Annie Lööfs stämmotal, Malmö 28 september, 2017

Annie Lööfs sommartal

Inledningstal Centerpartiets partistämma 2017. (OBS! Det talade ordet gäller)

Sverige. Vilket land vill vi att det ska vara?

Det är en av de absolut viktigaste frågorna vi måste ställa oss.

Ska vi bo i land där vi hämmar och begränsar människor?

Stöper alla i samma form?

Vänjer oss vid att fler och fler barn och ungdomar mår psykiskt dåligt?

Där vi tyst ser på när nazister taktfast marscherar på våra gator?

Där många får det bättre, men där rädslan och oron ändå breder ut sig?

Eller.

Ska vi bo i ett land där vi uppmuntrar olikhet och kreativitet?

Där förorter och småorter inte lämnas åt sitt öde?

Där vi inte passivt ser på när fler och fler hamnar utanför?

Där vi ser på framtiden med hopp och tillförsikt?

Där vi visar riktig solidaritet?

Mina vänner,

Idag vill jag ge Centerpartiets svar på frågan om vilket samhälle vi vill ha.

Om hur orättvisa klyftor kan överbryggas.

Där ingen är uträknad på förhand.

Där tryggheten finns till för alla.

Jag vill prata om hur vi gör hela Sverige tryggare, öppnare och starkare.

***

Idag samlas vi här i Malmö.

På många sätt en fantastisk stad.

Dynamisk, pulserande och levande. Nära kontinenten.

I Västra hamnen, några stenkast härifrån, sprudlar kreativiteten och företagsamheten.

Där finns stora och små företag. Kluster av nya startups och framgångsrika techbolag.

Internationella storföretag etablerar sig här för att de ser styrkan i stadens mångfald.

Här finns nydanande arkitektur. Viktiga industrier.

Malmö.

En stad där möjligheterna är enorma, en stad som tar mig med storm.

Men det är också en stad där klyftorna är uppenbara.

Där klyvningen av Sverige går att se med blotta ögat.

Här finns svåra problem.

Med dödligt våld. Kriminalitet. Med hopplöshet.

Med ett bristande socialdemokratiskt ledarskap.

Här finns Rosengård.

Med sina höga, likformiga tegelbyggnader.

En stadsdel med människor från hela världen. Människor som bär på ambitioner och drömmar.

Men en stadsdel där en misslyckad integration visar sitt ansikte.

En stadsdel där gatorna bär namn från adeln. Som von Rosen och Ramel.

Men där utanförskapet bitit sig fast.

Där arbetslösheten fått fäste.

I Rosengård finns också gemenskap, glädje och framgång. Där finns talang och målmedvetenhet. Vi lyfter det sällan. Men där kan drömmar bli till verklighet.

Tyvärr händer det allt för få.

Många sitter fast, utan orken, viljan och förmågan att slita sig loss från arbetslöshetens klor.

Kriminaliteten. Gängen. Det skrämmande våldet är ständigt närvarande.

Det riskerar att riva sönder framtiden.

Inte minst för alla dem som bor där. Som lever sina liv där.

Men som hålls gisslan av den onda verkligheten runt om.

Så ser det också ut på andra platser i Sverige.

Där gnistan brunnit ut och framtidstron håller på att försvinna.

Det är denna klyvning av Sverige som många blundar för.

Men den är så uppenbar här i Malmö.

Skadlig för människorna som drabbas.

Farlig för hela Sverige.

För en tid sedan satt jag ned tillsammans med människor som vuxit upp i Rosengård.

Som haft det verkligt tufft.

Även om de inte var gamla så vittnade blicken i deras ögon om lång erfarenhet.

De pratade snabbt. De lindade inte in sitt budskap. De sa som det var.

De berättade om en parallell värld. Ett mörkt skuggsamhälle.

Där snabba pengar och grov kriminalitet styr.

Där döden kan komma snabbt om man gör något fel.

