2020 – ett förlorat samtalsår?

Susanne Martinsson

Platsen är Uppsala Konsert & Kongresshall. Det är en kall vinterdag i slutet på januari förra året. Centerpartister från hela landet har samlats för de årliga ”kommundagarna” som går av stapeln. Stämningen är på topp. Det är ett konstant sorl i lokalen under alla pausar. Människor samtalar. Många spännande föredrag hålls från scenen. Och inte minst lanserades kampanjen ”Samtalsåret 2020”. Det samtalsåret blev inte som planerat. Men blev 2020 ett förlorat samtalsår?

Kampanjen Samtalsåret 2020 handlar om att ta sig tiden att samtala med och lyssna på många människor. Att ställa frågan om vad som är viktigast för just den personen, att starta dialog och utbyta information. Ett arbete som var tänkt att bedrivas runt om i vårt avlånga land under 2020. Med oss hem från Uppsala fick vi muggar som det stod ”Samtalsåret 2020” på. Dessa skulle användas när vi under t.ex. en fikastund samtalade med personer om frågor som är viktiga för just dem. Frågor som är viktiga på just deras ort. Där dom bor. I deras vardagsliv.

Att det ganska snart skulle utvecklas en pandemi var inget som vi då var medvetna om eller kunde förutspå vidden av. Planeringen av verksamheten för 2020 var i gång för fullt och under februari månad genomförde vi i Falucentern ett mycket givande och inspirerande samtal i Enviken. Flera personer från bygden kom och berättade vilka frågor som var viktiga för just dem. Vi pratade om bl.a. säkra skolvägar, bostadsbyggande, äldreomsorg, VA och mycket mer. Planen var att få möjligheten att träffa fler av våra medborgare i olika delar av kommunen under året.

När smittspridningen i Europa och Sverige var ett faktum vet ni alla vad som hände. Fysiska kontaktar minimerades och samhället tog en ny utveckling. Samtalsformerna likaså. Till en början ställdes mycket in. För att sedan ställas om. Ganska snart fylldes kalendern av digitala möten. Det blir inte samma sak att träffas i ett digitalt forum som att träffas fysiskt. Samtidigt föddes under den här perioden nya möjligheter till samtal. Aldrig någonsin tror jag att min kalender har varit så fylld med olika möten. Att ena stunden kastas från ett samtal med någon av de lokala intresseföreningarna på landsbygden till ett möte med centerpartister i andra dalakommuner för att sedan ha ett styrelsemöte med något av de kommunala bolagen. Det kan också bli en Zoom-fika med en medborgare som vill prata om någon specifik fråga för att strax efter delta i ett webbinarium med partiledaren Annie Lööf. Eller varför inte ha en digital After Work där skratten flödar när en av deltagarna plötsligt förvandlas till en smurf på skärmen för att sedan bli en potatis eller se ut som USA:s tidigare president med gult hår. Från det ena samtalet till det andra utan behov av fysisk förflyttning. Och under loppet av en minut.

Nej, samtalsåret blev inte som vi hade tänkt oss. För många av oss är saknaden stor att kunna träffas fysiskt. Att kunna ge varandra en kram, se personen i ögonen och höra hur den andre mår. Idag är det vanligare med frågor såsom ”hörs jag?”, "är det en gammal hand?" eller ”ser ni min presentation på skärmen?”

Men det finns också fördelar med att vi snabbt behövda ställa om till att hitta nya lösningar för att kunna fortsätta träffas. Många personer som tidigare inte varit van tekniken har snabbt lärt sig. För en del personer kan det nu vara praktiskt möjligt att vara med på ett möte där man tidigare inte kunnat vara med. Kanske har man nattat barnen som sover så sött där hemma. Eller så är mörkerkörningen hem från kvällsmötet det som hindrar en från att vara med. Vi behöver dra nytta av de positiva aspekterna av denna snabba omställning även framgent.

Människors behov av att samtala och dela med sig av sin oro har kanske aldrig varit större än idag. Så låt oss tillsammans öppna upp för en fortsätt dialog i samma anda som samtalsåret 2020 var ämnat för, lyssna på våra medmänniskor i hela kommunen och därmed göra det möjligt att skapa ett ännu bättre Falun. Samtalen är ett viktigt steg mot att tillsammans skapa ett ännu bättre samhälle.

Är då samtalsåret 2020 ett förlorat samtalsår? Nej. Men det har sannerligen varit ett annorlunda år. För många av oss så har vi nog sällan haft så många möten som detta år. Men dom där spontana samtalet som uppstår före eller efter ett möte lyser med sin frånvaro. Och skapar en tomhet. Ett hål som är svårt att fylla. När man tillsammans hämtar en kopp kaffe och får en möjlighet att se och bekräfta varandra är viktigt. Samtalen med kollegorna på arbetsplatsen där det ofta kan vara under fikapausen som dom riktigt kreativa idéerna kläcks. Men vi behöver se det vi har lärt oss under 2020 som möjligheter att bli ännu bättre på att mötas och samtala. På olika sätt. I varierande former. Förhoppningsvis med samma härliga sorl och framtidstro som hördes under kommundagarna i Uppsala förra året.

/Susanne Martinsson (c)