Tal vid Centerpartiets kommundagar, Göteborg, 3 februari 2017

(Obs! Det talade ordet gäller)

Det finns en bild från de senaste dagarna som klistrat sig fast på min näthinna.

President Donald Trump sitter i Ovala rummet. Hans slips är blårandig. Ansiktsuttrycket sammanbitet. Han skriver sin namnteckning på ett papper.

Runt omkring den fria världens ledare står män på rad. Lika sammanbitna. Lika allvarliga. Likadant klädda i kostym och slips.

Presidentordern Trump undertecknar begränsar kvinnors rätt till sin egen kropp. Internationella organisationer som jobbar för kvinnors rättigheter kommer inte längre få stöd av USA.

Dagen efter gav Trump beskedet att muren ska byggas. Och, att Mexiko ska betala för den. Mexikos president ställde efter det beskedet in sin resa till USA. Handelsavtal har redan ifrågasatts och kommer att lämnas.

Flyktingmottagandet stoppas. Människor stoppas.

Familjer splittras av Trumps förslag om inreseförbud.

USA stänger sina gränser mot omvärlden.

Flyktingpaus. Murbygge. Mänskliga rättigheter som står på spel. Nu är det America First.

I Storbritannien slår Theresa May fast att Brexit kommer att kännas.

Frankrike går i höst till val med Marine Le Pen som en av huvudkandidaterna.

Putin inte bara skramlar med vapnen. Kränkningarna av svenskt luftrum. Cyberattackerna, desinformationen. Detta är redan kända faktum.

Syrien faller samman. Människor befinner sig på flykt.

Aggressiv nationalism, terrorism, farlig populism, rasism.

Listan kan göras lång.

Det listan visar, det är att värderingar om öppenhet. Om internationellt samarbete, om frihet. Om grundläggande anständighet och mänskliga fri- och rättigheter. De utmanas.

Att allt det vi tar för givet måste - varje dag - vinnas och åter vinnas.

Centervänner,

I en osäker omvärld måste vi stå stadigt.

När allt fler känner otrygghet och oro i Sverige.

När ekonomin påverkas och utanförskapet djupnar.

När landsbygd och bruksorter vacklar.

När människor faller och delar av Sverige glömts bort.

Då behövs hopp. Då behövs framtidstro.

Då behövs ett nytt ledarskap för Sverige.

Då behövs ett starkare Centerparti.

Det har dykt upp ett nytt begrepp i debatten om landsbygden.

”Skräpytor”.

Det sades nyligen som en beteckning inte bara för landsbygden, utan mer specifikt för Värmland och Gotland.

”Och om du åker dit, kommer du att hitta tre alkoholister, några barn, och ett par knäppgökar. Det är det som återstår, alla andra har stuckit."

Skräpytor.

Vilket vedervärdigt ord. Det är en underdrift att säga att det inte riktigt är min bild av landsbygden. Eller vår bild av verkligheten.

Landsbygden myllrar av företagsamhet. Den kraft som behövs för att hela Sverige ska växa, den finns både i och utanför de större städerna.

Startupbolagen. Som Cargo-beacon från Alfta i Hälsingland som ser till att leverenskedjor för gods fungerar. De framgångsrika klustren runt universitet och högskolor. I Skövde. Sundsvall. Borås. I Luleå.

Industrierna.

Skogsföretagen med 120 sågverk och 50 massa- och pappersbruk runt om i Sverige som förädlar träråvaran. Förvaltar skogen. Köper och säljer virket. Stolta familjeföretag från norr till söder i Gnosjö-regionen, Bohuslän, Siljansbygden och Tornedalen.

Bönder som förser oss med mat. Håller landskapen öppna, bidrar till den biologiska mångfalden. Egenföretagarna. Som oavsett om de är fotografer, mikrobryggare eller i turistbranschen bidrar till utvecklingen och tillväxten i hela landet.

Mycket av detta finns i stan.

Och allt finns på landsbygden.

Centervänner,

I våra städer, som här i Göteborg, finns en rik mångfald, sprakande dynamik, levande kulturutbud och massor av driftiga entreprenörer.

