Centerpartiet lokalt

Jultal 8 december 2016

(Observera att det talade ordet gäller)

Det är allvar nu.

Missnöjet gror.
Otryggheten växer.
Världen har förändrats.

Tryggheten hotas.
Det är en allvarlig tid.

2016 är ett år vi kommer minnas länge.
För exemplen är många.

Strandpromenad i Nice. På nationaldagen den 14 juli. Där oskyldiga människor mejats ner i ännu ett meningslöst terrorattentat. Där livet för många människor raserades på ett ögonblick.

Städer som mals ned till grus och aska av återkommande bombanfall. Skadade, smutsiga och rädda barn och vuxna som lever som fångar i Aleppo. I Mosul.

Midsommarafton. När jag gick och lade mig verkade det som att Bremain-sidan skulle vinna men när jag vaknade var Brexit ett faktum.

Flickan med flätor i hela håret. Som satt i timmar på en kall hård hopfällbar stol. Ivrigt väntande bredvid sin mamma, tillsammans med tusentals andra. Hur hon ibland sträckte på huvudet för att se scenen.

”Hillary, Hillary” ropade hon. Full av hopp.
”Hillary, Hillary” Så mycket stolthet i rösten.

För mig blev hon en symbol för miljoner människors förväntningar och förhoppningar om att USA skulle få den mest meriterade presidenten någonsin. Att USA skulle få sin första kvinna i Vita huset.

Tre dagar senare avgjordes den smutsigaste presidentvalskampanjen på mycket, mycket länge.

Ett USA som sargats av finanskrisen gick till valurnorna.
Ett USA som skälvde av misstro valde Donald Trump till sin 45:e president.

Den morgonen var jag bedrövad. Sedan dess har jag blivit allt mer beslutsam.

För jag är innerligt och uppriktigt förbannad på de krafter som vill att mörkret ska fortsätta breda ut sig.

Det är allvar nu.

Vi står inför stora utmaningar. I världen, i Europa, i Sverige. Dem ska vi inte blunda för.

Men. Vi ska inte, får inte, heller blunda för det faktum att det faktiskt finns en väg framåt.

När handel, rörlighet och frihet ifrågasätts. Då är det vår plikt att stå stadigt.

När de grundläggande förutsättningarna för ökat välstånd utmanas. Då är vi skyldiga att stå upp för det vi tror på.

Det behövs någon som står för framtidstro och optimism. För lösningar. Som visar att det finns en annan väg än den som kantas av misstro, av rädsla och populism.

Mina vänner,
I Sverige behövs ett nytt ledarskap.
I Sverige behövs ett starkare Centerparti.

Den senaste tiden har jag funderat mycket på engagemang. På drivkrafter.

På vad jag tycker är viktigt, vilket avtryck jag vill göra som politiker.

I grunden handlar det om att kunna åstadkomma förändring. Om att stå fast vid det jag tror på. Och om att göra vardagen bättre.

  • För familjeföretagaren i Gnosjö, så att hen kan lämna över sitt företag till sina barn utan att riskera straffbeskattning.
  • För alla de företagare som lagt ned sin själ och sitt hjärta i friskolan eller äldreboendet, för att de ska kunna fortsätta driva sitt företag utan att behöva känna oro över att deras verksamheter förbjuds.
  • För alla föräldrar som oavsett kontakter eller kontanter ska kunna välja mellan en rad olika skolor av hög kvalitet till sina barn.
  • För att de som bor på landsbygden ska ha fungerande vägar och järnvägar, en bra och nära skola, modern infrastruktur och bredband.

Det handlar också om värderingar.

När jag är gammal. När min dotter är vuxen. När jag ser tillbaka på den här tiden och någon frågar mig; Vad gjorde ni för de barn som flydde från kriget i Syrien?

Då vill jag att mitt svar ska kännas rätt i mage och hjärta. Att våra värderingar om ansvar, ordning och medmänsklighet var det som vägledde mig.

Jag ska kunna säga att jag gjorde vad jag kunde.
Jag vände inte kappan efter vinden. Centerpartiet vacklade inte.

