Centerpartiet lokalt

Framtidsstämma 2013

Observera att det talade ordet gäller

Centervänner.

Det kommer sannolikt inte att puffa vit rök från taket på Infra City, men på söndag ser ett nytt idéprogram för Centerpartiet dagens ljus. Det känns både stort vackert och ansvarstyngt.

Äntligen är det dags för stämman alla har väntat på. Det är nu vi ska beskriva vad vi är gjorda av. Vad finns i din mage och ryggrad? Vartåt pekar din kompass?

Sverige må vara ett land av mellanmjölk, mello-festival och konsensus. Men den senaste tidens debatt har visat att när man skrapar lite på ytan, när man ställer saker på sin spets. Då öppnar sig en hel värld av värderingsskillnader – som ibland är fundamentala.

Det handlar om tron på hela Sveriges möjligheter. Som står i kontrast mot tron att maten görs från grunden på Konsum.

Det handlar om övertygelsen att tillväxt och hållbarhet måste gå hand i hand. Mot domedagsprofetior, pessimism och straffskatter på arbete.

Det handlar om den driftiga entreprenören mot den klåfingriga samhällsingenjören. Om att jobben skapas av företagen, inte av politiker.

Det handlar om mormor mot systemet. Har hon själv rätt att välja vem som ska lägga henne på kvällen? Eller är det okej att vi klappar henne på huvudet och säger att allt blir bra, bara vården drivs i offentlig regi?

Det handlar om drivkraften att förändra – mot viljan att konservera. Det handlar om din och min kompass.

Centervänner, det handlar om vårt idéprogram. Om vår ryggrad.

I över hundra år har Centerpartiets idéer spelat roll. Redan tidigt manifesterades det genom böndernas grundmurade misstroende mot socialism, privata monopol och statligt ägande. På en lysande orange valaffisch från 1921 kan man läsa det något tillspetsade påståendet att ett miljardföretag som SJ, i statens ägo, aldrig kommer att ge mer i nettoinkomst än Flyboda sockens sämsta gård.

Lite bättre än så har ju ändå SJ klarat sig, men det är fortfarande nästan hundra år senare en aktuell debatt. Och inte minst en viktig och relevant kritik mot en klåfingrig stat och ett tågbolag som idag, på fullaste allvar, hävdar att ett inställt tåg inte innebär en försening.

I över hundra år har Centerpartiets idéer spelat roll. På 1930-talet tröttnade Helfrid på nariga, såriga och iskalla händer när tvätten skulle göras. Byn borde kunna bygga en gemensam tvättstuga, tyckte Helfrid. Kommungubbarna, för på den tiden var det mest gubbar, behövde ändra sina prioriteringar. Kvinnorna behövde organisera sig och SLKF blev ett självklart verktyg.

Idag är SLKF, som numera heter Centerkvinnorna, Sveriges största kvinnoförbund, och Centerpartiet är inne på sin tredje partiledare som är kvinna. Och hur märkligt det än kan låta så är det unikt i svensk politik.

I över hundra år har Centerpartiets idéer spelat roll. 1962 skulle fåglarna sluta kvittra och Rachel Carson skrev boken Tyst vår om användandet av kemikalier som DDT. Några år senare kom vårt första heltäckande miljöprogram – och vi tog ledningen som svensk politiks gröna röst.

I över hundra år har Centerpartiets idéer spelat roll. När Göran Persson pratade om hur de nya EU-medborgarna i Östeuropa skulle vallfärda till Sverige för att profitera på vår a-kassa och vår sjukpenning var Maud Olofsson den enda partiledare, den enda, som stod upp för att Jurek var lika mycket medborgare i EU som Janne. När Byggnads aktivister ropade ”Go home” till Lettiska byggarbetare, hälsade vi dem välkomna.

I över hundra år har Centerpartiets idéer spelat roll. Det är ett mäktigt arv att förvalta. Men det är våra hundra år som nu ligger framför oss. Det är vår framtid, våra utmaningar och vårt ansvar. Det är vår väg mot ett friare, grönare och rättvisare samhälle. Och det är ingen annan än vi som kommer att göra jobbet. Så kavla upp ärmarna, fila på argumenten och låt idédebatten flöda.