Tittar på fel sätt på fel person.

Är på fel plats vid fel tillfälle.

De berättade om pojkar, som tidigt i livet börjar följa de kriminella gängen.

Som inte drar sig för att rikta en pistol mot en annan människa.

Som inte skulle dra sig för att trycka av, om de fick den ordern.

Jag tror vi alla förstår allvaret i detta.

Att ett människoliv kan betyda så lite.

Det gör människor rädda.

Det gör att små barn ängsligt frågar sina föräldrar om de kan gå ut och leka.

Det gör att de inte vågar gå ut.

För att de tror att de ska bli skjutna. De tror att de ska dö.

Små barn. Som gråter av rädsla.

Som föräldrar får försöka trösta. Stryka över håret och lugna.

Dessa barn får inte lämnas åt sitt öde. De måste få en framtid.

Vardagen ska vara trygg för alla människor.

Oavsett var man bor.

Med fler poliser som har tid att göra sitt jobb.

Med hårdare straff för de som plågar, våldtar och mördar.

Genom att få bort de kriminella gängen från gatorna så att alla hederliga människor kan få tillbaka sin vardag igen.

Mina vänner,

Vi ska inte stå vid sidan om och se på när otryggheten breder ut sig.

Vi ska inte låta Sverige dras isär.

Tryggheten måste återvända.

Till alla människor.

Till hela Sverige.

***

Tryggheten måste återvända.

Och det måste finnas tillförsikt. En framtid.

En vibrerande känsla av förväntan på livet, även i utsatta förorter och glest befolkade kommuner.

Därför behöver den stela arbetsmarknaden förändras. Rejält.

För alla dem som står utanför.

Vi kan om vi vill. Vi har råd.

Vi kommer alla att bli förlorare om vi inte orkar förändra.

Om vi passivt står vid sidan om och tittar på. Då kommer inte bara en ny bidragsberoende underklass att fortsätta växa.

Den kommer att bita sig fast. Klyva Sverige.

Det är inte det Sverige jag vill se.

Centervänner,

Vi har ett ansvar.

När Sverige klyvs, då ska vi driva på för att hålla ihop landet.

Det finns i vårt DNA.

Tillsammans med våra alliansvänner har vi verktygen för att förändra.

Vi har förslagen. Viljan. Handlingskraften.

Vi tar ansvar.

Sverige behöver vårt ledarskap.

***

Vi ska sänka kostnaderna för att anställa.

Införa inträdesjobb med en lägre lön. Med möjlighet att lära på jobbet.

Låta företag i stället för Arbetsförmedlingen hjälpa arbetslösa.

Så att fler nyanlända och unga får sitt första jobb.

Så att människor kan gå från låga bidrag och hopplöshet till en högre lön och framtidstro.

Vi ska låta en helt ny arbetsmarknad växa fram.

Där människor inte behöver banka sina knogar blodiga mot en dörr som aldrig öppnas.

Utan där de kan öppna dörren och kliva in.

Centervänner,

Vi behöver göra ännu mer för att människor inte ska tappa hoppet.

Vi ska jobba hårdare för dem som är på väg att ge upp.

Jobbet är inte gjort förrän framtidstron återvänt.

Jobbet är inte klart förrän klyftorna slutits och Sverige håller ihop.

***

”Man vet att det är en bra dag, när man vaknar upp med en ny uppfinning i huvudet.”

Det skrev en företagare på Facebook. Och det är så befriande.

Alla idéer är inte tänkta. Alla smarta innovationer har ännu inte uppfunnits.

Alla jobb har inte sett dagens ljus.

Och tur är väl det, det ligger mycket i Ingvar Kamprads budord:

”Det mesta är ännu ogjort, underbara framtid”.

Företagarna, entreprenörerna.

Det är människor som inspirerar mig.

Det är människor som spelar en avgörande roll för Sveriges framtid.

