Bilden har etsat sig fast på min näthinna, kanske mest för att bilden från Sverigedemokraternas och Liberalernas gemensamma pressträff fredagen den 13 mars klockan 14.20 frös. Simona Mohamsson (L) sträcker fram handen till Jimmie Åkesson, men han vill ha en kram istället.

Ja, nu är det dags för Liberalernas vinna eller försvinna, eller "vinna" är svårt att se nu. Jag reagerade en smula på när Leiph Berggren (L) på den här sidan för någon vecka sedan broderade ut orden om att de var inne och grovjobbade när andra, i det fallet Centerpartiet, stod bredvid och tittade på. Jag har inte kunnat sluta tänka på Groucho Marx sedan dess: "Det här är mina principer, gillar du inte dem har jag andra". Nu är i alla fall Mohamsson stolt över att stå på pressträff med Åkesson och gemensamt fokusera på vad de tycker lika om och helt enkelt strunta i att de ideologiskt sett är olika poler.

Nej, jag fattar att det är strategiskt riktigt av Liberalerna att kasta sina mer principfasta partikamrater under bussen och gå fullt ut i samarbete med SD. Men finns det inte någon form av självbevarelsedrift och stolthet kvar inom partiet? Liberalerna behövs för att förbättra Tidöpartiernas odds att fortsätta i regeringsställning men kanske med det största partiets representant som statsminister. Mohamssons kvarvarande gäng betalar som liberalt parti ett oerhört högt pris för att komma in i Sverigedemokraternas otrygga famn.

Det finns så många gotländska liberaler som jag tycker om och som är så genuint engagerade i att bygga ett ännu bättre Gotland. De är aktiva i samma sammanslutningar som jag är, vi träffas på möten för landsbygdsutveckling och det eviga samhällsbyggandet. Utan att deklarera varandras ideologier på djupet så känner jag att vi delar samma politiska kompass. Men när jag ser Mohamsson kramandes Åkesson på pressträffen så känns det som om luften går ur mig. Vad hoppas Liberalerna kunna uppnå genom det här? Förutom att oddsen förbättras att stödrösterna från moderata väljare väller in. Men då behöver de komma upp på andra nivåer i opinionsmätningarna för att inte Tidöfansens röster riskerar att kastas i sjön.

Hur mycket är ett parti värt som byter principer när de nuvarande inte passar. Att grovjobba för liberala värden i en regering med Jimmie Åkesson som statsminister? Lycka till med det jobbet. På tal om Groucho Marx, ett rykte var att hans sista ord var "Dö, min kära? Det är det sista jag kommer att göra". Vi får se om detsamma gäller Liberalerna efter den 14 mars 2026.

Anders Ahlin (C)