Centervänner. Låt oss börja vid köksbordet. Hemma hos de människor som över en kopp kaffe tillsammans fattar beslut om var barnen ska gå i förskolan. Hur mycket man ska amortera på lånet, eller hur omsorgen ska se ut när händerna har blivit rynkiga och orken inte riktigt finns.

Låt oss börja med utgångspunkten att beslut blir bäst om de fattas så nära dem som möjligt. Låt oss sedan skapa ett samhälle där människors rätt att välja alltid sätts först.

Ett samhälle med ett skyddsnät där ingen faller mellan stolarna. Byggt på övertygelsen om att vi gemensamt kan skapa solidaritet och trygghet. Långt starkare än vad staten ensam klarar av.

Det ska vara ett hållbart samhälle, där miljöpolitiken märks i vardagen. Där det är enkelt och billigt att vara miljövän. Ett samhälle där friheten ligger närmast hjärtat. Det är, i mina ögon, en liberalism som är grön, social och decentralistisk.

Detta är mina skäl att gå upp ur sängen varje morgon. Mina skäl att ryta åt dem som räknar ut oss. Min grund för påståendet att våra bästa hundra år fortfarande ligger framför oss.

Centervänner, man får vara som man är – när man inte blev som man skulle.

Jag är som jag är. Och om jag hade jag lyssnat på Jantelagens budord, så hade jag aldrig varit partiledare för Centerpartiet. Om min mormors mor, Helga hade lyssnat på dem som sa att det inte går så hade jag nog inte funnits idag.

Min mormors föräldrar, Helga och Ernst, var fattiga. Maten var knapp, jorden var knapp, skörden var ännu knappare. För dem fanns ingen framtid i de nordliga skånska skogarna och tillsammans investerade de allt de ägde i två enkelbiljetter till Amerika.

Ernst jobbade i många år som rallare vid den kanadensiska gränsen och så småningom föddes min mormor Ulla. Några år senare hade familjen byggt upp en liten buffert, stor nog för att återvända till Skåne och påbörja ett nytt liv. Med betydligt bättre förutsättningar än när de for.

Det här är en av miljontals liknande berättelser från när det förra seklet var ungt. Det var under en tid när Sveriges BNP låg i nivå med dagens Sudan.

Det här är samma berättelse som återupprepar sig gång på gång. Än idag. Namnen i historierna är annorlunda. Flyttströmmarna går i andra riktningar. Men i grunden är drivkraften den samma: att ge sina barn andra möjligheter än dem man själv hade.

Centervänner, Sverige behöver akta sig väldigt noga för att bli självgott. Vi har inte alltid haft det så bra som vi har det nu. Och det välstånd vi har byggt har till stor del skapats genom andra människors öppenhet och tolerans mot oss.

De människor som söker sig hit har drivkraft och kunskaper. Det ska vi ta till vara på. Vi kan inte möta de män, kvinnor och barn som flyr från Assads terrorbombningar i Syrien med överbelastade boenden, byråkratiska integrationsplaner eller en stängd arbetsmarknad.

Vi måste kunna säga: Välkommen till Sverige. Här finns kursen. Här finns praktikplatsen. Här finns jobben. Vi ses på måndag, då börjar vi leta jobb!

Vi ska göra det både därför att det är vår skyldighet och därför att varje människa är en tillgång. Inte en siffra, inte en kostnad, inte ett problem. Utan en tillgång.

Inte en del av ett flöde, inte en volym. Inte en enhet. Inte utfyllnad, inte en svårighet. Utan en tillgång.

Och till de som just nu upplever att de blir kontrollerade av polisen i tunnelbanan eller på spårvagnen på grund av sitt utseende, säger jag klart och tydligt. Det här är Sverige. I Sverige ska inte polisen kontrollera folk på grund av hud- eller hårfärg. Punkt slut.