Barn ska kunna återförenas med sina föräldrar.

Socialdemokraterna har liksom Centerpartiet en anrik historia när det gäller ett öppet Sverige som står för tolerans och internationell solidaritet.

Vi är stolta över det engagemang och de insatser som Thorbjörn Fälldin och Karin Söder gjort på detta område.

Jag är övertygad som att samma stolthet finns hos många socialdemokrater för Olof Palmes och Anna Lindhs gärningar.

Men nu verkar det som om ledande socialdemokrater inte vill kännas vid denna historia.

Nu pekar de finger åt Alliansregeringen, för att flyktingpolitiken då var alltför human och generös. Nu införs lagar som splittrar familjer.

Jag har en fråga till Stefan Löfven: Skäms du för den öppenhet och den tolerans som socialdemokratin tidigare har stått för?

Det verkar så.

Sverige ska inte och kan inte ensamt bära EU genom flyktingkrisen.
Sverige ska inte och kan inte ha skenande kostnader för migrationen.

Vi ska inte tillbaka till den situation som rådde förra hösten.
Det var uppenbart för alla att det inte fungerade. Att vi inte var rustade.

Men Sverige ska fortsätta ha en reglerad invandring.
Vi ska stå upp för rätten att söka asyl. Vi ska fortsätta kombinera ordning och reda med medmänsklighet och humanism.

Att vi i dag vägrar barn på flykt att få leva med sina föräldrar.
Det är inte värdigt ett land som Sverige.

Vänner.

Jag är orolig för att Sverige är ett land som delas allt mer.

Vi är sakta men säkert på väg mot en miljon människor i utanförskap.
Den regionala och sociala klyvning som vi länge påtalat. Den är på riktigt.

Det handlar om bruksorterna där jobben försvann när bruket stängde.
Där de få företag som finns kvar hotas av kilometerskatt och flygskatt.
Skatter som inte minskar utsläppen utan endast straffbeskattar avstånd.
Skattehöjningar som gör matkassen dyrare. Som gröper djupa hål i folks plånböcker.

Den vardag man har ser annorlunda ut. Utsattheten, otryggheten och arbetslösheten har för många kommit närmare.

Det leder till uppgivenhet. Det föder missnöje.

Vi måste lyssna på varningsklockorna som ringer.
Ta tag i problemen och presentera lösningar på dem. Lösningar som faktiskt gör skillnad i vardagen. Som skapar fler jobb, som ökar tryggheten. Som ser och gör någonting åt människors oro och frustration.

Det är möjligt att vända utvecklingen. Men då måste vi ta flera avgörande steg.

Den svenska modellen måste förnyas. Centerpartiet är gärna med och deltar i den förnyelsen.

Stefan Löfven, du kan se det som en utmaning!

Jag vill förnya den svenska modellen för att det är nödvändigt, för att Sverige ska hänga med i utvecklingen. För att alla som jobbar, anställda och företagare ska vara rustade och ha de allra bästa förutsättningarna för att möta automatiseringen, digitaliseringen och globaliseringen. För att vi ska kunna fortsätta hävda oss på framtidens arbetsmarknad.

Vi måste också inse att fler jobb behövs.

De som kräver spetskompetens men även de som är enklare, som inte ställer krav på längre utbildning.

Därför vill vi göra det lättare för den som är oprövad på arbetsmarknaden att få sitt första jobb. Genom att sänka kostnaderna att anställa.

Därför vill vi tredubbla RUT-avdraget så att fler nyanlända, fler utrikesfödda, fler som står långt från arbetsmarknaden också ska kunna få jobb.

För den finaste biljetten in i Sverige är trots allt just ett jobb.

Det behövs också ett bättre företagsklimat. Där skatterna inte höjs ensidigt på svenska jobb, där krångliga regler inte hämmar företagare. Utan där företagande, entreprenörskap, risktagande och jobbskapande lönar sig.

