Varför vill du bli partiordförande för Centerpartiet?

Att ta över efter en stark och karismatisk partiordförande är en enorm utmaning. I ett läge där det politiska landskapet rör på sig oerhört fort och där Centerpartiets roll är ny blir utmaningen desto större. Adderar vi även det nya politiska klimatet, där hat och hot blivit allt allvarligare, så kan utmaningen kännas närmast monumental.

Med detta för ögonen så är jag beredd att kliva in i rollen som partiordförande. Jag räds inte de politiska svårigheterna vi står inför, utan ser att vi kan lyfta Centerpartiets politik ytterligare. Jag ser områden där vi gjort fel, där vi måste ompröva eller förtydliga. Jag ser områden där vi har rätt, men där vår kommunikation varit otydlig. Jag räds inte att bjuda in andra, tvärtom vill jag bygga lag och lyssna på hela rörelsen. Framförallt vill jag aldrig mer uppleva känslan som valnatten gav, den där klumpen i magen när siffrorna från landet rullade in. Centerpartiet och centerpartisterna är värda bättre valresultat och jag vill kämpa för att vi ska få det.

Jag har aldrig varit mycket för att stå vid sidan och kritisera. Istället är jag beredd att kliva fram, med både hängivelse och entusiasm, för att möta utmaningarna vi står inför.

Hur skulle du beskriva ditt ledarskap?

Jag har alltid varit mån om att involvera människor omkring mig, att få fler att känna sig delaktiga. Nyckeln är att bygga lag och jag trivs bäst när vi vinner tillsammans.

Samtidigt måste man vara tydlig med att stå upp för laget när det blåser, även om det innebär att man själv får ta smällar för andras misstag. Jag är tydlig med mina förväntningar på andra och uppskattar samma tydlighet tillbaka. När situationen så kräver så är jag inte rädd för att fatta beslut, hur svåra de än kan vara.

Rollen som partiordförande ser jag som en lagledare. Jag vill involvera hela Centerpartiet i den resa vi måste göra och jag vill att alla ska känna sig inbjudna.

Nämn några av dina personliga egenskaper som kan bidra till ett starkt partiordförandeskap.

Jag är prestigelös, i den meningen att jag inte eftersträvar titlar eller makt. Efter många år som kommunpolitiker i ledande ställning är jag dessutom stresstålig.

Samtidigt är jag analytisk och försöker alltid se saker ur flera perspektiv innan jag fattar beslut. Med ambitionen att tala så att människor förstår, att kalla en spade för en spade. Jag är inlyssnande och strävar efter att alltid inkludera, jag är glad och gillar att skratta. Och att umgås med människor - jag tar gärna en kaffe med folk som har något att berätta.

Har du någon särskild erfarenhet från utanför politiken som du tror kan hjälpa dig i rollen som partiordförande?

Under några år var jag ordförande i Åtvidabergs FF, en av Sveriges mest anrika fotbollsföreningar. När jag klev in i föreningen var förutsättningarna svåra, och samtidigt var förväntningarna enormt höga. Tillsammans med styrelsen jobbade vi hårt och mötte både framgångar och misslyckanden.

Lärdomarna från dessa år bär jag ständigt med mig. Jag klev in i orföranderollen med insikten att det skulle bli svårt, samtidigt med vetskapen att föreningen skulle gå under om ingen klev fram.

Under de åren lärde jag mig att hantera segerns sötma och efterföljande hyllningar, likväl som förlustens fadda smak och efterföljande kritik. Att det inte bara räcker att analysera situationen, det krävs också att man kan fatta svåra beslut som ibland innebär nya riktningar. Framförallt lärde jag mig vikten av att jobba som ett lag, oavsett om det sker på planen eller i styrelserummet. Ensam är aldrig starkast.

När gick du med i Centerpartiet, och varför blev det just Centerpartiet?

Jag gick med i Centerpartiet 2002. Jag har alltid haft ett politiskt intresse, men innan dess aldrig en naturlig hemvist i ett parti. Jag växte upp i stockholmsförorten Vårby Gård, där Centerpartiet kanske inte var ett självklart val. Det tog ett tag innan jag landade rätt och en viktig anledning var Centerpartiets politik för landsbygderna och för hela Sverige.

För jag kände igen mig i beskrivningarna av ojämn fördelning och att beslut fattades långt över huvudet på de berörda. Berättelserna av nerlagda bibliotek, misskötta publika ytor och en frånvarande offentlighet. Plötsligt insåg jag att Centerpartiets politik för hela Sverige inbegrep förorterna lika mycket som landsbygden. Det handlar inte bara om fysiska avstånd, utan lika mycket om sociala avstånd.

Som barn älskade jag naturen, särskilt skogen. Mitt miljöengagemang föddes ur den kärleken, tillsammans med espekten för de som brukar skogen. Min turkiska släkt var till stora delar lantbrukare och de lärde mig att den som brukar jorden också bär med sig respekt för den.