Men mångfalden, dynamiken, kulturutbudet och entreprenörerna finns också i Åre, Sunne och Fjärås.

Jag vänder mig bestämt mot försök att plocka billiga poänger på landsbygdens bekostnad.

Jag vänder mig skarpt emot begrepp som ”skräpytor”.

Sverige är större än storstan.

Men stad och land är beroende av varandra.

Att kalla landsbygden för skräpytor, det platsar i det vi numer kallar ”alternativa fakta”.

Förra veckan skickade Regeringskansliet ut ett särskilt pressmeddelande från Statsrådsberedningen.

Stefan Löfven berättar att han ska ut på resa i landet.

Enligt statministern själv ska bruksorter och socialt utsatta områden besökas, platser som ”inte vanligtvis hamnar i politikens eller mediernas fokus”.

Han glömde lägga till, ”eller i Socialdemokraternas fokus”. För vi är ju några som under ganska många år både besökt och pratat om bruksorter, glesbygd och landsbygd. Lagt konkreta förslag. Tagit debatten.

Så tillåt mig tvivla på djupet i Stefan Löfvens engagemang.

Jag tror snarare han skrämts upp och tvingats ut på banan. Rädd för att hans politik annars talar sitt tydliga språk.

För tittar man på det han faktiskt vill genomföra så slår det särskilt hårt och med välriktad precision mot landsbygden.

Jag förstår att Stefan Löfven behöver förklara sig när det gäller kilometerskatten.

• Hur en skatt på avstånd, på timmerbilen, på mjölkbilen kan vara en bra sak för Sverige?
• Hur 30 miljarder i ökade kostnader på jobb och företag gynnar utvecklingen på landsbygden?

För att ta två exempel.

För centerpartister är kampen för landsbygden inget nytt.

Det är något vi sysslar med varje dag.

Oavsett om det är i kommunen, regionen eller riksdagen.

Det är därför vi drev regeringen framför oss när det gäller vilka livsmedelspolitiska mål Sverige ska ha. Utan Centerpartiets insats, utan Kristina Yngwes ihärdiga och målmedvetna arbete så hade det inte funnits en samsyn kring att produktionen i Sverige ska öka. Eller att lönsamheten för bönderna måste förbättras.

Vi har konsekvent och ihärdigt lagt fram förslag efter förslag.

Vi har satsat på bredband.

På enskilda vägar.

Lagt förslag om enklare byggregler och möjligheten att kunna bygga strandnära.

Om lägre kostnader att anställa och sänkta arbetsgivaravgifter.

Tagit ställning för fler poliser och ökad trygghet.

För tillgänglig vård i hela landet.

I ord och i handling har vi gång på gång visat att vi är beredda att stå upp för landsbygden.

Vi kikar inte ut över Sverige från en takvåning på Drottninggatan i Stockholm. Vi tar varje människans livssituation på allvar.

Vem du än är, var du än bor.

Kampen fortsätter.

För Centerpartiet kommer utveckling i hela landet först.

På väg hit har vi alla gjort en resa genom Sverige.

Sett dess olika delar.

Passerat frusna åkrar. Sett skogen. Vidderna.

Passerat städerna. Orterna. Byarna.

Vi har alla med oss erfarenheter hit. Framgångar. Bekymmer.

Problem som är särskilda för oss, problem vi delar med andra.

Från de större städerna, där uppgiften är att lösa hur luftkvaliteten ska bli bättre. Grönområdena fler. Husen högre och maten närodlad.

Till utmaningarna som vi alla möter. Bostadsbristen. Integrationen. Välfärden. Hur vi kan hjälpa varje människa till ett bättre liv.

Och även om likheterna ofta är större än skillnaderna så finns det flera sidor av Sverige.

Bilder som är varandras motpoler.

Bilder som vi heller inte kan bortse från. Tudelningen som ökar. Som drabbar både byar som avfolkas och förorter där ilska och vanmakt växer.

- Jobb eller arbetslöshet.

