Att förebygga psykisk ohälsa är vår viktigaste uppgift
I sitt anförande inför budgeten lyfte vår kommundirektör framett säkert vårtecken i Falu kommun.”100 miljoner igen”. Ett lika säkert vårtecken är att socialförvaltning kommer att ståför huvuddelen av det underskottet, och många ställer sig frågan. Varför?
Jag ställde mig samma fråga när jag tackade ja till att bli socialnämndens vice ordförande och gick in i uppdraget med inställningen ”hur svårt kan det vara?”.
I grund och botten är det inte så svårt om bara förutsättningarna och volymerna kunde vara konstanta, samt att det skulle finnas ett fritt handlingsutrymme att lösa uppgifterna på. Nu är verkligheten inom socialförvaltningen en helt annan. Huvuddelen är lagstyrt och när förutsättningarna i omvärlden förändras hos andra myndigheter som Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Migrationsverket så sker detta sällan till det positiva för socialförvaltningen. Alla ser till sin verksamhet. Socialförvaltningen är inte bara en räddningsplanka för våra medborgare i kommunen utan även en livboj för andra myndigheter som vill hålla sig flytande. Ser vi på våra kostnader så ligger de i paritet med jämförbara kommuner och budgetmässigt har många andra kommuner det lika tufft ekonomiskt inom socialförvaltningarna som Falun.
Vad beror de ökade kostnaderna på?
Den psykiska ohälsan har ökat i alla åldrar under många år och det har främst skett bland våra unga. Min känsla är att idag får många barn och ungdomar inte vara just barn och ungdomar. Prestationskraven på sig själva påverkar och sedan får vi inte glömma de sociala medierna som ska hinnas med. I flera fall splittras familjer som gör att båda barn och vuxna mår dåligt och kostnaderna kan uppstå i placeringar av barn, psykiatriska insatser för vuxna samt försörjningsstöd.
I arbetet att motverka detta har Centerpartiet en viktig men svår uppgift att utföra. Det förebyggande arbetet är A och O i att minska den psykiska ohälsan bland våra unga och vi kommer att behöva investera för att det ska ge effekt. Resultatet kommer dock tillbaka flera gånger om; barnen mår bättre, föräldrarna mår bättre, skolan komma att fungera bättreoch därmed kommer den kommunala ekonomin må bättre. Men utmaningen är att kunna finansiera ett utökat förbyggande arbete när underskotten i kommunen är stora. Modellen Tillsammans för varje barn är ett samarbete mellan skola, socialtjänst och Regionen och är en bra start, men det kommer att krävas mer.
Utredningen som nu startas upp med att se över sammanslagningen av socialförvaltningens funktioner med andra förvaltningar kommer på kort sikt ge besparingar på administration och ledning. På lång sikt kommer effekterna bli större då funktionerna sitter och jobbar ihop.
Det arbete vi startade upp för drygt ett år sedan bygger på ett tydligare ledarskap och mer uppföljning. Samarbetet över förvaltningsgränserna har stärkts där t.ex. presidierna från socialförvaltningen och omvårdnadsförvaltning har gemensamma möten. I samarbete med Arbetsmarknad, Integration och Kompetens (AIK) har vi fått tillgång till sex lägenhet som möjliggör att vi kan ta hem dyra placeringar.
Verksamheten har under många år effektiviserats och så även nu, men när fler och tyngre ärenden kommer in ökar tyvärr underskottet ändå. Jag ser dock lite ljus i tunneln i vår enskilt största del i förvaltningen, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrads (LSS). Där finns det positiva effekter från det arbetet som sker nu under corona-pandemin som ska kunna ge effekt framöver.
/ Daniel Drugge, vice ordförande Socialnämnden