Centerpartiet vill slopa avgiften för Öresundsbron

Öresundsbron är en del av vardagen för tusentals skåningar. Den tar människor till arbetet, studierna, familjen och kulturliv, evenemang och upplevelser på andra sidan sundet. Sedan invigningen år 2000 har bron knutit Sverige och Danmark närmare varandra och lagt grunden för en gemensam arbetsmarknad och ett starkt näringsliv i Öresundsregionen. Trots det möts resenärer fortfarande av några av världens högsta broavgifter, som gör det dyrare och svårare att utnyttja en förbindelse som hela landet har nytta av. Därför är det hög tid att göra Öresundsbron avgiftsfri!

Skåningar betalar skatt till vägar och järnvägar på samma sätt som alla andra svenskar. Ändå möts de av höga avgifter när de vill ta sig över Öresund. Varje resa till Danmark innebär en extra kostnad som snabbt blir kännbar för pendlare, studenter, småföretagare och barnfamiljer. Samtidigt är andra stora broar i Sverige avgiftsfria, som Svinesundsbron, Ölandsbron och Högakustenbron, liksom många vägfärjor som finansieras helt via skatten. Det innebär att skåningar betalar två gånger, först via skatten och sedan en gång till vid betalstationen på bron.

När Öresundsbron byggdes var tanken att den skulle finansieras med avgifter i stället för skattemedel. Det var ett sätt att få bron på plats utan att belasta statsbudgetarna. Men avgifterna var aldrig tänkta att vara eviga. I dag är större delen av lånen redan återbetalda och inom några år ger bron ett överskott. Trots det vill regeringen låta avgifterna vara kvar även när bron är helt betald och använda pengarna till andra infrastruktursatsningar. Då har bron gått från att vara ett sätt att finansiera sitt eget bygge till att bli en permanent kassako.

Till dess att vi har en regering som förstår vikten av att avskaffa broavgifterna måste frågan om hur intäkterna används hanteras betydligt mer ansvarsfullt. Så länge avgiften finns kvar bör intäkterna tydligt öronmärkas för att stärka just förbindelserna över Öresund. Pengarna ska användas för att uppfylla det syfte bron en gång byggdes för: att stärka rörligheten i den gemensamma regionen, inte för att täcka statens generella infrastrukturbehov på andra håll.

Dessutom bryter ett fortsatt uttag av avgifter mot en grundläggande princip i svensk transportpolitik: marginalkostnadsprissättning. Den innebär att trafikanter ska betala för de kostnader deras resor faktiskt orsakar samhället, som slitage, buller och utsläpp, men ska inte fungera som en allmän inkomstkälla för staten. När avgifterna behålls trots att investeringen är betald riskerar vägar och broar att bli underutnyttjade, samhällsekonomiska kalkyler att snedvridas och förtroendet för hur infrastruktur prioriteras att urholkas.

En rapport från SNS Analys bekräftar och understryker detta, och menar därtill att det i praktiken inte är mer effektivt att finansiera infrastruktur genom broavgifter än via skatten. Samhället vinner alltså mycket lite på att behålla avgiften, men förlorar desto mer när färre kan pendla och rörligheten i regionen minskar.

De som värnar ett fortsatt uttag av broavgifter menar att Sverige inte kan göra så mycket, till följd av att Öresundsbron ägs gemensamt av Sverige och Danmark och regleras av avtal från 1991. Det stämmer att bron ägs av båda länderna. Men det betyder inte att frågan är låst för all framtid. Avtal omförhandlas när verkligheten förändras, och det har den gjort. När bron planerades sågs Öresund som en tydlig nationsgräns. Idag är den navet i en etablerad gränsöverskridande region med gemensam arbetsmarknad, täta vardagskontakter och ett sammanlänkat näringsliv. Att hålla fast vidavtal som är anpassade efter 1990-talets förutsättningar är varken rimligt eller långsiktigt hållbart.

Att regeringen varken tagit eller planerar ta initiativ till en omförhandling av avtalet handlar enbart om politisk vilja och inte ett juridiskt tvång. Det finns dessutom tydliga exempel på att detta går att göra: Svinesundsbron mellan Sverige och Norge var tidigare avgiftsbelagd, men när bron var återbetald togs avgiften bort och finansieringen gick över till det ordinarie transportsystemet.

Att göra Öresundsbron avgiftsfri är därför inte en kostsam symbolhandling, utan en samhällsekonomiskt rationell reform. När trösklarna över sundet sänks stärks arbetsmarknaden i hela regionen. Fler får möjlighet att ta jobb på andra sidan gränsen, företag får lättare att rekrytera rätt kompetens och näringslivet kan samarbeta mer effektivt. För en exportberoende region som Skåne är detta avgörande för konkurrenskraften och något hela Sverige gynnas av om vi vill se tillväxt och innovation.

Öresundsregionen har en enorm potential. Men då krävs politiska beslut som stärker sammanhållningen i stället för att bygga in långsiktiga hinder. Skåne lyfts ofta fram som Sveriges port mot Europa. Närheten till kontinenten gör regionen attraktiv att bo och arbeta i, lockar företag och skapar tillväxt. Men i dag är den möjligheten förenad med ett högt pris för den som faktiskt vill använda den. Det gör att potentialen inte tas till vara fullt ut och att Skåne blir mindre attraktivt än det borde vara. Centerpartiet vill se ett öppet, sammanlänkat och konkurrenskraftigt Öresund. En avgiftsfri Öresundsbro är ett självklart steg i den riktningen.

Undertecknad:
Ola Olsson (C), ledamot i fastighet- och servicenämnden Region Skåne
Niels Paarup-Petersen (C), riksdagsledamot