Centerpartiet lokalt

Centerpartiets kommundagar, Umeå

1 februari 2019 (det talade ordet gäller)

Ansvar.

Handlingskraft.

Två viktiga ord.

Två ord som spelar roll.

Två ord som beskriver vad Centerpartiet gör just nu.

Vilken roll vi spelar i svensk politik.

Vi tar ansvar för Sverige.

Vi för Sverige framåt.

Vi har handlingskraften att driva fram centerpartistiska liberala reformer.

Vi ser till att få saker gjorda.

I hela 19 av 21 regioner är Centerpartiet med och styr.

Från Västra Götaland till Stockholms län och Gotland.

Från Skåne och Blekinge hela vägen till Norrbotten.

Vi har 56 kommunstyrelseordföranden.

Från Kiruna, Övertorneå och Haparanda i norr, till Svalöv, Osby och Tomelilla i söder.

Den som tar en flygtur över Siljan kan se centerledda kommuner i alla väderstreck. Samma sak vid Storsjön i Jämtland.

Den som åker från Emmaboda i södra Kalmar till Värnamo kan, om man är kreativ eller vill ge sig ut på en liten road trip, åka genom ett pärlband av elva centerstyrda kommuner.

Centerpartiet finns med i ledningen i 201 kommuner, små som stora, på landsbygden och i storstäderna.

Vi är med och styr i 16 av 21 residensstäder.

I åtta av de tio största städerna finns Centerpartiet med i ledningen: Stockholm, Göteborg, Linköping, Örebro, Västerås, Helsingborg, Norrköping och Jönköping.

*

Mina vänner,

Detta är mer än något annat parti.

Det visar att det förtroende vi fått från svenska folket är stort.

Det är ett ansvar vi tar på största allvar.

***

2018 var ett framgångsval.

Vi gjorde vårt bästa riksdagsval på 30 år.

Över 176 000 nya väljare kom till oss i valet.

Framgången kom inte av sig själv.

Den bygger på det oerhörda slit vi alla lagt ner.

På ert engagemang.

Att vi tog oss tid att träffa människor. Lyssna på dem.

Att vi tog oss tid att förklara och svara.

På vår övertygelse om att vården måste komma närmare människor.

Att Sverige behöver fler jobb och växande företag.

Den beror på vår envisa strävan efter en levande landsbygd.

På vår tro på den enskilda människans egna förmågor.

På att vi står för en miljöpolitik som verkligen leder till resultat.

Framgången beror också på att vi tog fajten om värderingarna.

På vår benhårda övertygelse om att samhället måste bli mer jämställt.

Att vi stod upp för medmänsklighet och anständighet.

Att vi aldrig tvekade;

Vi tog kampen mot främlingsfientlighet och rasism.

*

Valresultatet ska vi vara oerhört stolta över.

Det innebär att vi steg för steg kan göra Sverige till ett bättre land.

Att vi på alla nivåer är med och påverkar vilken riktning Sverige ska ta.

Men även att vi är en kraftfull liberal opposition där det behövs.

Mina vänner,

Detta har vi gjort tillsammans.

Vi har stöttat varandra. Funnits där i vått och i torrt.

Nu ska vi ta nästa steg.

Tillsammans ska vi förvalta det förtroende vi fått från människor.

Tillsammans ska vi fortsätta ta Sverige framåt.

***

När jag tänker tillbaka på det senaste halvåret så finns många minnen och ögonblick jag bär med mig.

Värmen i valrörelsen. Som inte bara kom från väljare utan från en sol som aldrig tycktes sluta skina.

När vi besökte Solveig Fälldin på hennes och Thorbjörns gård. Det vackra landskapet. Det välkända köksbordet. Hur jag kände historiens vingslag.

Alla möten med människor runt om i hela Sverige.

Unga som uttryckte oro över klimatet men som också är fast beslutna om att det går att vända utvecklingen. Som är beredda att göra det som krävs. Som är beredda att ta ansvar för att vi ska kunna vinna kapplöpningen mot klimatförändringarna.

Kvinnorna som berättade om bristen på respekt som visas dem. Om kränkande kommentarer och tafsande händer. Men som känt gemenskap och fått ny styrka av #metoo. Av systerskapet som kvinnor visat varandra.