Vi vill återställa ROT-avdraget. Det är vi ensamma om bland partierna. Men vi tycker det är helt rimligt att snickare, målare, elektriker, att småföretagare över hela Sverige ska kunna fortsätta utveckla sina företag. Så att fler, inte bara dem med tjockast plånbok, har råd att göra den där efterlängtade renoveringen.

Arbetsmarknaden kräver reformer. Företagsklimatet måste stärkas.
Jobben bli fler.

Den gamla socialdemokratiska politiken har nått sitt bäst före-datum. För längesedan. Den håller inte måttet. Det behövs någonting nytt.

Det behövs en politik som ser företagaren som en tillgång, inte enbart som någon att hårt beskatta.

Det måste vara slut med Socialdemokraternas välriktade attacker mot dem som skapar jobben.
Slut med straffbeskattningar.
Slut med de tunga pålagor som kväver företagsamheten, som hämmar kreativiteten.

Sverige behöver en jobbpolitik värd namnet.
Och den, mina vänner, den politiken är det Centerpartiet som står för.

”Jag är stolt över de medarbetare som ringer till mig och ställer sig i kö att få vara med nästa gång jag öppnar en verksamhet. Som varje dag fast beslutna går till jobbet för att leverera det allra bästa de kan till verksamheten”.

Solveig Sunnebo driver företaget Helianthus. Mest kända för sina förskolebussar. Jag har träffat henne flera gånger. Nu senast på ett seminarium om kvinnor som driver välfärdsföretag.

Hon erbjuder en förskola som inte riktigt är som alla andra, men som är efterfrågad, populär och framgångsrik. Genom sina bussar har hon gett barn i segregerade områden möjligheten att uppleva lantluft och skog. Upplevelser som de annars inte haft. Solveig är en entreprenörssjäl ut i fingerspetsarna. En förebild.

”Ni har en enorm uppgift att förklara varför Ilmar Reepalus utredning slår så fel”, sa hon och önskade oss lycka till i vårt arbete.

Jag håller med henne.

Uppgiften är stor. Men den är nödvändig.
Valfriheten tar vi för given. Jag vet att jag gör det.
Vår dotter går i en privat förskola.
Jag är listad på den offentligt drivna vårdcentralen, jag går till Folktandvården.
Så ser våra val ut.

Men rätten att välja är hotad.
Det är mot valfriheten som regeringen går till attack när de vill förbjuda privata alternativ i välfärden.

Man kan beskylla Ilmar Reepalu, Malmös förra socialdemokratiska kommunalråd för mycket.
Att han ogillar valfrihet skarpt
Att han ogillar företag ännu mer.
Men han saknar inte kreativitet.

Han säger 7 % i vinst och jag kan hålla med om att det låter högt.
Problemet är bara vad det är 7 % av.

För Reepalu bryr sig bara om hur mycket företaget har på banken eller äger när han bestämmer hur mycket vinst som tillåts.

Men när det kommer till välfärdsföretagare så äger de för det mesta väldigt lite. Det handlar om några bord och stolar.
Eller som Solveig Sunnebo sa; ”vi investerar inte i saker, vi investerar i människor”.

Det innebär också att den vinst de får gå med blir mycket låg, med Reeplaus sätt att räkna.
Och konsekvensen av utredningens förslag, om det blir verklighet, blir ett faktiskt vinstförbud.

Med det för ekonomerna helt nya begreppet ”operativt kapital” och en procentsats av det stänger Reepalu nästan varje fristående förskola, skola, vårdcentral, äldreboende och omsorgsföretag.

Jag undrar därför om han förstår de enorma konsekvenser hans förslag skulle få för valfriheten i välfärden. För familjer, för personalen, för företagen. Hans förslag innebär att alternativen försvinner. Den verkliga innebörden av det förslag som nu ligger på bordet måste lyftas. Det är på allvar. Det är på riktigt. Det kommer innebära en stor otrygghet, för såväl de som väljer som för personalen. Och sämre kvalitet.

Socialdemokraterna säger ofta att Sverige är unikt när det kommer till välfärden. Och det ligger mycket i det.

Här kan alla.
Utan avgift.
Med samma peng.
På lika villkor.
Välja välfärd.
Den friheten.
Den rättvisan.
Skiljer Sverige från de flesta andra länder.
Och det vill jag bevara.

