Balanserat folk i Mellanmjölkens land?

Jag har jobbat som flygkapten under en stor del av mitt liv och en sak man lärt sig genom att besöka många andra länder är att svenskar inte är som alla andra. Vi svenskar har en självbild om hur världen borde vara och har svårt att förstå varför människor i andra länder har så konstiga åsikter. Vi som trots allt bor i ”mellanmjölkens” land är ju så balanserade, men är det verkligen så?

Under flera decennier har World Values Survey kartlagt värderingar runtom i världen. Dessa värderingar stoppar man sedan in i en kulturkarta där man mäter skillnader längs två axlar; traditionella/sekulära värderingar och överlevnad/självförverkligande.

På denna kulturkarta sticker Sverige ut som det mest extrema landet i världen i båda avseenden.

Inget annat land i världen är så sekulärt och så individualistiskt som Sverige. Vi befinner oss längst upp i det högra hörnet tillsammans med Norge och Danmark. Utmärkande för våra dessa länder har varit hög tillit, jämställdhet, tolerans och individualism.

Vad innebär det att vi har liten respekt för auktoriteter och att vi vill göra saker på vårat eget sätt. De populistiska och ibland fundamentalistiska rörelser vi ser på både vänster och högerkanten hämtar förstås sitt stöd utifrån detta.

Om forskare kommer fram till att vi har en klimatförändring framför oss så kan detta avfärdas med – ”så tycker ni men jag tycker så här”. Aktivister bryter mot lagar för att de anser sig stå ”upp för det rätta”. I en svår situation där en Coronaepidemi sprider sig över landet finns det en stor mängd människor som ifrågasätter vartenda beslut.

Att vara polis, lärare, läkare, forskare och för all del förtroendevald är inte lätt då många ifrågasätter professionella yrkeskunskaper utan istället kräver sin rätt. Många lärare kan nog känna igen sig i en situation där föräldrar ifrågasätter skolan för att deras fantastiska barn fått för lågt betyg eller var inte orsaken till det tumult som uppstod på rasten.

När jag växte upp så skulle samhället och skolan uppfostra ifrågasättande och självständiga elever vilket var en bra målbild. Det som ingen tänkte på var att det också ledde till att samhällsmodellen nu ifrågasätts inte bara från ett håll utan från många håll eftersom vi har den mest självförverkligande befolkningen i världen. Kopplingen till det mycket stora behovet av att självförverkliga oss individuellt och den stora psykiska ohälsan vi har är förstås uppenbar.

Hur styr man ett land där alla ifrågasätter allt som görs och där alla har en egen lösning på hur problem borde lösas?

/Peter Helander (C), distriktsordförande och riksdagsledamot

Läs Peters ledare i Dalabygden genom att klicka här