Den samlade oron över att främlingsfientligheten och antisemitismen växer. Men beslutsamheten över att det inte ska få fäste.

Hur Jimmie Åkesson visade sitt rätta ansikte under en partiledardebatt när han sa att invandrare inte får jobb eftersom "de inte passar in i Sverige".

Hur tjock röken låg över skogen i juli. Hur luften jag andades in brände i lungorna trots att vi inte befann oss i lågornas absoluta närhet. Åker man genom norra Dalarna eller Gävleborg idag så står resterna av träden där som svarta, sotiga påminnelser över förödelsen från i somras.

Jag minns även den medmänsklighet som vi visade varandra när skogsbränderna härjade. Kraften i civilsamhället, hos eldsjälar, ICA-handlare och räddningstjänst. Hur människor ställde upp när det verkligen gällde. Såg till att det fanns mat att äta och tak över huvudet för dem som behövde det.

Jag kommer också ihåg hur jag sent på kvällarna när jag kom hem efter en debatt eller resa satte mig på dotterns sängkant och strök henne över håret. Lyssnade till hennes lugna andetag och själv kunde andas ut.

Valnatten. Som innebar framgångar för Centerpartiet. Men också att det parlamentariska läget blev precis så svårt som vi befarade.

Alliansen fick inte väljarnas förtroende att regera Sverige.

Vi blev mindre än de rödgröna. En alliansregering hade därför varit beroende av Sverigedemokraterna i varje blockskiljande omröstning.

Sverigedemokraternas stöd hade inte kommit gratis. Det har Jimmie Åkesson varit noga med att påpeka.

De hade då fått ett historiskt inflytande. Ett inflytande som inget Alliansparti var beredda att ge dem innan valet.

Något som var viktigt för oss även efteråt.

Månader av förhandlingar och slit tog därför vid.

Från tidig morgon till sen kväll.

Vi ville ha förändring. En ny inriktning på politiken. Vi ville komma framåt.

I tider av ett allt mer polariserat samhällsklimat ville vi få till breda blocköverskridande samarbeten mellan de sex partier som finns mellan Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet.

Vi gjorde allt vi kunde för att hitta lösningar över blockgränsen där Alliansen kunde hålla ihop.

Men det visade sig tyvärr att den vägen var stängd.

När vi uttömt alla andra tänkbara vägar stod vi därför till slut mellan två val.

Att stödja en regering beroende av ett främlingsfientligt populistparti eller att tolerera en regering beroende av två liberala partier.

Vi valde därför det sistnämnda.

Det var också viktigt för oss att få liberala reformer på plats.

Ett politiskt innehåll som skulle göra Sverige till ett bättre land.

I mitten av januari kunde vi därför säga ja till det avtal som förhandlats fram mellan fyra partier. Eftersom det är fyllt av centerpolitik och liberala reformer.

Vi såg till att låsningar blev till lösningar.

Vi stod upp för en närmare vård i hela landet.

För fler jobb och företag, en levande landsbygd och effektiv miljöpolitik.

*

När vi stod inför sanningens ögonblick, att välja väg.

Då såg vi till att Sverige kan ta en ny riktning.

Då stod vi upp för medmänsklighet och framtidstro.

Då höll vi gränsen mot Sverigedemokraterna.

***

Att ta ansvar gör också att man får kritik.

Trycket på Centerpartiet har varit enormt.

Därför är samtalsklimat ett ord som fått förnyad aktualitet denna höst och vinter.

Jag är härdad och van.

Alla år i politiken har gjort mitt skinn tjockare.

Men sedan valet har vi alla mött en storm utan dess like.

Jag har faktiskt inte varit med om ett sådant respektlöst hat förut.

Det är som att alla spärrar och hämningar släppt på vissa håll.

Även om vi tycker olika. Även om besvikelsen över vårt vägval eller våra åsikter är stor så måste det finnas en gräns för vad man säger till en annan människa.

Oavsett om man gör det via sociala medier. I brev. Eller i mataffären.

Vi måste kunna visa varandra vanligt hyfs.

Argumentera sakligt och möta varandra med större respekt. Med mer anständighet.

Det måste så att säga, blir fler vuxna i rummet.

Det kommer vi alla tjäna på.

Vi tar gärna debatten. Vi backar inte undan.

Men vi kommer aldrig sänka oss till hatarnas nivå.