Vissa dysterkvistar förutspår att robotar kommer att göra oss arbetslösa. Det tror jag inte alls på.

Entreprenörerna kommer fortsätta hitta nya vägar till nya jobb.

Om de ges rätt förutsättningar.

Det handlar om hårt arbetande människor som sliter. Som satsar. Som jobbar dag och natt. Tar risker.

De finns i miljontals människors liv.

Idag finns svenska företag överallt. Och vet ni - svensk landsbygd finns i hela världen.

I Älvsbyn bakas bröd som varje frukost äts av människor från hela världen. Till och med i Frankrike börjar familjer dagen med bröd från Norrbotten.

Finansmännen och kvinnorna i New York dricker kaffe som förädlats av Nina och Uno i Svalöv, här i Skåne.

Babybjörn i Lanna, utanför Värnamo, underlättar vardagen för föräldrar med sina bärselar, haklappar och babysitters.

Människor sover tryggt tack vare låset från Assa Abloy i Eskilstuna.

Någon lämnar ett varmt hem bakom sig och drar på sig ett par handskar från småländska Hestra för att stå emot kylan.

Det här är en del av bygget av det trygga, öppna och starka Sverige.

Hestra-handsken ska fortsätta värma händer.

Brödet från Norrbotten mätta hungriga magar i generationer som kommer.

Och fler helt nya företag ska ta plats på den globala marknaden.

Därför är nya skatter, pålagor och tvång inte det som jobben behöver.

Det bygger inte Sverige starkare för framtiden.

Att sätta in för många käppar i hjulet för företagaren är som att tvinga på entreprenören en alldeles för liten tröja.

Det skaver, det sitter åt. Det är obekvämt. Det sänker jobben.

När vänsterregeringen möter entreprenören med misstänksamhet, krångel och högre skatter.

Då ska vi möta dem med enklare regler, lägre kostnader och öppna armar.

Det är vad ekonomin behöver. Det är vad jobben behöver.

Centervänner, det är vad det trygga, öppna och starka Sverige behöver.

***

När Boyan Slat säger:

”Problem som inte går att lösa är väldigt sällsynta”

Då tror jag nästan att han är ett centerpartistiskt kommunalråd. Och inte en holländsk uppfinnare som renar världshaven från skadlig plast.

Han är en klart lysande stjärna bland entreprenörer och innovatörer.

När jag träffade honom i somras blev jag så glad. Så fylld av energi.

Hans tankar gör världen bättre. Han visar att även på de svåraste problem, så finns det en lösning.

Andra tvååringar bygger torn av färgglada klossar. Och tittar på Babblarna.

När Boyan var två år byggde han en stol. När han var fem en linbana.

Som vuxen insåg han det gigantiska problemet med plast i haven.

Vilka förödande konsekvenser det får för både djurlivet och ekosystemen.

Men han lät inte problemen han såg begränsa tanken.

Och tack vare alla de miljöengagerade människor som från början trodde på hans projekt, som hjälpte till med finansieringen.

Så vågade andra följa i deras spår, nu är Boyans idé på väg att bli verklighet.

Klimathotet och miljöförstöringarna ska mötas på just detta sätt.

Med smarta lösningar. Med innovationer och ny teknik.

Och med en politik som bejakar utveckling.

Det är nämligen så vi skapar grön tillväxt.

Vi behöver fler internationella överenskommelser där länder visar att de är beredda att ta ansvar.

Där de binder sig till att minska sina utsläpp och ställa om till ett förnybart samhälle.

EU måste tala med en rak och tydligt röst för att detta ska hända. Och Sverige måste vara en stark och pådrivande kraft.

Men ska vi kunna minska utsläppen och skydda den biologiska mångfalden även här på hemmaplan.

Då måste vi också ha en kraftfull miljö- och klimatpolitik i Sverige.

En politik som tar ansvar för miljön och som leder till resultat.

