Företrädare för Centerpartiet skriver i varje nummer av Länstidningen Östergötland en ledare. Dessa går att läsa här Länk till annan webbplats.. På Centerpartiet Östergötlands hemsida lägger vi upp alla ledartexter.

Detta nummers ledare är skriven av Christoffer Rosendahl, vice ordförande, kultur- och fritidsnämnden i Linköpings kommun.

Kanon utan krut: Regeringen ger oss en lista – men svälter ut kulturen

Nu har det gått två månader sedan Sveriges nya kulturkanon presenterades. Innehållet kan man förstås ha åsikter om, men det är inte kärnan i problemet. Debatten, som var intensiv i en vecka, borde nu handla om något helt annat: bristen på verktyg och resurser för att denna kanon – och all annan kultur – överhuvudtaget ska kunna leva och utvecklas. Regeringens projekt må handla om att skapa "gemenskap och bildning", men den verkliga skandalen ligger i hur regeringen planerar att sprida, arbeta med och finansiera den. Det är en symbolfråga som maskerar verkligheten: en kultursektor på svältkost.

Kulturminister Parisa Liljestrand tog emot utredningen med orden att en kanon behövs i ett samhälle som exkluderar och polariserar, och utlovade något som "öppnar upp". Ändå står ministerns retorik i stark kontrast till regeringens samarbetsparti. Sverigedemokraternas kulturpolitiska talesperson, Alexander Christiansson, har nämligen beskrivit kanon som en "bekräftelse för den öppna nationalism som jag och Sverigedemokraterna står för". Detta skapar en fundamental spänning. Är det inkludering eller nationalism som styr projektet? För oss som ser hur regeringen och dess samarbetsparti de facto arbetar för att exkludera och polarisera i samhället, blir kanonen svår att se som något annat än en politisk avledningsmanöver.

Kort efter presentationen av kulturkanon levererade regeringen sin budgetproposition. Den visade hur mycket regeringen verkligen värderar kulturen. Kulturens andel av statens utgifter är i dag rekordlåg – lägst sedan år 2000. Utredningen om kulturkanon konstaterade dessutom att det behövs resurser för det vidare arbetet. Om regeringen inte tillför nya medel – vilket den inte har gjort – kommer dessa resurser att behöva tas från övriga delar av kulturbudgeten. Resultatet blir att regeringen skapar en symbolfråga vars finansiering i slutändan leder till ännu större nedskärningar på redan blödande områden. Kulturen i Sverige sätts på svältkost.

Ironin blir total när man ser var nedskärningarna slår. Utredaren Lars Trägårdh talade sig varm om folkbildningstraditionen som utgjorde "ryggraden i den svenska demokratin". Samtidigt har regeringen kraftigt dragit ner på folkbildningen: 250 mnkr i bidrag 2024, ytterligare 100 mnkr 2025 och planerade nedskärningar om 150 mnkr nästa år. Verksamheten i studieförbund och på folkhögskolor har som en direkt konsekvens minskat dramatiskt. Studieförbunden tillsammans med kulturskolan är de som historiskt sett drivit det så kallade svenska musikundret framåt. Utan dessa resurser riskerar nya artister och låtskrivare att aldrig komma fram. Varifrån ska framtiden kulturskapare komma? Hur ska en kulturkanon skapa "bildning, gemenskap och inkludering" när regeringen samtidigt jobbar oförtrutet för att nöta ner folkrörelsesverige, svälta kommuner på medel till bibliotek och kulturskola, spara på folkhögskolor och studieförbund, försvåra för museers arbete och misstro public service? Svaret är att det inte går.

Det som vi nu behöver är resurser till det lokala och regionala kulturlivet. Resurser till kulturskolor, bibliotek, regionala teater- och musikscener, och museer. Vi behöver framför allt mer pengar till den folkbildning som regeringen kraftigt dragit ner på. Som konstaterades vid SKR:s kulturkonferens nyligen, är det just långsiktig och förutsägbar finansiering som är det viktiga. När regeringen år efter år drar ner inom området och sätter sitt hopp till privat finansiering, riskerar vi att oberoendet inom kulturen minskar. Privata donationer kan vara ett bra komplement, men kommer aldrig att kunna ersätta en god och långsiktig finansiering från offentligt håll. I stället för att leverera en toppstyrd, politiserad lista, borde regeringen fokusera på att ge kommuner, regioner och folkbildningen de medel som krävs för att kultur ska kunna skapas, spridas och bli en levande del av medborgarnas vardag. Vi behöver inte en kanon utan krut. Vi behöver investeringar i kulturens rötter.

Christoffer Rosendahl (C), vice ordförande, kultur- och fritidsnämnden i Linköpings kommun