- Blomstrande näringsliv eller öde gator med tomma skyltfönster.

- Uppkopplingen som fungerar eller där vare sig telefonsignal eller fiber når fram.

- Där tillgänglig vård prioriteras eller där man erbjuds ABF-kurs för att kunna föda sitt barn i bilen.

- Där järnvägen rustas upp eller sträckor där tågen tvingas sänka farten för att banorna är trasiga.

Vi är i dag i Göteborg. Ett talande exempel.

En kommun kluven mellan dånande tillväxt och skriande utanförskap.

Det är denna klyfta som måste slutas.

Det bortglömda Sverige måste få vår uppmärksamhet.

Platser där byskolan måste kämpas för, varje termin.

Där lanthandeln bommat igen, där människor inte längre har en naturlig knytpunkt för att samtala om tipsvinster, extrapriser och idrottsföreningens öden och äventyr.

Där bussturerna blivit allt glesare. Eller inte kommer alls.

Där Polisen lyser med sin frånvaro och staten kapitulerat från sitt ansvar när myndigheter avvecklat sin närvaro.

De förorter som lämnats av banker och institutioner och där polisen möts av stenkastning. Där butiksägare tvingas stänga sina affärer i centrum.

Känslan av att inte prioriteras, inte synas, inte få ta del av framgången. Den känslan klyver också Sverige.

Den krypande misstanken om att allting händer någon annanstans, att det alltid är någon annan som gynnas medan man själv sitter fast.

Utan att kunna påverka sin situation.

Utan kraften att förändra.

Det är grogrund till misstro.

Till ilska och hopplöshet.

Det är därför den regionala och sociala klyvningen av Sverige är så allvarlig. Det är därför den måste brytas.

Centervänner,

Det är därför det bortglömda Sverige måste bli synligt.

Det är därför varje stadsdel, varje förort, varje landsända, varje människa måste fångas upp.

Det är därför hela Sverige ska leva.

Vi kommer därför fortsätta lägga fram offensiva förslag som sätter hela landet i arbete.

Idag är inget undantag.

Jobben är nyckeln till delaktighet och integration.

Vi vet att dörrarna in till det första jobbet är stängda för allt för många.

Kostnaderna på jobb och företag måste fortsätta sänkas. Det måste bli billigare att anställa.

Vi vill att en företagare som anställer någon som är ny på arbetsmarknaden ska slippa arbetsgivaravgiften i två år.

Men förutom kostnader för att anställa så behövs fler konkreta reformer för mer tillgänglig service och bättre infrastruktur på landsbygden.

Vi behöver bryta utvecklingen att service försvinner. Att lokaler som tidigare myllrade av aktivitet, av kaffedoftande kaféer, av mataffärer med allt som behövs. Av presentbutiker, frisörer och klädaffärer. Att dessa lokaler nu förfaller och skyltfönstren gapar tomma.

Enligt Tillväxtanalys har antalet mataffärer på landsbygden minskat med en dryg fjärdedel på bara tio år.

Detta skapar en nedåtgående spiral. Det påverkar gnistan och tilltron till bygden.

Centerpartiet föreslår därför att fastighetsskatten tas bort på alla tomma lokaler på landsbygden. Har de stått tomma i över ett år ska de slippa fastighetsskatt om de återigen tas i bruk.

Detta ska gälla Sveriges samtliga landsbygdskommuner.

Förslaget sänker kostnaden för företagaren, det bidrar till service för den som bor på orten och det skapar jobb.

Det kommer inte lösa alla bekymmer, men det är ett steg på vägen.

Dessutom behöver fler konkreta steg tas för att förbättra infrastrukturen.

Fungerande järnvägar är en av nycklarna till en levande landsbygd.

Vi vill se modern, grön infrastruktur som knyter ihop Sverige genom höghastighetstågen. Men vi måste också säkra finansiering och upprustning av de lokala bansträckor som så tydligt och uppenbart behöver det.

Som behövde det redan igår.