Centerpartiet lägger i vår budget fram skarpa förslag för en bättre havs- och vattenmiljö.

Vi satsar 1,3 miljarder mer än regeringen på insatser som tar krafttag mot bottendöden på Östersjön, som renar hav, sjöar och vattendrag och som säkrar tillgången på rent och friskt dricksvatten i hela landet.

Med en resultatinriktad miljöpolitik kan vi avvärja hoten.

Vi kan visa ett nytt ledarskap för svensk miljöpolitik.

För när modigt entreprenörskap, ny teknik och politiskt ledarskap jobbar mot samma mål.

Mina vänner, då kan ett plus ett bli tre.

***

Grön tillväxt är framtiden. Att ta miljöansvar är någonting självklart för oss.

Det är på den vägen vi ska fortsätta.

Det är en viktig del av det Sverige vi vill se.

Det är så vi ska forma en modern miljöpolitik för framtiden.

Genom att satsa på förnybar energi, på nya bränslen i bilen och i luften.

Ett självklart verktyg är också att satsa på tåg, på klimatsmart infrastruktur för såväl människor som gods.

I ett land med långa avstånd.

I ett land där utsläppen från bilar och lastbilar måste ned.

Där behövs snabba, pålitliga och punktliga tåg.

När Sverige växer. Både i antal människor som bor här och ekonomiskt.

Då behövs bra och pålitliga transporter.

Det är dags att höja blicken. Se framåt. Våga investera för att hålla ihop och utveckla hela Sverige. Från norr till söder.

Vi måste rusta upp sträckorna som ansluter till stambanorna.

De regionala och lokala banorna.

Se till att vårt näringsliv kan frakta gods snabbt, säkert och punktligt.

Allt för länge har järnvägen prioriterats för lågt. Det har lett till att vi har en stor skuld av eftersatt underhåll. Den skulden får vi nu betala i form av trasig räls, tåg som inte går, människor som blir både försenade och frustrerade. Gods som står still eller flyttas till väg.

Centerpartiet vill att vi ska börja betala tillbaka skulden.

Krona för krona, miljard för miljard.

Det är ett stort åtagande. Men det är nödvändigt.

Vi lägger i höst fyra miljarder mer än regeringen till drift, underhåll och regionala järnvägar. Till att öka punktligheten.

Det är en av våra allra viktigaste satsningar.

För tågen. De ska gå i tid.

***

Centervänner,

Det handlar om att ta ansvar. Och om att våga.

Att våga sätta den där spaden i marken. Bestämma sig. Nu bygger vi.

Nu bygger vi ett starkare Sverige.

Frågan om höghastighetståg har ställts på sin spets.

Trafikverket har kommit med en fullständigt förvånande rekommendation:

Lägre hastighet på tågen och de ska vara klara om över sjuttio år.

Är det inte väldigt typiskt? Är det inte en trist svensk halvmesyr att sänka farten och låta banorna vara klara någon gång på 2090-talet?

Särskilt som det är fullt på spåren redan idag.

Människor kommer inte i tid till jobbet, godset kommer inte fram. Semesterplaner faller.

Irritationen stiger.

Att låta sträckor byggas lite då och då. När det passar.

Det är att bädda för att viktiga satsningar i andra delar av landet trängs undan.

Det är att kasta pengarna i sjön.

Då försvinner effekten.

Då kommer vi använda allt för gammal teknik.

Då kommer tågen först kunna användas av våra barn och barnbarn.

Om de är pigga pensionärer.

Vi ska ta ansvar och bygga ut tågtrafiken. Allt från upprustning till nya stambanor med höghastighetståg.

Mina vänner,

Vi gör det för miljöns skull.

För att det skapar fler jobb.

Vi gör det för att vi vill knyta ihop hela Sverige.

***

Efteråt mindes de inte resan. Bara att den aldrig verkade ta slut.

Den var lång. Outhärdligt lång. För lång i en situation där varje minut spelar roll.