I över hundra år har våra idéer spelat roll. Och det blir tydligare och tydligare att de behövs i hundra år till.

Det finns två frågor som just nu överskuggar det mesta. De är ödesfrågor för Sverige och de kommer att vara Centerpartiets huvudfokus de kommande åren. De står i centrum i förslaget till idéprogram och de kommer att stå i centrum när valrörelsen 2014 går in sitt mest intensiva skede. Det handlar om Jobben och det handlar om miljön.

Låt mig börja med jobben.

För såhär är det:

Vi kan berätta om den finansiella krisen, vi kan prata om att Sverige har klarat sig långt bättre än våra grannar, vi kan peka på att över 200 000 fler personer har ett jobb att gå till idag än 2006. Vi kan säga allt det där. Men Centervänner, det är som att säga till någon som är sjuk att det inte är ett problem, därför att så många andra är friska.

Grundproblemet är att en jobbpolitik inte kan vara halv. Det är som att springa marathon med bara en sko eller att cykla tour de France med en enhjuling.

Regeringen har under en lång tid varit duktig på att öka utbudet på arbetsmarknaden. Alltså se till att fler får drivkraften att jobba. Det är bra, men tusentals arbetssugna människor räcker inte om det inte finns några jobb att gå till.

Den andra halvan av jobbpolitiken är att förenkla och förbättra för dem som skapar jobben. Det krävs fler företag. Och det krävs företag som kan och vill växa i hela landet. För mig är det ärligt talat helt obegripligt att detta inte lyser som en neonskylt framför ögonen på varje politiker.

Så länge det inte gör det, kan jag lova er att vi kommer att vara entreprenörens bästa vän.

Vi kommer att vara det ur ett ideologiskt perspektiv.

För oss är entreprenörskap något mer än en f-skattesedel, det är en livsstil. Det är att sälja 1000 cocosbollar åt fotbollsklubben. Det är att driva familjeföretaget vidare. Det är att starta sitt femte företag innan man fyllt 30. Det är att ordna en egen musikfestival, det är att driva ett socialt kooperativ för människor med funktionsnedsättning. Det är också att fixa den trasiga traktorn med ett balsnöre och ett tuggummi. (PAUS)

Men Centerpartiet är också entreprenörens bästa vän därför att de är svaret på frågan: hur får vi fler jobb?

Vår agenda är tydlig. Jag har sagt det förut. Men tänker fortsätta att säga det tills neonskylten tänds:

Vi behöver göra det ännu billigare att anställa.

Vi behöver göra arbetsrätten mer rättvis och flexibel, inte en barriär mot anställning.

Vi behöver minska företagens sjuklöneansvar och krånglet kring företagandet.

Vi behöver fler innovationer– och vi behöver bli bättre på att göra goda idéer till framgångsrika företag.

Vi behöver sänka den skattevägg som möter de som bygger upp företag och investerar i spetskunskap.

Vi behöver göra allt, precis allt, som står i vår makt för att vi ska få fler som jobbar. Det finns inga ursäkter. Det är vi skyldiga de 427 000 personer som inte har ett jobb att gå till.

Tänd skylten. Låt hissen gå hela vägen upp: Utan företag, inga jobb. Så enkelt är det.

Var fjärde ung människa saknar ett jobb att gå till. Var fjärde.

Unga håller med oss om att en flexiblare arbetsmarknad skulle ge dem större chanser. OECD håller med oss. IFAU håller med oss, Långtidsutredningen håller med oss. Socialdemokraterna gör det inte.

”Arbetslösheten är frihetens motsats”, säger Stefan Löfvén på Socialdemokraternas hemsida. Det är vackert. Och det är sant. Men hur vore det om man la lite action bakom orden?

Socialdemokraternas affärsplan för AB Sverige är en motorväg mot konkurs. Den innebär kapat RUT-avdrag, fördubblad restaurangmoms, inskränkta valmöjligheter i vården. Och som en extra liten krydda så ser man till att göra det dubbelt så dyrt att anställa unga.