Trafikverket har pekat ut hela 69 järnvägssträckor där hastigheten måste sänkas för att banorna är i så dåligt skick. Många av dem är just regionala och lokala.

Detta drabbar landsbygden extra hårt.

Vi lägger därför en halv miljard kronor i en närtidssatsning på lokala och regionala banor. För att de sträckor som hamnar längst ned i prioriteringen ska kunna flyttas upp på listan. För att kunna sätta igång upprustningen tidigare.

Det kan handla om delar av Ådalsbanan, Skelleftebanan om Kinnekullebanan eller Bohusbanan.

För att ta några exempel.

Centervänner,

För oss är en robust infrastruktur i hela landet något nödvändigt.

Fungerande tågtrafik en självklarhet.

Vi visar att vi menar allvar.

Vi är beredda att göra de prioriteringar som krävs.

Vi ser till att hela järnvägsnätet rustas.

Vi vill att det sker nu.

Idag är inte en dag för tidigt.

Sverige delas även mellan de som nyss kommit till Sverige och de som är födda här. En lyckad integration är en ödesfråga framåt – för den enskildes trygghet och försörjning, för er i kommunerna såväl som för svensk ekonomi.

Om vi inte gör något kommer många av dessa människor att få leva utanför samhället. I utsatthet, på låga bidrag. Utan möjlighet att vara delaktiga, utan chans att komma in i värmen.

Hälften av de som kommer nya till Sverige saknar fullständig skolbakgrund. Vi måste orka ha svaren även för dem som inte har en lång utbildning med sig.

Vi måste våga bana vägen för fler jobb som inte ställer krav på längre utbildning, så kallade enkla jobb. Så att utanförskap och låga bidrag kan vändas till jobb och högre inkomst.

Med Centerpartiets förslag att ta bort arbetsgivaravgiften i två år skulle 60000 nya jobb skapas för dessa människor. Över 4000 nya jobb här i Göteborg.

Under en tid har arbetsmarknadens parter också fört samtal om just enkla jobb.

Precis innan jul stod det klart att de inte kommit fram till någon lösning. Men utmaningen kvarstår.

Integrationen måste förbättras.

Jobben måste bli fler.

Regeringen duckar. Parterna har samtalat. Men ingenting händer.

LO agerar bromskloss. Sätter käppar i hjulet och klackarna i marken. Precis som de så ofta gör när nya lösningar krävs.

Centerpartiets förslag är en ny anställningsform. För att möjliggöra fler jobb till fler människor.

Och för tydlighetens skull till debattörerna på vänsterkanten: Vi vill inte lagstifta om löner eller timlöner. Det sköts bäst av parterna. Ingen kommer att få sänkt lön med Centerpartiets förslag. Däremot kommer fler att gå från låga bidrag till en högre, egen lön.

Nu krävs det handling. Ansvarstagande. Det är hög tid. Om parterna inom ett år inte kan enas om en lösning som innebär fler enkla jobb till dem som idag är dömda till långt utanförskap och låga bidrag. Då är vi beredda att lagstifta om en ny anställningsform.

Jag menar allvar. Vi måste visa att vi har modet. Att vi har förmågan att lösa de svåra samhällsutmaningar som Sverige står inför.

Vi måste alla dra vårt strå till stacken. Fler måste få chansen till jobb.

Vi kan inte stå vid sidan om och se hur samhället klyvs.

Stå och se på hur alla de som kommit nya till vårt land förgäves knackar på dörren till arbetsmarknaden.

Stångar sig blodiga mot höga trösklar och hårda krav.

Vi måste ta vårt ansvar.

LO och Socialdemokraterna ska inte få fortsätta sätta käppar i hjulet.

Vi kan inte stänga ute arbetslösa människor från möjligheten till eget arbete och egen försörjning.

Karl-Petter Thorwaldson. Stefan Löfven.

Var tog solidariteten med alla de som inte har jobb vägen? Alla arbetslösa? Alla som står utanför och vill in? Ser ni dem inte?

Det är dags att ni också tar ansvar.

