Samtalet och det givande mötet - det sanna VÄRDET av en god vård och omsorg
”Johanna, vill du komma med här är du snäll?”
Jag reser mig upp från det lilla väntrummet och följer efter min läkares snabba steg genom korridoren. När vi kommer fram till hennes rum försöker jag dölja andfåddheten men låter nog ändå mest som en flåsande gammal hund. Vi sätter oss ner och hon ger mig en stund att hämta andan medan hon tar fram sina papper. Sedan frågar hon: ”Hur mår du?”
”Okej.” Mitt standardsvar nu för tiden. Sanningen är att jag inte alls mår speciellt bra.
”Kan du inte berätta hur det har varit sedan vi sågs sist?”
Sedan jag började gå hos henne har det alltid varit viktigt för mig att ge ett gott intryck. Jag vet inte riktigt varför, men jag traktar efter hennes erkännande. Hon har min framtid i sina händer. Medan jag pratar bläddrar hon bland sina papper, letande efter något som hon till slut hittar — min inskickade hälsorapport.
”Det du berättar verkar inte återspegla hela sanningen” säger hon när jag pratat klart. ”När jag tittar på din rapport verkar du få jobba en del för att hålla dig ovanför vattenytan.”
Inför varje besök skickar jag in en hälsorapport via en app som heter Genia. Den sammanställer en rad olika mätvärden, både självskattning av måendet och mer objektiva mätvärden som vikt, som jag fyller i regelbundet mellan besöken. Jag kan även fylla i om det är något speciellt jag skulle vilja diskutera, har recept som behöver förnyas eller om jag behöver träffa t ex sjukgymnasten eller dietisten. På det här sättet kan jag redan innan besöket ta kontrollen över vad som kommer diskuteras och att mötet sker på mina villkor efter mina behov. Samtalen blir bättre eftersom både jag och min vårdgivare är väl förberedda och vet vad som är viktigt för mig.
Under pandemin har den digitala vården fått en skjuts framåt, något vi i Centerpartiet ser som positivt och i linje med vår politik. Men digital vård behöver inte vara liktydigt med att man träffar sin vårdgivare via videolänk, utan borde även inkludera användandet av digitala verktyg som kan förbättra mötet med vården.
”Andas in. Andas ut. In .Ut.” Stetoskopet känns kallt mot bröstkorgen och jag sitter stelt medan hon knackar på min rygg och lyssnar igen. Undersökningen fortsätter och när hon är klar frågar hon ”Hur tycker du att det fungerar i vardagen?”
Jag avskyr den frågan. Hur sätter man betyg på den enda tillvaro man har? Allt jag kan säga är att jag har intravenösa antibiotikakurer oftare än förut, vilket jag antar betyder att jag är lite sämre, men annars tror jag att jag mår okej.
Jag har tur eftersom jag oftast träffar samma team av vårdgivare. Det ger en kontinuitet och gör samtalen lättare, även när jag måste svara på frågor jag helst vill undvika. Ibland kan kontinuiteten till och med vara en förutsättning för samtalet beroende på vad det är som ska diskuteras. Jag känner mina vårdgivare och de känner mig, den här ömsesidiga relationen ökar sannolikheten att jag ses som ett subjekt snarare än ett objekt, jag är mer än en kropp som ska behandlas. Därför kan jag också känna tillit att min vårdgivare kommer se till hela mig och min livssituation i de beslut som föreslås gällande min hälsa. Även när vårdgivarens syfte med samtalet är att åstadkomma enighet genom att övertyga mig måste jag få känna att besluten ligger hos mig och att det är en ömsesidig dialog. Jag måste känna, trots maktasymmetrin i relationen, att vårdgivaren kan ta emot och respektera mina åsikter.
Det är många bitar som ska falla på plats för att mötet med vården ska bli respektfullt och givande både för mig som patient och för mina vårdgivare. Samtalet och kontinuiteten är viktiga eftersom det jag vet om mig själv enbart kan komma till vårdens kännedom om jag ges utrymme att berätta om mina tankar, erfarenheter och önskningar rörande min hälsosituation. Därför är det också viktigt för mig att Centerpartiet vill ge alla rätt till en fast läkarkontakt.
”Så bra Johanna, då har vi en plan som kan utvärderas vid nästa besök. Ha det så gott tills dess!”
/Johanna Snellman (C)