Ska valfriheten finnas kvar behöver välfärdsföretagen kunna överleva. Det finns inget försvar för fusk och skattetrixande. Det är förbjudet, och ska så vara. Reglerna är glasklara.

Men alla. Landsting och kommuner såväl som privata företag ska leverera kvalitet. De ska utsattas för skarp tillsyn. Och klarar man inte kraven, eller tillsynen. Då har man inte i välfärden att göra.

Centerpartiet har tagit kampen för allas rätt att välja.
Även när det var obekvämt, även när det blåste snålt.

Det är uppenbart att det fortfarande behövs krafter som står upp för valfriheten. För den fria företagsamheten. För kvaliteten inom välfärden.

*

Och en sak är säker. Vi backar inte. Vi kommer fortsätta vara regeringens främsta motpol i denna fråga.

Välfärden är alldeles för viktig för att bli föremål för billig populism.

Valfriheten är alldeles för värdefull för att bli ett simpelt bondeoffer i Socialdemokraternas valstrategi.

Att vi står kvar. Det kan ni lita på.

***

Trygghet.

Det är formulär 1A när det gäller att skapa en bra uppväxt för våra barn.
Det är ett helt grundläggande behov som behöver uppfyllas.

Därför är krisen inom polisen så allvarlig. Att fler säger upp sig. Att människor inte känner förtroende för polisens arbete och att färre brott klaras upp.

Så ser inte ett rättssamhälle ut.
Så byggs inte förtroende.
Så byggs inte trygghet.

I vissa förorter tar gängen över och det brutala våldet följer i dess spår. I södra Sverige lamslås polisen av gränskontroller. I norra Sverige är det få som litar på att polisen kommer när något händer.

Polisen går på knäna. Att säga att jag är orolig, det är en underdrift. Krisen i polisen är en kris för hela landet. En kris för brottsoffer som känner sig bestulna två gånger om. Först när de utsätts för brott. Sedan när samhället inte finns där för att skipa rättvisa.

Det är uppenbart att tryggheten måste vinnas varje dag.

I Växjö och Alvesta ska det finnas 27 områdespoliser. Det finns två. I resursbristens spår har de fått larm om rån de inte kunnat åka på. Polisen måste få mer resurser och rättssamhället stärkas från norr till söder.

Hedersvåldet måste möta en tydligare motståndare. Unga tjejers frihet får inte beskäras. Straffen måste skärpas. En skyddslag införas som gör att barn, pojkar och flickor, och kvinnor inte kan föras ut ur landet för att giftas bort eller könsstympas.

Kvinnor som kommer hit, från krig och förtryck måste kunna känna trygghet även på asylboende. “Hope has stopped. I have nothing.” Den unga kvinna som efter att ha flytt från sin misshandlande man utsattes för övergrepp på det asylboendet hon kom till. Hon fick alltså fortsätta fly när hon kom till Sverige. Det är inte acceptabelt. Vi måste orka stå upp för henne. Vi måste även orka bryta det förtrycket.

När jag bad om människors egna erfarenheter och tankar kring trygghet inför detta jultal så var signalen tydlig.

Visa att ni tar detta på allvar, var det budskap som människor från hela landet skickade med mig.

Men visa också att det går att göra någonting åt de utmaningar vi ser. Åt den otrygghet som breder ut sig.

Det är en viktig uppmaning.
Ett bevis på att vi inte är klara.
På att mer behöver göras.
För att öka tryggheten i hela landet, för att öka säkerheten.

För vi lever i en allt mer osäker omvärld.

***

Tryggheten handlar för mig även om det säkerhetspolitiska läget i vår absoluta närhet.

Om Rysslands agerande.
Om vår egen försvarsförmåga.

När Ryssland olagligt annekterade Krim så bröt man med öppna ögon mot Helsingforsavtalet. Ett avtal som slagit fast att kartan i Europa inte ensidigt ska ritas om med hot om våld eller med militära medel.

