Je confesse

Jag erkänner mig skyldig Janne Josefsson. I kvällens avsnitt av Uppdrag granskning försökte Josefsson korsfästa läkarförbundets ordförande Eva Nilsson Bågenholm som ansvarig för läkarbristen i Sverige. Hon lyckades ändå förklara att Sveriges läkarkår inte var betjänt av ett läkaröverskott men definitivt inte heller av en stor brist på läkare. Bristen på läkare gör nämligen att arbetssituationen för många av landets läkare idag är bedrövlig. Anders Miltons, läkarförbundets tidigare VD, DN debatt artikel från mitten av 90 talet var dock ett skott i foten. Han drev tesen att Sverige skulle ha färre läkare men med betydligt högre löner. Den artikeln var lika korkad och av kollegor kritiserad när den kom på julafton för 13 år sedan som den framstår idag. Att inte Milton fick sparken efter den artikeln övergår mitt förstånd. Men som Johannes skrev är det den som är utan skuld som må kasta första stenen. Jag tänker inte kasta första stenen för jag har också skuld. När jag 1982 började på läkarutbildningen fick vi redan första veckan höra att vi efter 5,5 år studier möjligen kunde få köra taxi. Jag ringde då upp Börje Hörnlund, centerriksdagsman och partiets ledande sjukvårdspolitiker och stämde träff. I cafeterian på Riksdagshuset, som på den tiden låg vid Sergels torg, förklarade jag för Börje hur viktigt det var att antalet platser på läkarutbildningen snarast minskades. Det blev också en del i en uppgörelse som Centerpartiet senare träffade med socialdemokraterna så kasta vare sig första eller andra stenen tänker jag inte göra. Däremot glädjas åt att både jag och Centerpartiet har blivit klokare sen dess.  I måndags berättade den nye utbildningsministern Tobias Krantz att regeringen ökar på läkarutbildningen ytterligare. Antalet platser har därmed ökat med 27% sen 2006.