Alla de som kommit nya till vårt land förtjänar få svar på varför ni inte vill låta dem börja jobba. Varför ni vill hålla kvar dem i utanförskap.

Centervänner,

Integrationen är en av våra absolut största samhällsutmaningar. Tudelningen klyver Sverige. Vi riskerar att få en ny underklass dömda till livslångt beroende av låga bidrag.

Så kan vi inte ha det.

Fler behöver få en lön att leva på. Fler behöver ett jobb. Fler behöver gå från låga bidrag till högre inkomst.

Om inte LO agerar kommer Centerpartiet att göra det.

Klockan tickar.

2010 gjorde Sverigedemokraterna entré i riksdagen.

Sedan dess har de deltagit i det politiska arbetet, i alla utskott, i alla parlamentariska beredningar. De har posten som vice talman i Sveriges riksdag. Deras partiledare har suttit längst, snart tolv år på posten.

Sverigedemokraterna är en del av det etablissemang de själva föraktar.

Och när det gäller Sverigedemokraterna så har Centerpartiet valt väg.

Samtala över en kopp kaffe. Prata med dem som man gör med vem som helst. Säga hej och hejdå i trappuppgången. Det är vanligt hyfs. Det är så jag är uppfostrad, det är så vi kommer uppfostra vår dotter. Det handlar om att ha vanligt folkvett.

Men vi kommer inte samarbeta med Sverigedemokraterna.

Vi kommer inte förhandla med dem.

Vi kommer inte kompromissa. Inte göra oss beroende av dem.

De ställer inte upp på det samhälle jag vill se.

Där vi visar varandra respekt.

Där man får tycka och vara olika.

Där alla människor har samma värde.

Där det finns värme, tillit och gemenskap.

Det är nämligen motsatsen till vad Sverigedemokraterna står för.

De ställer grupper mot varandra, står för slutenhet och kyla.

För mig är de inte ett parti som alla andra.

Deras auktoritära syn på samhället, deras uppdelning av människor i vi och dom. Den kan jag inte bortse från.

I en orolig omvärld där Sverige behöver mer av samarbete vill Sverigedemokraterna lämna EU och säger nej till Nato.

När Ryssland blir allt mer aggressivt bjuder Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna in Putinvänner till middag och festligheter på Grand Hotell.

När skattetrycket är för högt och ekonomin utmanas vill de ge allt till alla.

När vi behöver lösa stora problem som klimatkrisen, välfärden eller EU:s framtid pekar de finger och menar att allt är invandrarnas fel.

Centervänner,

Makt är viktigt för att kunna förändra.

Men för Centerpartiet handlar det inte om makt till varje pris.

Vi vill inte ge nyckeln till Rosenbad till ett parti med rasistisk bakgrund. En auktoritär grundsyn, verklighetsfrånvänd politik och med företrädare som ställer människor mot varandra.

Vi vill samarbeta med partier som har en tydlig humanistisk värdegrund.

Det är bara så vi kan bygga ett tryggt Sverige som håller ihop.

2004 var ett speciellt år för svensk politik.

Efter att Socialdemokraterna i årtionden innehaft regeringsmakten.

Efter att de inte behövt möta en samlad opposition på åratal, förändrades spelplanen.

Med Alliansen skapades en tydlig, ny kraft. En stark motpol mot den väg Socialdemokraterna fört in Sverige på.

En bättre väg, med stabila statsfinanser, bättre villkor för företagare, mer kunskap i skolan, fler jobb, effektiv miljöpolitik, tryggare vård, större frihet och mer makt till enskilda människor.

Fyra partier med en gemensam värdegrund kunde rucka på det maktmonopol Socialdemokraterna tidigare kunnat räkna med.

Centerpartiet är en självklar del av Alliansen.

Och efter nästa val vill vi bilda en stark Alliansregering.

För att det ska vara möjligt måste vi vinna och förtjäna väljarnas förtroende.

Det gör vi genom att visa att en Alliansregering är vårt gemensamma mål.

Det gör vi genom den politik vi gemensamt står för.