Totalt innebär det skattehöjningar på 30 miljarder kronor. På ett bräde, i ett svep, över en natt. Skattechocken slår med stor precision mot dem som behöver jobben allra mest. De unga.

Det är osolidariskt och det är orättvis.

Det, Stefan Löfvén, är inte en affärsplan värdig påståendet att arbetslösheten är frihetens motsats.

Det är en affärsplan som cementerar ungas ofrihet. Som sätter systemet före människan. Som rycker undan mattan för strävsamma entreprenörer. Som minskar Sveriges möjlighet att stå stark när det blåser.

Jag säger det igen:

Var fjärde ung människa saknar ett jobb att gå till. För dem är tyvärr socialdemokratisk politik frihetens motsats.

Centervänner. Den andra stora ödesfrågan, vid sidan av jobben, är miljön. Det finns de som säger att miljön inte kommer att vara en valfråga i nästa val.

Till dem skulle jag kort och gott vilja säga: ni har fel.

Miljön får aldrig bli en plusmeny på McDonalds, eller en extra allt på korvkiosken i Skövde. Miljön är inte något man kan välja till, eller välja bort, beroende på konjunktur.

Om vi misslyckas med miljöutmaningarna så innebär det inte några kronor mer eller mindre i plånboken – det innebär att våra barn inte kommer att kunna äta torsk från västerhavet, att världens skogar skövlas, att vi kommer att bära kläder med gift i. Eller att miljontals människor kommer att se sina hem ödeläggas på grund av klimatförändringarnas konsekvenser.

Det, mina vänner, det är en utmaning att ta på allvar. Och om miljön nu inte ligger högt upp på agendan för den politiska debatten, så är det vårt löfte att vi ska se till att den gör det i valet 2014.

I höstas besökte jag i slummen utanför Delhi i Indien. Jag vandrade bland hus som mer liknade papplådor än bostäder. Jag pratade med kvinnor som varje dag kämpar för att ge sina barn mat i magen. Det är tyvärr ett öde de delar med nästan en miljard hungrande människor runt om i världen.

Vi behöver fortsätta att lyfta människor ur fattigdom, utrota hunger och samtidigt rädda miljön. Det gör vi genom att skapa grön tillväxt. Genom att ge människor förutsättningar att förändra sina liv, att tjäna pengar, att investera och att vara entreprenörer. Genom att satsa på grön teknik här hemma kan vi skapa jobb i Sverige samtidigt som vi bidrar till att sänka utsläppen här, och i andra länder.

För oss är hållbarhet en frihetsfråga. Det handlar om kvinnorna i Delhis slum. Om deras möjligheter. Om deras framtid. Och det är med dem framför ögonen som jag säger: En tillväxtfientlig politik är inte en miljöpolitik värd namnet.

Sedan Alliansregeringen tillträdde har vindkraften i Sverige ökat sju gånger. Det rullar över 450 000 miljöbilar på Sveriges vägar idag och andelen förnybara bränslen i transportsektorn har mer än fördubblats. Till 2020 ska vi ha minskat våra utsläpp med 40 procent.

Sist Socialdemokraterna satt vid makten, med Miljöpartiet som stödhjul, gjorde de bedömningen att man skulle kunna minska utsläppen med 25 procent till 2020. 25 procent.

Det var visserligen innan Sternrapporten men FN:s klimatpanel hade redan släppt tre stora klimatrapporter. Kunskapen saknades inte, men ambitionerna gjorde det.

Centervänner. Vårt överhettade jordklot har inte råd med svala sossar. Det har inte råd att vänta på högkonjunktur. Det har inte råd att vara utanför debatten i valrörelsen. Det kräver mer än så. Och det är vi som ska leverera.

En av de mest modiga och tuffa visionerna i förslaget till vårt idéprogram handlar om att vi inom en generation ska vara helt fria från fossil energi. Det ställer höga krav på långsiktiga spelregler på energimarknaden och innovationer i världsklass. Det är en massiv utmaning. Men det är ingen utopi. Vi har kunskapen, vi har råvarorna, vi har tekniken.

