och jordbrukspolitiken kräver nya grepp
Jag kommer skriva ledare under C-debatt i mitt nya uppdrag för Centerpartiet i Regionfullmäktige. Jag kommer även fortsätta skriva om nationell politik och allra helst om miljöpolitiken och de gröna näringarnas framtid.
I och med att Hanna Westerén (S) nu blivit ledamot i Miljö- och Jordbruksutskottet har jag gjort en tillbakablick över när Gotland senast hade en Riksdagsledamot från Socialdemokraterna som suttit i detta utskottet. Det visade sig vara ända tillbaka på Ulla Petterssons tid i Riksdagen för 24 år sedan 1994. Därför är det oerhört glädjande att en S-politiker nu lägger mer tid och kraft igen i sitt riksdagsarbete kring just detta för ön viktiga politikområde. För när man läser gamla motioner från Ulla Petterssons tid i utskottet, som i de allra flesta fall är skrivna med Margareta Winberg i spetsens, så slås man av hur oerhört länge sen detta var. Det var för det första före EU-inträdet, stor vikt lades vid djurskyddet i svenskt lantbruk, problem kretsade ännu kring skogsdöd p.g.a. försurning och att skogsproduktionen tog för liten hänsyn till värnandet av biologisk mångfald. Riokonferensen 1992 var startskottet för att klimatfrågan samt frågan om biologisk mångfald och även hållbar utveckling nu på allvar gjorde sitt inträde i svensk politik.
Miljö- och jordbrukspolitiken från den tiden sammanföll med min student 1993 och bidrog starkt till mitt val att utbilda mig till mark/växt agronom. Mitt första jobb efter examen var också på Jordbruksdepartementet med Margareta Winberg som jordbruksminister. Men nu ett kvarts sekel senare står vi inför en annan tid och delvis nya problem och utmaningar.
Urbaniseringen har tagit fart på allvar i vårt land och klyftan mellan stad och land är betydligt större nu och kräver åtgärder. Den internationella konkurrensen håller stegvis på att tränga undan svenskt jordbruk om vi inte på allvar lyckas vända trenden med en stark och innovativ livsmedelsstrategi. Byråkratin som tynger lantbrukssektorn behöver förenklas och minskas om lantbruket ska överleva på lång sikt. Miljömålen i skogen har sedan länge likställts med produktionsmålen och har de senaste åren blivit så stark att brukanderätten av skog blivit allt mer begränsad utan att finansieringen av detta är tillräckligt utredd. Miljöpolitiken är idag omfattande och betydligt mer utvecklad. Trots detta går för få miljömål i rätt riktning. Klimatkrisen klämtar för världen och tiden att ännu agera för att stoppa klimateffekten har plötsligt krympt till ett decennium om vi ska klara av att vända trenden. Det går inte längre att vänta utan nu behövs en handlingskraftig miljö- och klimatpolitik som samtidigt inte slår ut svenska näringsliv.
Jag hoppas därför att Hanna Westerén axlar sitt nya uppdrag med stort engagemang då uppdraget förpliktigar i det allvarliga läge vi befinner oss i. Själv slutade jag som ersättare i Riksdagen i årets valrörelse. Till alla som kryssade mig och C vill jag därför framföra mitt allra varmaste tack.
Gabriella Hammarskjöld (C)