Som en klok kvinna uttryckte det:

”When they go low, we go high.”

Det är så vi ser till att hatet aldrig kommer att vinna.

*

När vi har stått inför svåra val och tonläget varit högt så har jag alltid känt stödet från alla i Centerpartiet. Det vill jag tacka för.

För ert tålamod och er förståelse.

Denna resa har vi gjort tillsammans.

Nu tar vi nästa steg.

Nu fortsätter vi resan framåt.

Nu förändrar vi Sverige till det bättre.

***

Varje parti väljer vilka de vill bygga samarbeten tillsammans med. Vilka de vill förhandla med.

Det börjar därför bli tröttsamt att höra på Jimmie Åkesson.

Hur han varje dag drar på sig offerkoftan och menar att det är orättvist och odemokratiskt att han stängs ute från inflytande.

Sverigedemokraterna sitter i riksdagen. De sitter med i parlamentariska utredningar, har positioner i utskott. På så sätt har de ett stort inflytande även om de gärna vill hävda motsatsen.

Det var inte odemokratiskt när Socialdemokraterna fick lämna regeringsmakten 2006, trots att de fick 35 procent av rösterna. Eftersom Alliansens partier då var större.

Det var inte odemokratiskt när Thorbjörn Fälldin fick lämna över regeringsansvaret till Olof Palme 1982, trots att de borgerliga partierna hade ungefär 45 procent av väljarstödet. De röda partierna var då större.

Det är så demokrati fungerar. 17,5 procent ger ingen automatisk biljett till regeringsmakten, inte ens om man heter Jimmie Åkesson.

Problemet med Sverigedemokraterna är inte bara deras mörka förflutna.

Det är även det parti de är idag och den politik de står för idag.

Det är bara att lyssna på deras företrädare.

Som föreslår att familjer ska återförenas i Syrien i stället för i Sverige. I Syrien. Det land där vanliga medborgare löper störst risk att dödas. Där ett blodigt inbördeskrig rasar. Där bomberna faller. Där människor inte får vård och där späda barn fryser ihjäl när deras familjer tvingats fly.

Som föreslår att det ska finnas angiverilagar i Sverige.

Som vill att människor, grannar, ska tvingas ange varandra om de gömmer papperslösa flyktingar. Metoder som vi känner igen från totalitära stater. Förslag som påminner om mörka tider i Europa. Som skapade samhällen präglade av misstro och slutenhet.

Som hävdar att frågan om rätten till abort inte är en fråga om jämställdhet. Trots att det handlar om kvinnors rätt till sina egna kroppar. Om att kvinnor inte ska behöva stå med mössa i hand och be om lov att få fatta beslut som påverkar livet på ett helt avgörande sätt.

Det är bara att se sig om i världen. Se sig om i Europa.

Det händer i Ungern, i Polen, i Italien och i Österrike.

När regeringar har gett nationalister och populister inflytande, släppt in dem in i värmen, så har länderna förändrats.

Det skulle inte ha hänt här över en natt. Men vi skulle ha rört oss längre bort från öppenhet och tolerans.

Längre bort från medmänsklighet och en fungerande rättsstat.

Längre bort från allt det som är viktigt för oss.

Eftersom det är värden som Sverigedemokraterna vill bekämpa.

Protektionismen och murarna.

Misstänksamheten och deras slutna hjärtan.

Det gör mig alldeles kall.

Det gör mig övertygad om att vi måste fortsätta ta kampen om värderingarna.

Det gör mig övertygad om att vi ska fortsätta vara en stark motkraft.

Att detta är en kamp som är större än oss. Som vi måste föra tillsammans.

Vår uppgift är viktigare än någonsin.

Nationalismen och populismen som sveper fram över hela västvärlden har inte minskat i styrka.

Men mot den står vi stadigt.

Vi gör det tillsammans med liberala, frihetliga krafter i andra länder.

Vi kommer att göra det när det är dags för ännu ett val, det till Europaparlamentet.

Då behövs våra röster för att förhindra högerpopulismens framfart i Europa.

Då ska vi se till att Europa tar rätt väg.

Mot ett grönare och mer demokratiskt EU där vi kan fortsätta ha handel och utbyte med varandra. Ett Europa som respekterar olikheter. Som är mer tolerant.

I maj står kampen om värderingarna där.

Vi står redo.