Skogar och åkrar for förbi utanför fönstret. Städer och byar.

Stämningen i bilen var tryckt och nervös.

Hjärtan dunkade snabbt och oroligt.

Varje försök till samtal tystnade. Gråten var hela tiden nära och sorgen låg tung.

Var tionde minut ringde de.

Hur mår hon?

Svaret var detsamma.

Vi vet inte än. Men skynda er.

Bilen plöjde fram genom ett Sverige där bladen börjat växla färg.

Vackert och krispigt, som det är när årstiderna skiftar.

Men ingen i bilen såg skådespelet utanför.

Blickarna riktades mot vägbanan framför. Eller mot klockan på mobilen.

Minut lades till minut. Meter lades till meter. Mil till mil.

Den stora vita byggnaden tornade upp sig.

Till slut.

Till slut stod sjukhuset där.

De kom fram. Letade sig till rätt avdelning bland långa korridorer med färgglada streck utmed väggarna. Färger som skulle leda rätt.

Fötterna klapprade snabbt mot golvet.

Ett djupt andetag. Ett sista samtal. För att våga kliva in i väntrummet.

Hur mår hon? Vet ni något? Kommer hon att klara sig?

Ja, hon har fått hjälp. Det är stabilt för tillfället. Hjärtat slår fortfarande.

***

Varje dag räddas liv.

Varje dag gör vårdpersonal sitt yttersta.

De räddar oss, hjälper oss och botar oss.

De gör vad de kan för att vi ska känna trygghet.

För att människor som är sjuka ska kunna komma tillbaka till sin familj igen.

Undersköterskor och sjuksköterskorna kämpar.

För att hinna stryka någon över kinden och finnas där när det är svårt. För att räcka till.

Hinna visa empati. Innan de måste vidare till nästa.

Människor som räddar liv. Som hjälper oss när vi är sjuka.

De har min djupaste respekt.

En trygg sjukvård i hela landet. Det är själva kärnan i vårt välfärdssamhälle. En omistlig del av ett tryggt och starkt Sverige.

Var man bor i landet ska inte spela någon roll för vilken vård man får.

Hur långa köerna är till att få träffa en specialist.

Men tyvärr är det så idag.

Sverige klyvs även här.

Det är skillnader som inte ska finnas i det Sverige jag vill se.

När någon i familjen är sjuk.

När vi behöver hjälp. Då måste vi kunna lita på att vården finns där.

Det gäller när sjukdomen är akut.

Det gäller när ett barn ska födas.

Jag var på sjukhuset i Sollefteå, när människorna där fått beskedet att BB skulle läggas ned.

Det jag alltid kommer bära med mig är känslorna. Hur utsatta människorna i bygden kände sig. Att de kände sig så svikna och osynliga.

Som att de inte räknades.

Att vänsterpolitiker skickar signaler att kvinnor som bor på landsbygden skulle vara mindre värda än dem som bor i stan.

Det gör mig så förbannad. Som mamma, som kvinna. Som medmänniska.

Här är det politiska beslut som gör att Sverige slits isär.

Socialdemokratisk politik som sliter sönder Sverige.

Inte konstigt att hopplösheten och frustrationen växte.

Ingen vill föda sitt barn i bilen. Ingen vill föda sitt barn på en parkeringsplats.

Jag minns också bilden barnmorskan Petra lade upp på sociala medier en tidig morgon i somras. Efter att hon gått av ett långt nattpass, där hon haft ansvar för tre förlossningar samtidigt. Ni kanske också såg bilden.

Ett pass där hon inte hann sitta ner. Inte äta ordentligt. Eller gå på toaletten.

Bilden på hennes vita byxor där mensblod blött igenom säger egentligen allt.

För hade hon prioriterat att gå på toaletten och byta.

Då hade kanske blivande föräldrar fått föda ensamma, utan hjälp.