De ryska aggressionerna har sedan ökat i intensitet. Oanmälda övningar. Utplacering av kärnvapenrobotar i Kaliningrad. Cyberattackerna har blivit fler. Desinformation ett mäktigt vapen i handen på den som har intresse av att människor tvivlar på sanningen.

Svenskt luftrum har upprepade gånger kränkts. Liksom finländskt och baltiskt.

Dagarna efter det amerikanska presidentvalet inledde Ryssland en storoffensiv i Syrien. Hybridkrigföringen fortsätter i Ukraina.

På andra sidan Atlanten, har Donald Trump varit tydlig med att det USA han leder inte kommer att bära en lika stor del av den ekonomiska bördan i Nato.

Oron hos våra grannar på andra sidan Östersjön är inte svår att förstå. Där finns länder som gått från kommunism och otrygghet till demokrati och trygghet under Natoflagg.

Vi lever i en allt mer osäker värld.

Jag känner själv den oron. Men jag vet att vi också kan möta den.

Försvars- och säkerhetspolitiken är varje lands grundläggande ansvar.
Centerpartiet var, som ett av fem ansvarstagande partier, med och slöt den senaste försvarsöverenskommelsen. Det var ett viktigt steg för att stärka Sveriges försvar. Öka vår trygghet. Uppgörelsen tar fasta på de hot som blivit allt mer verkliga de senaste åren.

Men läget har sedan dess inte förbättrats, snarare tvärtom.
Vi måste dra nya slutsatser när vi nu står inför en ny säkerhetspolitisk verklighet.

Därför är mitt besked i dag att Sverige de kommande åren genom en uppgörelse i försvarsberedningen behöver öka försvarsanslagen ytterligare.

Personalförsörjning, materiel, modernisering av försvaret. Och att motverka hybridhot och cyberattacker, det är uppgifter som måste göras.
Som kräver resurser.

En ny försvarsberedning behöver därför tillkallas och påbörja sitt arbete tidigt nästa år med målsättning att öka försvarsanslagen.

Sverige har, sett till BNP, lägst andel försvarsanslag i Norden. Detta behöver förändras.

En ny försvarsberednings målsättning bör därför vara att i ett första steg öka försvarsanslagen så att de minst hamnar på samma snitt som övriga nordiska länder.

Det innebär runt 11 miljarder årligen i ökade anslag, från drygt 1 % av BNP till runt 1,3 %.

En ny försvarsberedning behöver ta fram den långsiktiga planen för hur ökningen konkret ska genomföras.

Pengarna ska användas effektivt, men Sveriges militära och civila försvarsförmåga, den måste öka.

Detta är nödvändigt för att gå i takt med tiden.
Nödvändigt för att vi ska vara förberedda på de hot vi ser omkring oss.
Vi behöver skydda vårt samhälle, vår säkerhet.
Vi behöver skydda vår fred, vår demokrati.
Mina vänner, det blir allt mer uppenbart;

Vi behöver göra mer för att stärka vår egen militära och civila försvarsförmåga.

*

Det är hög tid att agera.
Hög tid att öppna ögonen och se vad som har hänt, vad som håller på att hända runt Östersjön.
Vi måste stå bättre rustade. Och vi måste börja den resan nu.
Det är inte en dag för tidigt.
För mina vänner, även i dessa dagar. Även vi måste ”hålla gränsen”.

***

Vi måste också tydligt markera mot ryska aggressioner.
Strategiskt viktiga hamnar kan inte få användas av företag med koppling till främmande, aggressiv makt.

Det kommer att få konsekvenser för byggandet av Nord Stream II.
Regeringen måste tydligare markera att när det säkerhetspolitiska läget förändras, då kan vi inte ge fri lejd in till Slite hamn på Gotland.

Vi vill också ansöka om medlemskap i Nato. Tillsammans med Finland och i brett samförstånd.

Nato kommer fortsätta att vara det starkaste skyddet mot militära hot. Vi är tryggare i en allians med våra grannländer; Norge och Danmark, Baltikum, Tyskland och Storbritannien än om vi står ensamma.