Redo att försvara det vi tror på.

Vi viker inte ner oss.

Tillsammans kan vi skapa ett Europa som håller ihop.

***

Sverige måste förändras. Vi måste ta en ny riktning.

Det gäller inte minst inom välfärden.

Sjukvården måste fungera bättre.

Socialdemokraterna har de senaste åren inte haft förslagen eller förmågan att vända utvecklingen.

Otaliga är de berättelser, de öden som drabbat människor i väntan på vård.

Cancerpatienter har fått vänta.

Hjärtsjuka barn har fått vänta på operation för att det inte finns tillräckligt med specialistsjuksköterskor.

Barn och familjer som behöver hjälp för att klara vardagen har förlorat sin trygghet när tolkningen av reglerna för att få personlig assistans skärpts.

Äldre med utslitna kroppar har fått vänta i månader på att det ska bli deras tur.

Därför har vi sett till att Januariavtalet innehåller flera centerpartistiska förslag på hur vården ska komma närmare. Så att människor ska kunna lita på att vården finns där när man behöver den.

Förslag som ger mer resurser till att korta köerna och som ska skapa en större trygghet genom hela vårdkedjan.

De siffror jag nämnde inledningsvis, att Centerpartiet är med och styr i 19 av 21 regioner innebär att vi är med och tar ansvar för över 9,6 miljoner människors sjukvård.

Det är ett ansvar jag vet att vi tillsammans kommer att vårda väl.

Att vi måste vända utvecklingen när det kommer till sjukvården gäller inte minst barn och unga som drabbas av psykisk ohälsa.

Det gäller även dem som stöts ut, som mobbas.

En av de främsta anledningarna till att jag engagerade mig i politiken för flera år sedan var just kvinnor och barns utsatthet.

Det är frågor som fortfarande berör mig på djupet.

Nu kanske mer än någonsin.

Alla föräldrar oroar sig för sina barn.

Det finaste man har är man också som mest rädd om.

När de är små handlar oron om att de inte äter tillräckligt. Inte följer tillväxtkurvan. Att de ska bli sjuka.

Oro över om de utvecklas som de ska, lär sig krypa och gå. Slå två klossar mot varandra, börja prata och bygga torn.

När barnen blir äldre kommer också en annan oro.

Oron över att de inte får vara med. Inte får höra till och få känna gemenskap.

Det är så många barn som drabbas av detta svek, som mobbas.

Över 60 000 enligt organisationen Friends.

Var femte barn säger att de blivit kränkta av en annan elev det senaste året.

Det handlar om barn som inte får vara med, som stängs ute.

Som behandlas illa. Riktigt illa.

Det var en vinterdag. En kall dag då snödrivorna hade täckts av ett tunt lager vass is och vinden bet i kinderna.

På skolgården stod barnen och såg på. Alla hade varma vinterkläder på sig. Andedräkten stod som rök ur munnen på dem.

En spade slogs hårt och metodiskt i magen på en liten pojke.

Slagen fortsatte tills han föll på knä med ögonen fyllda av tårar. Bedjande tittade han upp på sin jämnåriga kamrat. Såg sig omkring.

Men ingen hjälpte honom.

Blicken var rädd men han vågade inte röra sig ändå.

Det var som att han frusit fast i marken.

Snuvan rann ur näsan. Han försökte pressa tillbaka tårarna.

Men lyckades inte.

Slagen fortsatte med oförminskad styrka.

Pojken satte en arm framför ögonen och den andra över magen där de flesta slagen träffade. Han försökte skydda sig.

Den tjocka jackan dämpade en del. Men det var inte den fysiska smärtan som gjorde ondast. Det var smärtan över att bli utsatt, att bli slagen och kränkt.

Det var vad som verkligen gjorde ont.

Det som gjorde att hjärtat frös till is.

Vuxna kom springande över skolgården. Hjälpte honom.

Men för pojken var det bara en paus.

Imorgon skulle de finnas där igen. Plågoandarna.

Frågorna som inte får något svar skulle finnas kvar.

Varför slår de mig så hårt?

Varför får jag inte vara med?

Vad har jag gjort?

Varför. Varför just jag?

Detta är en pojke som är full av bus och upptåg. Han lärde sig skriva tidigt.

Älskar att konstruera, bygga med lego, ordna picknick och läsa böcker.