Vi ska föra en politik för jobb och företag i hela landet. Skapa ett bättre företagsklimat, med bredbandssatsningar och investeringar i infrastruktur. Genom grön skatteväxling och genom att inte höja skatten på jobb och företag.

Vi ska reformera arbetsmarknaden och sänka trösklarna in för dem som står utanför. Vi ska ta avgörande steg för fler enkla jobb, förändra arbetsrätten och den statliga Arbetsförmedlingen. Vi ska öppna upp en stelbent arbetsmarknad. Vi ska hindra att Sverige klyvs. Regionalt och socialt.

Vi ska förbättra tryggheten i hela landet. Se till att poliserna bli fler, motverka hedersbrott och höja Sveriges försvarsförmåga.

När valfriheten är hotad. När tillgänglig vård i hela landet sätts åt sidan och köerna blir längre, då ska vi agera. Människor måste få den vård de behöver. Vi ska sätta kvalitet i fokus och ställa hårda krav på välfärdens innehåll. Men vi kompromissar inte om människors rätt att välja.

Centervänner,

Till alla dom som ivrigt påstår att Alliansen är död vill jag säga: Ni har fel. Det finns inget realistiskt regeringsalternativ som har en bättre politik för Sverige.

Alliansen är fortfarande mycket viktig för Sverige. Alliansen är viktig för Centerpartiet. Nu behöver vi höja temperaturen i opposition, vara beredd att använda de olika verktyg som står till buds i riksdagen och se till att vi vinner valet nästa år.

Vi har erfarenhet av att byta ut Socialdemokratiska statsministrar.

Thorbjörn Fälldin var den förste som gjorde det, för 40 år sedan.

Vi bytte ut Olof Palme.

Vi bytte ut Göran Persson.

Tillsammans med Alliansen och väljarnas stöd ska vi nästa år byta ut Stefan Löfven.

Centervänner.

Ni gör mig stolt.

Stolt över allt ert slit.

All den tid och det engagemang ni lägger ner, dag ut och dag in hemma i era kommuner, regioner och landsting.

För att ni ser till så förskole- och skolbarnen har det tryggt och lär sig saker. Så att äldre får omtanke och omsorg. Så att flyktingar får tak över huvudet och en bättre etablering. Så att sjukvård och trafik förbättras. Så att företagsklimatet blir bättre och jobben fler.

Att ni fattar beslut som ökar människors valfrihet. Att ni sliter för att korta köerna och göra det bästa möjliga av de resurser ni har.

Under 2016 har vi dessutom slagit nytt svenskt rekord. Aldrig har ett parti haft så hög andel kvinnor på den högsta posten i Sveriges kommuner som Centerpartiet har nu.

Men det är inte det enda.

Rättvik har Dalarnas bästa skola.

Per-Åke Sörman från Örebro kom på sjätteplats när årets Lantis korades, bästa politiker på listan. Inte illa.

Heby är den kommun som klättrat näst mest på Svenskt näringslivs företagsranking. Hela 103 platser.

Herrljunga har klättrat från plats 110 till 10 på Lärarförbundets ranking över bästa skolkommun.

Och ni har alla gjort ett enormt arbete för att ta emot nyanlända.

Innerligt tack också till Roland Åkesson för dina enastående och gedigna insatser som kommunstyrelsens ordförande i Mönsterås i över 30 år. När orden egentligen inte räcker till, då får ett enkelt tack och en varm applåd stå för det vi känner i djupet av våra hjärtan.

Tack, Roland.

Nästa år är det val.

Inte en enda röst är ännu vunnen. Inte en enda röst är ännu räknad. Och tillsammans måste vi arbeta för varenda en. Inget kommer av sig självt. Hårt arbete avgör.

Det arbetet har vi framför oss.

Och när vallokalerna stängt och vi har ett resultat. Då ska vi visa att det förtroende människor har gett oss. Det är vi också beredda att förvalta.

Det kommer att kräva hårt arbete.

Det finns inga genvägar.

Vi har ett val att vinna.

Nästa år är det val i Sverige.

Valrörelsen har redan börjat.

Tack!