Så - mitt intresse för miljöfrågor, min respekt för lantbruk, min koppling till småföretagande, min starka känsla för solidaritet och min frihetstörstande värdegrund landade mig i Centerpartiet.

Vilken centerpolitiker har inspirerat dig mest? Har du någon annan särskild politisk förebild?

Maud Olofsson är nog den centerpolitiker som inspirerat mig mest. Hennes kamp för de nya medlemsländerna när EU utvidgades fyller mig fortfarande med stolthet. Hennes mod att orka stå upp för självklara principer, när övriga föll till föga och talade om ”sociala turister”, kommer för mig alltid vara ett avgörande ögonblick. När jag sedan lägger till hennes bedrift med bildandet av Alliansen och maktskiftet 2006, så inser man vilken otrolig betydelse hon haft för Centerpartiet.

En annan politisk förebild är Barack Obama. I ett land präglat av enorma motsättningar så lyckades Obama bli vald genom att ingjuta hopp och tro hos väljarna. Hans vilja att bjuda in många, hans mod att bryta barriärer och hans förmåga att med ord forma hopp gör att jag håller honom som en förebild.

Hur skulle du personligen benämna din ideologiska hemvist?

Det är svårt med etiketter, särskilt eftersom dessa har en tendens att ändra innebörd allteftersom tiden går.

Jag har alltid betraktat mig som marknadsliberal, i den meningen att jag är övertygad om att en fri marknad är det bästa verktyget för att upprätthålla demokratiska värden och lösa många gemensamma utmaningar.

Jag har alltid betraktat mig som borgerlig, i den meningen att jag inte tror på socialism.

Jag har alltid betraktat mig som socialliberal, i den meningen att jag är övertygad om att vi människor är sociala varelser och söker gemenskaper. Jag är också övertygad om att det finns ett behov av ett starkt socialt skyddsnät för att skapa lika förutsättningar.

Jag har alltid betraktat mig som en grön liberal, i den bemärkelsen att jag håller klimatfrågan som en av vår tids största politiska frågor. Till skillnad från andra gröna partier så tror jag dock att en fri marknad är bästa verktyget att möta klimatutmaningen.

För mig är personlig frihet och social rättvisa de ledord jag håller högst och därför väljer jag att helt enkelt kalla mig liberal.

Berätta om något du drivit eller bidragit till inom politiken som du är extra stolt över.

Jag drev ett stadsbyggnadsprojekt i Linköping, Vallastaden, från första idé till färdigställande. Syftet var att ta fram en ny svensk modell för samhällsplanering, en modell som kunde kombinera hållbart byggande, hög arkitektonisk nivå, många bostäder och snabbt genomförande. Allt under devisen ”Människan bygger staden”. Projektet startade 2012, med ambition att bygga 1000 bostäder på ett gammalt militärt övningsområde. Redan 2015 flyttade den förste invånaren in och 1,5 år senare stod 800 bostäder klara för uppvisning vid ett internationellt bo- och samhällsbyggnadsexpo.

Med Vallastaden lyckades vi flytta gränsen för vad svensk samhällsplanering är, vi lyckades bevisa att det går att bygga hållbart, estetiskt och med höga volymer samtidigt som det går väldigt fort. Vi lyckades introducera trähusbyggande i stor skala, vi lyckades främja mindre, lokala aktörer och privatpersoner i hela projektet och vi lyckades skapa en stadsdel som inte liknar något annat.

Det är ett projekt som påverkat hur vi planerar och hur vi bygger i Sverige, det är också ett projekt som fortsätter att möta både internationell och nationell uppmärksamhet. Det är jag stolt över.

Hur ser framtidens Centerparti ut, om du får bestämma?

Centerpartiet ska vara ett parti som är relevant i människors vardag, som klarar av att ge lösningar på de frågor som människor söker svar på. Ett parti som klarar av att peka ut en riktning. Vi ska ha en berättelse om det Sverige vi vill ha, en berättelse om vårt samhällsbygge där politiken inte är begränsande utan snarare tillåtande.

Framtidens Centerparti är ett regeringsparti i mitten, som orkar driva en reformagenda för hela Sverige. Ett parti som är det självklara valet för alla människor som brinner för småföretagens villkor, för en jämlik skola, för en rättvis politik i hela Sverige, för alla människors rätt att vara den de är, för jämställdhet och för verklig solidaritet. Framtidens Centerparti ryggar inte tillbaka från de svåra uppgifterna och vågar ompröva politik när det krävs.

Hur anser du att Centerpartiet kan utveckla och förbättra vår organisation framåt?