*

Vi måste försvara vår trygghet. Mot militära hot. Mot växande klimatförändringar. Mot att hållas som gisslan av ryska gasintressen.

Detta är på riktigt

Därför måste vi visa att vi menar allvar.

***

Avslutningsvis vill jag ta upp klimatfrågan.

Förra veckan debatterade jag med en person som sätter ”klimatet” inom citationstecken i sin budget.

Under decennier har forskare och beslutsfattare debatterat, diskuterat och förhandlat om hur utsläppen ska minska.

Sakta men säkert har klimatförnekarna blivit allt färre, forskarvärlden allt mer enig. Men några fortsätter blunda för det uppenbara.
Sverigedemokraterna verkar tillhöra dem.

Trots att 2015 var det varmaste året som uppmätts. Trots att alla beräkningar tyder på att vi slår det rekordet i år. Och trots att förändringarna märks. På varma vintrar och gröna jular. På våren och hösten. På sommaren.

Världen har feber, och det är våra utsläpp som smittat planeten.
Men Jimmie Åkesson fortsätter blunda.

Det är tragiskt. Men det gör också att han inte heller ser den utveckling som sker. De insatser som varje dag görs för att möta klimathotet.

När jag möter svensk basindustri är det deras framsteg på klimatområdet som lyfts först.

Svenska innovationer minskar utsläppen världen över. Klimatsmarta lösningar skapar fler jobb och minskar utsläppen. Hållbarhet har blivit en hygienfaktor för svenska företag.

Nyligen möttes återigen världens länder efter Parisavtalet. Den här gången i Marrakech. För att ta nästa steg i det globala klimatarbetet. Ledare efter ledare gjorde där klart att man står fast vid det man enades om i Paris.

360 företagsledare uppmanade i ett öppet brev världens länder att inte svika klimatarbetet. De vill se långsiktiga spelregler. Och det är också vad de har fått.

Allt fler ser i dag att det är både klokt och lönsamt att satsa på klimatet. Och Sveriges exempel är ett av många bevis för det. Vi har lyckats kombinera minskade utsläpp med ökad tillväxt.

Vi gick före. Och vi ska fortsätta göra det. Ta ytterligare steg för att en gång för alla göra slut på vårt beroende av fossil energi.

Därför är det alarmerande att de svenska resultaten nu går bakåt. De två första kvartalen 2016 ökade våra utsläpp.

Det finns smolk i den gröna bägaren.

Det är ett allvarligt misslyckande för Miljöpartiet.
Det är ett allvarligt misslyckande för Sverige.
Men framförallt är det ett allvarligt misslyckande för klimatet.

Att minska Sveriges utsläpp. Det kommer att vara ett avgörande ansvar att ta för varje regering för lång tid framöver.

Vi tar vårt ansvar. Vi vill genomföra en historisk grön skatteväxling där vi höjer skatten på det som förstör miljön och sänker skatten på jobb och företagande.
Vi vill satsa på infrastruktur i hela landet.
Och vi avsätter en halv miljard mer än regeringen till FN:s gröna fond.

Centerpartiet tog ansvar i regeringsställning. Vi gör det nu i opposition.
För oss är det viktigaste inte vad som står på sista raden i Miljödepartementets budget. För oss är det viktigaste att kunna fortsätta leverera miljöresultat.

*

Vi vet vad vi gjort. Vi vet att vi kan.
Vi vet att Miljöpartiet inte håller måttet.
Ska Sverige fortsätta vara ett miljöföredöme, ska vi fortsätta leverera miljöresultat, då räcker det inte att ha miljö som en del av partinamnet.

Vad som krävs är konkreta resultat.

***

2016 har varit ett år som vi kommer minnas lång tid framöver.
Det har påverkat oss i grunden.

Utmaningarna är många. Vi lever i en allvarlig tid.

Men med konkreta reformer.
Med starka värderingar.
Med ansvarstagande och handlingskraft, med ett nytt ledarskap för Sverige kan vi återigen skapa hopp och framtidstro.

Jag vill nu önska er alla en god jul, och ett gott nytt år.

Tack!