Centerpartiet lokalt

Annie Lööfs sommartal 2014, Nyckelviken

Observera att det talade ordet gäller.

Välkomna till Nyckelviken. Ni befinner er på ett av mina absoluta favoritställen. Här har
jag svettats många kilometer i joggingspåren, njutit av kvällssolen på berghällarna där
borta och fikat mig igenom hela sortimentet på cafét.

Det är 39 dagar kvar till valet. Och just nu vill alla vara lantisar. 500 000 sommarstugor
fylls med människor med Ernst-ambitioner. Vi trängs på badplatser, loppisar och caféer
och vi njuter av värmen.

För den som rör sig i sommarsverige blir det samtidigt tydligt att vi lever i ett land med
avstånd. Avstånd mellan platser. Och ibland avstånd mellan människor, mellan
möjligheter.

Det är avstånd mellan den som föds i Täby och den som föds i Ljusnarsberg, där
arbetslösheten är tre gånger högre. Mellan den som föds i Danderyd och den som föds i
Haparanda, där sjukdagarna är tre gånger så höga.

Det är inte rättvist. Det skapar en klyvning och det gör att Sverige växer i otakt.
För ett år sedan höll jag sommartal i Rosendahls trädgårdscafé på Djurgården. Mitt krav
då var att pengarna till landsbygden minst skulle vara på samma nivå de kommande sju
åren, som åren innan.

Och vi lyckades. Idag har vi ökat satsningarna kraftigt. Vi har dubblat pengarna till
bredband. Vi har femdubblat dem till lanthandlar och mackar. Och vinner vi valet i höst
så kommer pengarna snart att börja omsättas i verkstad.

Samtidigt gör Alliansen nu den största järnvägssatsningen någonsin. Snabbtåg och nya
stambanor bygger ihop landet i den största gröna investeringen i modern tid.
Arbetet har redan börjat.

Centerpartiet tänker bygga ihop Sverige.

Vi tänker krympa avstånden.

Och vi tänker skapa världens mest moderna landsbygd.

Stefan Löfven ville också vara lantis, i 20 minuter. Men när han återvänt från
presskonferensen på Stockholms närmsta bondgård var de fina löftena om
landsbygdssatsningar helt bortglömda. Resultatet blev att det saknas 2,4 miljarder till
landsbygden i Socialdemokraternas budget. Och som inte det vore nog, tillsammans med
Vänsterpartiet och Miljöpartiet driver Socialdemokraterna en agenda som kommer att
klyva Sverige.

För små, kämpande kommuner, orter och människor med näsan precis över vattenytan
blir det ett dråpslag när man chockhöjer skatten på bensinen, turismen, transporterna,
flygresorna och ungdomarna.

Resultatet är uppenbart.

Om Socialdemokraterna vinner så förlorar den lilla landsbygdsskolan som drivs av en
entreprenör.

Om Socialdemokraterna vinner så förlorar den kämpande bruksorten, som så desperat
behöver fler små företag och fler jobb.

Om Socialdemokraterna vinner så förlorar landsbygden. Och det har inte Sverige råd
med.

Det är 39 dagar kvar till valet. Och det är dags att vi börjar prata om de frågor som
faktiskt avgör både hur vi mår och vad vi får för chanser i livet.

Vi måste få bort giftiga och hormonstörande kemikalier från vår vardag, bort från
förskolorna, skolorna, kläderna och leksakerna.

Vi behöver kunna lita på att den mat vi själva äter, eller ger till våra barn i skolan, är
sund och säker. Den ska vara producerad med minst lika höga krav på djurskydd som i
Sverige och utan onödig användning av antibiotika. Ett steg på vägen är den globala
kommission mot antibiotikaanvändning som jag föreslog för några veckor sedan.
Vi måste pressa ned de utsläpp som driver på den livsfarliga globala uppvärmningen.
Inte nästa vecka. Inte i morgon. Utan nu.

Om klimatet förändras och jordens temperatur stiger med mer än så, så kommer
konsekvenserna att bli fruktansvärda. För oss här i Sverige, men framförallt för dem som
är allra fattigast.

Vi vet att det är så. Ändå fortsätter världens utsläpp att öka. Och temperaturen stiger.
Nästa år är det dags för internationella klimatförhandlingar igen, den här gången i Paris.
Det kan vara värt att ställa sig frågan, vem vill vi skicka till den förhandlingen? Kanske
en representant som tar Kina, Indien och länderna i Afrika Söder om Sahara åt sidan vid
kafferasten och berättar som sina nya teorier – ni klarar er bra utan tillväxt. Strunta i
idén att fler ska få det bättre. Låt det vara som det är. Det är vår storslagna solidariska
plan för hur vi tänker rädda klimatet! En värld som inte bygger på tillväxt.