Men som mobbarna valt ut till sitt offer.

Vi måste ta krafttag för att förhindra att mobbning sker. Det måste finnas tillräckligt med resurser. Ingen ska behöva råka ut för mobbningens fasor. Inte någon. Ingenstans.

Att det i Januariavtalet slås fast att regeringens arbete mot mobbning ska förstärkas är oerhört viktigt. Det finns inga andra alternativ, vi måste göra allt vi kan.

Det handlar om att vi måste finnas där för de allra mest utsatta.

Om att samhället inte får vända dem ryggen.

I överenskommelsen har vi också drivit igenom att regeringen ska ta krafttag mot barn och ungas psykiska ohälsa.

Vi vet att mobbning ofta är en väg som leder dit.

Att smärtan i kroppen övergår till smärta i själen.

Att barn som bryts ner av andra inte har kraften att resa sig.

Inte kan läka ihop.

Mobbingen sätter därför spår och kan påverka hela livet.

Förra mandatperioden växte köerna till barn- och ungdomspsykiatrin.

Det mönstret måste brytas.

Nu behöver vi ta en annan väg.

Unga som mår dåligt förtjänar att få hjälp direkt. Inte efter flera månader.

Därför spelar det roll att Sverige nu har en skarp målsättning som säger att det inte ska vara några köer till barn- och ungdomspsykiatrin.

Sverige behöver en trygg och nära vård som det går att lita på.

Föräldrar som behöver hjälp ska veta att den finns där. Inom räckhåll.

*

Med rätt politik är jag övertygad om att vi kan vända utvecklingen.

Men det krävs att regeringen prioriterar detta. Att de gör rätt saker.

Vi kommer följa varje steg de tar.

Vi ska inte låta dem vila.

Vi vägrar stå vid sidan om och låta glöden slockna i fler barns ögon.

***

”Det är som att de inte ser oss”

Så uttrycker sig en bonde på landsbygden i Västergötland.

Hans ord illustrerar känslan av inte vara en del av samhället. Hur det känns när utvecklingen alltid sker någon annanstans, när investeringarna alltid görs i tätorten. Aldrig på landsbygden.

Då är det lätt att tappa hoppet. Då är det lätt att tro att man blivit osynlig.

Även här behöver Sverige förändring, även här behövs en ny riktning.

Vi måste ta tag i arbetet med att återupprätta förtroende mellan människor.

Vi måste göra jobbet med att överbrygga klyftorna.

Börja knyta ihop Sverige.

Vi måste se hela landets potential. Ta tillvara på de hårt arbetande människor som vill utveckla sin bygd.

Vi måste se till att bygga ihop Sverige med grön, klimatsmart infrastruktur. Rusta upp järnvägen i hela landet. Nationella, regionala och lokala stråk. Bygga Norrbotniabanan, satsa på Inlandsbanan och de tvärbanor som kopplar samman inlandet med kusten.

Vi måste se till att vägarna är framkomliga. Så att människor kan ta sig till och från jobbet, skjutsa och hämta barn. Så att såväl industri som skogsbruk kan lita på att infrastrukturen fungerar. Det ska vara lättare att utveckla sin bygd genom att strandskyddsreglerna görs om i grunden.

Bönderna måste känna att vi står på deras sida. Mot de militanta djurrättsaktivister som saboterar och förstör, som inte drar sig för att hota små barn bara för att deras föräldrar har djur.

Om Sverige ska hålla ihop måste vi sluta behandla landsbygden styvmoderligt. Vi måste stå upp för äganderätten och använda skogen som en resurs i den gröna omställningen.

Tänk dig att det en dag knackar på dörren.

Utanför står en person och säger att han bestämmer över din hall och ditt vardagsrum.

Du och din familj får inte längre göra som ni vill där, även om huset varit i familjens ägor i generationer. Även om ni vårdat det ömt. Bonat golven. Tvättat väggar och fönster. Målat och renoverat varsamt.

Från den stund det knackade på dörren bestämmer du inte längre över det du äger.

Det är en situation som liknar den många skogsägare upplevt, inte minst här i trakten. Skogen har förlorat sitt värde när staten plötsligt bestämt att den har höga naturvärden och därför inte kan brukas.

Virket har då i ett slag blivit omöjligt att sälja eftersom ingen vill köpa fälld skog som klassats på detta sätt.