Ska vi kunna känna trygghet måste vårdpersonalen kunna göra sitt jobb.

Ska människor kunna känna trygghet måste sjukvården fungera.

De brister vi ser idag. Att sjuka människor hamnar i kläm. Att de måste vänta på vård.

Att gravida kvinnor ska behöva bekymra sig för om hjälpen kommer att finnas där för dem, när det är dags att föda.

Mina vänner, det är under all kritik. I välfärdslandet Sverige. På Socialdemokraternas arbetspass.

***

I ett anständigt land klarar vi av att erbjuda människor en trygg vård.

Därför måste vi göra förändringar. För att sjukvården ska vara nära och tillgänglig.

En trygg förlossningsvård i hela landet. Det är nödvändigt.

Vi måste också göra mer för att korta köerna. Se till att vården är nära.

Att det ska gå snabbare att få träffa en läkare.

Få hjälp. Få diagnos och behandling.

Det måste finnas tid för medmänsklighet och omsorg.

Närheten till vård ska inte få klyva Sverige.

När man är sjuk spelar ingenting annat någon roll, än att bli frisk igen.

När människor ställer sig frågan om det går att få vård i tid när det behövs.

Mina vänner,

Då ska svaret utan tvekan vara ja.

***

Undersköterskan, barnmorskan. Sjuksköterskan.

Alla som sliter på jobbet.

De förtjänar mer uppskattning.

De förtjänar bättre arbetsvillkor.

Men också att få behålla mer av sin lön.

Det är många som kämpar för att få pengarna att räcka till.

Kunna betala lånet på bostaden, på huset. Kunna ha semester. Unna sig något litet extra eller betala för barnens fritidsaktiviteter. För skridskor, vinterskor och dansklasser.

Trots att man jobbar kan det vara svårt att få pengarna att räcka till.

Därför måste vanliga människor, med vanliga inkomster få mer pengar i plånboken.

Människor med små marginaler måste få mer makt över sitt eget liv.

Vi sänker därför skatten för alla som jobbar, och för alla pensionärer, mest för de som tjänar minst.

Det är både rätt, rättvist och solidariskt.

Rätt för att det hjälper till att klara ekonomin.

Rättvist för att det ökar självbestämmandet.

Solidariskt för att det ger mer makt till den enskilda människan.

Till skillnad från regeringen glömmer vi inte dem som jobbar. Till skillnad från finansministern tycker vi inte att det är ”oanständigt” att hårt arbetande, lågavlönade människor får behålla mer av sin egen lön.

Ytterst handlar detta om frihet.

Det vet alla som någon gång, eller varje månad, får vända och vrida på varenda krona för att få plus och minus att gå ihop.

En intressant iakttagelse i den politiska debatten nu handlar om dubbelmoral.

En skattesänkning kan bara vara rätt, riktig och solidarisk när det är en socialdemokrat som genomför den.

Samma skattesänkning är både oanständig och gröper ur välfärden när någon från Alliansen föreslår det.

Det är socialdemokratisk dubbelmoral i den högre skolan.

Centerpartiet står för en politik som ökar friheten.

Som gör att människor får bestämma mer själva, inte minst de med knaper inkomst.

Mina vänner, det är rätt väg att gå.

Det är en del i att bygga ett tryggare och starkare Sverige.

***

Denna helg kommer nazister att marschera på Göteborgs gator. Igen.

Nordiska motståndsrörelsen fanns i Almedalen. Marscherade i Falun.

Detta är inga oskyldiga duvungar. Det är människor som vill krossa vårt samhälle.

Kallar både poliser och politiker för landsförrädare och vill hänga oss i lyktstolpar. Placerar ut bomber på flyktingförläggningar och hetsar mot judar.

Därför är det viktigt att vi diskuterar vart gränsen går för det vi kan acceptera.

Detta är människor som sprider hat och ondska.

Deras livsluft är hopplösheten och utsattheten.

Att stå för dessa åsikter.