Landsbygden kommer att ha en nyckelroll i arbetet med att göra samhället helt fossilfritt. Städer är fantastiska. Men en pulserande storstad eller en dynamisk tätort står inte i motsats till att hela Sverige lever.

Ett hållbart samhälle kräver att någon gör maten, att någon levererar energin, att någon producerar trä till byggnader. Att någon håller landskapen öppna.

Man kan tycka att det är självklart. Men sen kommer åtgärdslistan från den samlade oppositionen:

Skatt på lastbilar. Skatt på handelsgödsel. Strängare regler för att bygga vid sjön. Höjd skatt på arbete. Skatt på kött.

Det där är inte en politik för hållbarhet. Det är en politik som silar mygg, men sväljer kameler. Som stänger ner landsbygden och flyttar utsläppen till länder med lägre krav. Det är som att jaga utsläpp med en håv. Väldigt slitsamt och framförallt helt verkningslöst.

Om vi vill bygga ett hållbart samhälle så är landsbygden något av det bästa vi har. Det är dags att vi genomför politiken den förtjänar. Det är dags att vi ser hela landet.

Jag vill att miljöpolitiken ska synas i din vardag. Jag vill att det ska bli enklare och mer lönsamt att göra rätt saker för miljön.

Ett av de områden där vi har störst utmaningar idag är våra bilar och lastbilar.

Men det är inte bilen i sig som är problemet. Det är soppan den körs på. Och därför föreslår nu Centerpartiet ett helt paket med förslag som ska göra ditt gröna samvete bättre och vägen mot ett fossilfritt samhälle snabbare.

Vi vill att du som kör en bil med låga utsläpp ska kunna köra billigare än någon som kör med höga utsläpp. Därför föreslår vi ett sorts robin-hood-system som man brukar kalla för bonus malus.

Vi vill förlänga tiden för sänkt förmånsbeskattning för miljövänliga tjänstebilar. Och vi vill fortsätta med skattebefrielsen för förnybara drivmedel.

Dessutom behöver vi fler miljövänliga lastbilar. Med två världsledande tillverkare borde Sverige ha världens bästa fordon ur miljösynpunkt. Därför vill vi ha en miljöbilspremie för lastbilar.

Sist, men inte minst så vill vi titta på ett system där det lönar sig mer för din arbetsgivare att sponsra ett kollektivtrafikkort. Det skulle vara bra både för företaget, för dig – och för klimatet.

Undersökningar visar att hälften av alla svenskar lider av dåligt klimatsamvete. Det är en dålig nyhet. Den goda nyheten är att botemedlet inte direkt är avancerad hjärnkirurgi. Det handlar om tre saker: Det måste bli enklare att göra rätt. Det måste bli billigare att göra rätt. Och det behövs ett starkt centerparti som är berett att göra jobbet.

Centervänner. I över hundra år har våra idéer spelat roll. Decennierna som passerat har gett oss en viktig insikt: Det går att vända. Det går att förändra.

Det gällde i slaget om landsbygdsbarnens rätt till skolgång, i kampen för bondhustruns rätt till pension och i striden för mer förnybar energi. Det gällde då. Och det gäller nu.

Det är inte ödesbestämt att var fjärde ung människa ska gå utan jobb.

Det är inte ödesbestämt att den som fötts utanför våra gränser ska ha svårare att få jobb, än den som fötts innanför dem.

Det är inte ödesbestämt att drömmen om ett bättre liv för fler ska förorena vårt jordklot.

Det går att vända. Det går att förändra.

I valet 2014 kommer kontrasterna att vara tydliga. Centerpartiet kommer att vara det parti som gör allt som står i vår makt för att se till att fler människor har ett jobb att gå till. Som driver världens mest effektiva miljö- och klimatpolitik. Som ser hela landets potential. Och som aldrig accepterar att vårt öppna samhälle blir mer slutet.

Centervänner. Låt oss visa vad vår mage och vår ryggrad är gjorda av. Det är våra hundra år som nu ligger framför oss. Låt oss göra dem till de bästa någonsin.

Tack.