Tro mig, den representanten kan lika gärna packa väskan och åka hem igen.

Vi behöver inte mindre tillväxt. Vi behöver mer grön och hållbar tillväxt. Det är helt
avgörande för klimatet och för att fler människor ska kunna lyfta sig ur fattigdom.

Det är inte omöjligt. Sverige har under ledning av energiminister Anna-Karin Hatt fått
mer energi från förnybara källor, än från olja och kärnkraft tillsammans. Sedan 1970-
talet har vi halverat vår användning av olja. Vi har minskat våra utsläpp med 23 procent,
men samtidigt ökat vårt BNP med 60 procent. Vi är i världsklass och vår landsbygd har
stora möjligheter att bli vinnare när allt fler skriker efter grön energi.

Sveriges regering, med miljöminister Lena Ek i spetsen, kan kliva in genom dörrarna på
förhandlingssalen i Paris nästa år, med högt huvud. Med vetskapen om att vi har gjort
skillnad på riktigt. Att vi har lyckats med något som väldigt få andra länder har klarat av.
Att låta ekonomin växa, men utsläppen krympa.

Det är vägen framåt för fler. Det ger fler möjlighet att resa sig ur fattigdom. Och det gör
världen mer rättvis.

Men om allt vore perfekt så skulle jag inte stå här idag. Sverige behöver göra ännu mer.
Sedan Centerpartiet fick ansvar för klimat och energifrågorna i regeringen har andelen
förnybar energi ökat från 43 till 51 procent. Det är jättebra, men det räcker inte. Därför
vill Centerpartiet sätta ett nytt mål, senast 2030 ska 70 procent av all energi som
används i Sverige vara förnybar.

Om det ska bli möjligt behöver vi fortsätta att bygga ut den förnybara elproduktionen,
men framförallt behöver vi fasa ut de fossila drivmedlen i våra bilar och lastbilar.

Vid millennieskiftet rullade nästan alla våra bilar, bussar och lastbilar på bensin och
diesel. Idag, nästan 15 år senare har andelen förnybara bränslen tredubblats – och
miljöbilsbonusen har införts. Men fortfarande rullar 9 av 10 av våra bilar på bensin och
diesel. Vägtransporterna står för en tredjedel av Sveriges klimatpåverkan.

Ingen annanstans är behovet av att minska koldioxidutsläppen lika stort som i våra
transporter. Och det är dags att vi gör någonting åt det.

Den som stannar för en burgare längs med några av våra största vägar kan från och med
juli i år upptäcka en ny typ av infrastruktur på parkeringen. Laddstolpen.
Elbilarna är på frammarsch. I Norge finns tillexempel redan 25 000 elbilar, var femte bil
som såldes under våren drivs av el.

Sverige ligger efter Norge. Vilket alltid svider lite extra.

Till 2030 ska Sverige ha en fossiloberoende fordonsflotta och därför kan jag idag berätta
att en av centerpartiets prioriteringar i höstens budget kommer att vara grönare bilar.
Om elbilen ska kunna vara ett alternativ på riktigt så måste man kunna tanka bilen med
el även om man åker lite längre. Därför vill Centerpartiet satsa på att skapa en ny grön
infrastruktur för elbilar. De närmsta åren vill vi satsa totalt 300 miljoner på att bygga 10
000 laddstolpar, tillsammans med andra offentliga och privata aktörer.

Dessutom vill Centerpartiet införa ett Bonus-Malus-system för bilar, det innebär att de
nya bilar som är mest miljövänliga får en ordentlig premie när man köper bilen, medan
de nya fordon som är sämst ur miljöperspektiv får betala en avgift. En sådan modell bör
införas så snart som möjligt.

Tills systemet kommer på plats vill vi förlänga dagens supermiljöbilspremie, som ger 40
000 kronor till de bästa miljöbilarna. Denna förlängning är en av våra skarpa
budgetprioriteringar.

Bilen är en frihetssymbol, men framförallt är den en ren nödvändighet. Det går inte att
skicka barnen på cykel till gymnastiken om det är en meter snö och 30 minusgrader ute.
Det är svårt att åka kollektivt till jobbet om bussen går en gång per dag. Eller kanske inte
går alls.

På sikt kommer alla svenskar att köra miljöbil. Men på vägen dit tänker jag se till att ge
människor morötter att välja grönt, inte straffbeskatta dem som inte har möjlighet att
välja annorlunda.

Om avstånden ska krympa så behövs bilen även i framtiden.

Det är dags att vi börjar jaga utsläppen. Inte bilarna.

Jag sprang på en ung tjej för några veckor sedan. Efter att hon stått tyst i kulisserna en
stund så vågade hon sig fram. Tyst började hon berätta om hur hon gått från FAS 3 till att
driva sitt eget företag. Från att inte känna sig värd vatten, inte tro att hon duger
någonting till. Till att bli entreprenör. Till att tjäna egna pengar.