Att värna den biologiska mångfalden och skydda skog är naturligtvis viktigt. Skogsägare tar redan idag ett stort ansvar och avsätter sådan mark frivilligt.

Men att göra stora ingrepp på äganderätten utan att inse vilka känslomässiga, miljömässiga och ekonomiska konsekvenser det leder till är ett övertramp.

Det går inte att säga att vi ska bygga mer i trä, att vi ska använda biomassan i den gröna omställningen och samtidigt sätta stopp för att bruka den. Ska vi kunna möta klimathotet måste vi använda skogen och låta den vara en viktig del av lösningen.

Skogsägare måste kunna känna sig trygga med att spelreglerna inte förändras. Trygga med att de ska kunna fortsätta använda skogen, ta miljöhänsyn och ansvar för den biologiska mångfalden.

Så som de alltid gjort.

Istället för att lägga en våt filt över skogen och misstänkliggöra skogsägaren ska vi vara stolta över de familjeskogsbruk och de välskötta skogar vi har.

Därför har vi sett till att regeringen ska använda skogen som en nyckel i den gröna omställningen. Att äganderätten ska respekteras. Och att människor som brukat och vårdat sin skog i generationer ska kunna fortsätta göra det.

*

Mina vänner,

Om någon skulle knacka på dörren och hävda att hallen och vardagsrummet är deras.

Då ska man med gott samvete kunna stänga dörren framför näsan på denna någon.

Något annat är faktiskt helt orimligt.

***

Vi viker inte ner oss när det kommer till värderingar.

Inte heller när det gäller att skapa ett bättre samhälle.

Ett bättre Sverige.

En av våra starkaste drivkrafter är viljan att förändra och hitta lösningar på de samhällsproblem vi står inför.

Problem som förvärrats av de senaste årens vänsterpolitik.

Tack vare att Centerpartiet och Liberalerna kavlade upp ärmarna och såg till att få jobbet gjort så ska Sverige nu ta en annan riktning.

Regeringen ska genomföra liberala reformer.

Reformer som är viktiga steg på vägen för att göra vården mer jämlik.

Som ser till att valfrihet och mångfald i välfärden utvecklas.

Som gör att vi börjar montera ner muren till arbetsmarknaden.

Som kommer att leda till ett bättre företagsklimat och en effektivare klimatpolitik.

Som leder till att landsbygden återigen prioriteras.

Genomförs den politik som vi kommit överens om i Januariavtalet så innebär det slutet på den vänsterpolitik som förts i Sverige de senaste åren.

”Den som tar i får en del smuts på fingrarna.

Men när allt kommer omkring

vad har de rena händerna uträttat här i världen.”

Ni känner igen Thorbjörns favoritdikt.

Vi har fått kompromissa, vi har fått ge och ta.

Men vi kommer också att få mycket uträttat.

Vi kommer fortsätta att vara en kraftfull röst för att Sverige ska hålla rätt kurs. En förnuftets röst som inte kommer att acceptera socialism, kollektiva lösningar, klåfingrighet och byråkrati.

*

Nu är det är upp till bevis för Stefan Löfven.

Januariavtalet ska genomföras.

Det ska genomföras så att Sverige kan få en ny riktning.

Så att Sverige kan bli ett bättre land.

Mindre än så är inte uppgiften.

***

I svåra parlamentariska lägen visar partier sina rätta färger.

Antingen ställer man sig i ett hörn med armarna i kors och vägrar flytta sig.

Eller så tar man ansvar och försöker göra det bästa av situationen.

Vi valde att ta ansvar. Vi valde att visa handlingskraft.

I kommuner och regioner. I riksdagen.

Över hela Sverige fokuserar vi på hur vi kan nå resultat.

På hur vi kan förbättra för människor i deras vardag.

Vi står för liberala värderingar.

Vi håller främlingsfientliga krafter borta.

Vi är ett alternativ för alla som varken vill ha toppstyrd socialism, bakåtsträvande konservatism eller aggressiv nationalism.

Vi är ett alternativ för alla dem som tror på Sverige.

En sak är säker.

Vi ryggar inte tillbaka inför svåra situationer.

Då jobbar vi bara hårdare.

Vi har valt väg.

Nu fortsätter vi framåt.

Tack!