Det svenska partisystemet står inför flera svårigheter och konsekvenserna kan bli allvarliga. Vår representativa demokrati bygger på starka och lokalt närvarande partiorganisationer, men detta börjar alltmer krackelera. Centerpartiet är ett parti med stark lokal närvaro och vi finns representerade i nästan samtliga kommuner, men även vi har utmaningar.

Ett viktigt fokus för kommande partiledning måste vara att stärka den lokala och regionala nivån. Val vinns inte nationellt, de vinns lokalt. De vinns på gator och torg, vid fikabord på jobbet och vid träningsplaner runt om i hela landet.

Centerpartiet är inte och ska aldrig bli ett toppstyrt parti, men om klyftan mellan vår riksorganisation och våra distrikt samt kretsar fortsätter växa så kommer vi snart hamna där. Därför vill jag se en organisationsöversyn som säkrar vår lokala närvaro.

Vilka huvudsakliga politiska områden tycker du att Centerpartiet ska profilera sig inom?

Centerpartiet behöver forma en berättelse för hela Sverige, en hoppfull och inkluderande berättelse som tar sin utgångspunkt i det Sverige vi är.

En berättelse som ger svar på hur vi återupprättar ett sargat samhällskontrakt, samtidigt som det ger människor hopp och framtidstro. Då är en relevant landsbygdspolitik helt avgörande och ett område där vi behöver politikutveckla och kommunicera bättre.

En berättelse för hela Sverige kräver också tydlighet på utbildningsområdet. För att skapa en jämlik skola i hela landet.

Inom trygghetsfrågan ska Centerpartiet vara det parti som presenterar en politik både för hårdare tag där det behövs, och för mer förebyggande insatser där det krävs. Samtidigt ska vi vara det parti som tydligast står upp för rättssäkerheten.

Klimatpolitiken är ett politikområde vi behöver återerövra, då krävs politikutveckling och tydlighet.

Hur ska en väljare tänka på Centerpartiet som parti? Vad är det unika med partiet?

Jag vill att väljarna ser på Centerpartiet så som jag ser på det. Som en samling engagerade individer, snarare än ett parti. En samling människor som går att lita på, som levererar vad vi lovar och som kämpar för att göra tillvaron bättre för alla. Vi ska uppfattas som grannen intill, den som vi ber om hjälp när det kärvar till sig lite.

Det unika med Centerpartiet är just detta. Vi är redan allt som beskrivs ovan, nu behöver vi också tydliggöra det och vara ännu stoltare över det.

Hur ska Centerpartiet behålla sin roll som ett parti för hela Sverige?

För att vi ska behålla rollen som det parti som står upp för hela Sverige krävs framförallt två saker.

Det första är en starkt lokal närvaro. Det är helt avgörande och fungerar som kapillärer i partikroppen. Stärker vi den lokala närvaron så kan vi också vara relevanta i människors vardag, varje dag. Genom att finnas i hela Sverige så finns det inget parti som bättre kan fånga upp de utmaningar vi gemensamt står inför. Detta kräver att vi blir bättre på att leverera svar på de frågor som fångas upp lokalt. Även om de ibland kan gå emot tidigare upplagda strategier.

Det andra handlar om politiken. Vi måste vinna tillbaka landsbygden och vi måste göra det med besked. Vi måste ha en framåtsyftande och inkluderande vision för de delar av Sverige som växer, men också för de delar där det bor allt färre människor. Vi måste visa att en annan utveckling av samhället är möjlig och att politiken kan verka för att utjämna förutsättningarna.

Det är 112 år sedan Carl Berglund skrev sitt upprop till landsbygden och lantbruket i tidningen Landsbygden, nu har Centerpartiet återigen möjligheten att kliva fram som den självklara försvararen av hela Sverige.

Hur kan Centerpartiet även i framtiden verka som den folkrörelse partiet i grunden är?

Jag återkommer gång på gång till det, men det mesta börjar lokalt. Vi måste stärka den lokala nivån och det bästa sättet att göra det på är att återföra makt till den nivån. Varje medlem måste känna att deras engagemang spelar roll och kan göra skillnad. Då kan det uppfattas som begränsande när motionsverktyget är det enda sättet att påverka partiets riktning, oavsett om det är på nationell nivå eller lokal.

Modellen med avdelningar var förlegad, men kanske att vi gick för långt när vi helt avskaffade dessa. Med avskaffandet försvann också en hel del engagemang och möjlighet till inflytande. Jag tror att Centerpartiet skulle må bra av att se över detta och jag vill initiera ett Folkrörelselyft. Ett arbete med syfte att skapa en modern folkrörelse, en rörelse som bjuder in folk och ger verktygen för att påverka på riktigt.

De flesta som går med i en förening eller i ett parti gör det för att de vill påverka, de vill vara med och flytta samhället framåt. Detta engagemang måste få större genomslag för alla som strävar efter att vara en folkrörelse.