-Jag tjänar så himla mycket pengar, sa hon till mig. Så mycket pengar.

Förra året drog jag in 50 000 berättade hon.

Och sen började hon gråta.

50 000 är inte mycket pengar för alla. Men för tjejen jag träffade var det skillnaden
mellan att duga, att klara sig själv. Och att inte göra det. Då kan 50 000 vara värt mer än
en miljard.

Varför grät hon då? Hennes företag var ett så kallat läxhjälpsföretag. Ett sånt företag som
Stefan Löfven, Åsa Romson och Jonas Sjöstedt vill slå undan benen för. Därför att de
enligt dem inte behövs. Tjejen såg hela sin framtid dras bort under fötterna.

Vi politiker har kanske en överdriven vilja att berätta om människor vi träffat. Men det
är egentligen inte så konstigt. Jag reser så mycket jag kan – och jag lyssnar på väldigt
många människor som direkt påverkas av beslut som vi fattar.

För dem handlar inte politik om att tycka till, eller att gå och rösta vart fjärde år. För dem
handlar politik om hur man ska få vardagen att gå ihop och hur man ska kunna betala ut
5
lön nästa månad. Det som händer, eller inte händer, efter valet höst kommer att påverka
dem. På riktigt.

Det gäller tjejen jag träffade. Men det gäller så oerhört många fler. Det gäller tusentals
människor, ofta kvinnor, som startat företag inom städsektorn, eller hemtjänsten. Det
gäller tusentals turist- och restaurangföretag som precis fått näsan över vattenytan. Och
det gäller alla de människor som har gått från arbetslöshet och utanförskap till jobb,
fikaraster och semester.

Det gäller dem. På riktigt.

Jag vill ha en valrörelse där vi pratar om hur jobben skapas.

För det kan jag lova er. De föds inte av Löfvens innovationskatapulter. De växer inte av
en rödgrön skattechock. De uppstår inte ur massiva satsningar på ams-platser. De
skapas inte i regeringskvarteren eller hemma hos LO på Norra bantorget.

Jobben skapas av hårt arbetande företagare runt om i Sverige, i småorter, i storstäder
och på landsbygden. 4 av 5 nya jobb kommer i de små företagen. Det behöver vi prata
om.

Och därför kommer Centerpartiet fortsätta att kämpa för de små företagens möjligheter.
Vi går till val på att få rättvisare skatteregler när man som familjeföretagare vill sälja sitt
företag till sina barn. Vi vill se lärlingslöner så vi får fart på lärlingsutbildningen, bredare
YA-jobb så att fler kan få möjlighet att komma in på arbetsmarknaden och vi vill ha
ytterligare sänkta arbetsgivaravgifter för att anställa unga människor, ner till 10 %.
Dessutom vill vi få på plats kraftigt sänkta sjuklönekostnader redan från årsskiftet.
Tillsammans med reformpaket för fler klimatsmarta bilar kommer detta att vara våra
främsta prioriteringar i höstens budget.

Det är bara så som jobben kan bli fler och utanförskapet mindre. Det är bara så vi kan få
hela Sverige att växa.

Facebook hade precis sett dagens ljus, men det skulle ännu dröja nästan tre år innan den
första I-phonen kom. Kostnaderna för sjukskrivningarna hade tredubblats på mindre än
tio år, i ett av världens friskaste länder. Unga fick inga jobb, men gömdes i åtgärder.
Svenskarna betalade mest skatt i världen och fyra partiledare badade aldrig i en
badtunna, hos Maud Olofsson i Högfors.

Året är 2004 och Alliansen var född.

På ett papper formulerades punkter om Sveriges framtid. Bland annat skrev man såhär:
Enskilda människor och familjer ska få mer att säga till om.

Entreprenörer och företagsamma människor ska uppmuntras mer.

Arbetets värde ska återupprättas

I höst kommer jag, tillsammans med Fredrik, Göran och Jan att lägga Alliansens nionde
budget för Sverige. Vi kommer inte att vara överens om allt till att börja med, vi kommer
att vända och vrida på varenda krona. Och det kommer att bli tufft. Det ska det vara.

Men en sak är jag helt övertygad om, vi kommer att lyckas.

Det beror i grunden på en enda sak – vi är överens om vart vi vill med Sverige. Vi vill ha
större frihet, mer företagsamhet, fler jobb och tillväxt i hela landet.

Det är ett land där avstånden krymper.

Mellan orter.

Mellan människor.

Mellan de som har ett jobb och de som vill ha ett.

Det är ett land där klåfingrig centralstyrning har fått ge vika för en närodlad politik, med
fler jobb, tillväxt i hela Sverige och en bättre miljö.

Tack