Det visar att det inte finns ett anständigt ben i deras kroppar.

I höst kommer Richard Spencer till Sverige för att föreläsa.

Inbjuden av en före detta sverigedemokrat.

Spencer organiserade de våldsamma och hatiska demonstrationerna i Charlottesville i somras. Där vitmaktanhängare dödade en oskyldig motdemonstrant.

Han är en frontfigur för den så kallade alternativhögern ”alt-right”.

Ett bisarrt namn. Eftersom det är samma gamla unkna rasism det handlar om.

Han vill skapa internationella samarbeten mellan högerextrema grupper.

Han vill bygga ondskan starkare med globala band.

Detta gör mig kall.

Främlingsfientligheten. Den öppna rasismen.

Att judar och muslimer inte känner sig trygga på gatorna i Sverige.

Det är långt från det land jag vill att Sverige ska vara.

Därför kommer jag att fortsätta markera stenhårt mot dessa krafter.

Oavsett var hatet kommer ifrån. Islamistiska fundamentalister, den yttersta vänstern eller från nazister och främlingsfientliga krafter, så ska vi stå upp. Vi ska inte tystna.

Dessa krafter vill svartmåla. Söndra och härska.

De vill att vi ska bli oroliga. Känna rädsla inför framtiden.

Men när de säger att det inte känner igen sitt Sverige.

När de ställer människor mot varandra.

När de säger att ditt välstånd står mot någon annans.

När de påstår att vi står på ruinens brant.

Då ska vi möta dem med kraft. Vi ska fördöma hatet.

Vi ska vägra köpa deras svartmålning av andra människor.

Vägra ställa upp på deras bild av Sverige.

Det är inte vårt öppna och trygga land.

Mina vänner,

Vi står upp.

I oss möter extremismen, rasismen och främlingsfientligheten en motståndsrörelse som inte viker ner sig.

Som aldrig någonsin ger upp.

***

När jag står här och ser alla er så känner jag en sådan stolthet.

Här inne finns så mycket kraft, så många kloka människor.

Jag är så imponerad över allt arbete ni gör. Rörd över ert engagemang.

Tacksam för det förtroende ni visat mig och partiledningen.

Det känns här inne.

Varje dag uträttar ni stordåd. Ni gör skillnad.

Ni driver på för att sjukvården ska bli bättre.

Jag ser hur ni sliter runt om i regioner och landsting.

Jobbar hårt för landsbygdens villkor.

Ni ser till att klimatarbetet tar steg framåt.

I många kommuner hjälper ni nyanlända att få jobb.

Skolbarn får bättre mat runt om i landet tack vare er.

Och detta är ju bara några exempel.

Tillsammans står vi för ett tryggare, öppnare och starkare Sverige.

Ett Sverige där alla människor behövs.

Ett land som fylls av hopp och framtidstro.

Det är det land vi vill att Sverige ska vara.

Ett land där mångfald och handel stärker oss och utvecklar vår ekonomi.

Där social rörlighet är något självklart.

Där vi ser på varandra med genuin nyfikenhet, inte misstänksamhet.

Ett land där alla människor har frihet att forma sina egna liv.

Där det är argumentationen, förslagen och debatten som är vårt vapen.

Inte aggressivitet och hot.

Mina vänner,

En aggressiv, populistisk, nationalism är på frammarsch i hela västvärlden.

Men den möts av liberala krafter.

Krafter som med en klar stämma står för hoppet, toleransen och framtidstron.

Som sluter klyftan mellan människor och mellan olika delar av landet.

Sverige kan bli ett bättre land i morgon än det är idag.

Ett tryggare, öppnare och starkare Sverige.

För det krävs ett nytt ledarskap.

Vi står för det ledarskap som Sverige behöver.

***

Jag vill därmed hälsa er välkomna till 2017 års partistämma i Malmö.

Härmed förklarar jag stämman för öppnad.