Ja till giftfritt kretslopp - Nej till slamspridning

REPLIK. Augustinsson fortsätter med att sprida sin slamreklam och det är högst oklart om det är i egenskap av ordförande i Revaqs regelkommitté, om han talar för Hushållningssällskapet (HS) eller om det är hans högst privata åsikter som slamlobbyist. Jag kan inte tänka mig att HS så tydligt tar ställning för slam och mot ett giftfritt kretslopp och det vore önskvärt om HS tar avstånd från Augustinssons åsikter. Augustinsson har fått möjlighet att i sin replik lägga in flera länkar som troligen är menade att stärka hans argument, något de verkligen inte gör. 

Skåneförsöken, som såväl Svenskt Vatten, Va-sektorn, Revaq och många slamlobbyister, som Augustinsson, försöker använda till att sprida bilden av att slam ger högre skördar, visar inte på det. I alla fall inte på ett sätt som är relevant för en bonde.

Det normala är nämligen att ge rekommenderad mineralgödselgiva om du inte använder dig av stallgödsel eller liknande. För att få den påstådda skördeökningen på 7 % som Augustinsson vill använda sig av, måste man blanda ihop två irrelevanta ”gödselgivor” (varav en av dem är en nollgiva) med en tredje som är rekommenderad giva och sedan jämföra dem med tre helt irrelevanta givor (varav två är kraftiga övergödslingar med både mineral- och slamgödsel). Försöken visar tydligt att när jämförelsen sker med rekommenderad mineralgödselgiva är det endast om du först ger rekommenderad mineralgödselgiva plus extra slam ovanpå detta som skörden blir högre.

När det kommer till alternativen för slamspridning blir argumenten förvirrade och felaktiga. Dels hävdas det att det inte går att utvinna mer än 10-20% av fosforn via struvit, trots att det i EUs-stora fosforutvinningsprojekt visades på tekniker med struvit som klarade av 49 %, för förbränningsalternativen ligger fosforpotentialen på 98%. Dels hävdas det att fosforutvinningen ur slam via förbränning inte är kommersiellt gångbar. När blev avloppsreningsverken någonsin kommersiellt gångbara?

Reningen av avlopp och återföringen av rena växtnäringsämnen ska självklart betalas av de som orsakat slammet, det vill säga VA-användarna. En stor EU-studie visar att kostnaden inte skulle bli mer än tre procent av VA-kostnaden, för ett normalt hushåll motsvarar det knappt 20kronor per månad. Att det idag inte finns några fullskaliga anläggningar i Sverige beror ju på att Augustinsson och hans vänner i Svenskt Vatten, kraftfullt motarbetar all utveckling som inte innebär slamspridning. Förbränning av slam är dessutom samma sak som utvinning av förnybar energi. Slammet har även vid samma låga TS-halt som när den sprids, ett positivt energivärde.

Helt plötsligt blir sedan Augustinsson expert på smittspridning och antibiotika, genom att överraskande hänvisa till EU-kommissionens nyhetsbrev 452 som visar att spridning av antibiotikaresistenta gener kan ske via avloppsreningsverkens vattenutsläpp. I en senare utgåva 472 från den 30 september påpekas att antibiotikaresistens kan överföras till åkermark via spridning av slam och kommissionen rekommenderar kraftfulla ansträngningar för att ta bort antibiotikarester och andra oönskade restprodukter från slammet. Exakt vad som krävs, vad som sker vid upprepad spridning eller hur mycket som sprids vidare till markvatten och omkringliggande vattendrag vet vi inte idag och än mindre för svensk räkning. Det vi vet är att spridningen av antibiotikaresistens är ett av de största hoten vi har att hantera och att socialstyrelsen i M 11550-14 den 9e feb 2015 var tydliga med att försiktighetsprincipen måste gälla. 

Koppla sedan försiktighetsprincipen till ett ständigt justerande av gränsvärdena (vi tycks hela tiden inse att saker var farligare än vad vi tidigare har trott) och att såväl KemI och Läkemedelsverket rekommenderat utvinning av fosfor ur slammet istället för spridning av just slam. Svenskt Vattens egen utredning ”Livscykelanalys av slamhantering med fosforåterföring” visar på ”att användning av slam i jordbruk kan innebära större problem än förbränning av slam” hur ställer sig Augustinssons och hans vänner i Svenskt Vatten då till slam och försiktighetsprincipen? Det är i alla fall glädjande att Augustinsson medger att mikroplaster är dåligt och inte har i åkermarken att göra. Tyvärr innehåller slam en mängd andra ämnen som inte heller har i åkermarken att göra.

Slutligen frågar sig Augustinsson varför avloppsreningsverken skulle vara motiverade av att jobba med att fasa ut farliga ämnen om de inte får sprida slam på åkermarken. Med tanke på att endast en bråkdel av avloppsreningsverken idag är anknutna till Revaq så verkar ju inte intresset vara så stort redan från början. Bättre då att, som jag förslog i mitt första svar, göra uppströmsarbetet obligatoriskt för alla avloppsreningsverk.  Uppströmsarbete är viktigt, främst för att vi ska få rent vatten. Det har dock inget att göra med giftfria kretslopp, för att nå ett sådant krävs utvinning av ren fosfor som går att lägga på åkern utan att tillföra föroreningar. Det är genom rena system som vi får och förtjänar konsumenternas förtroende, inte genom att prata om gränsvärden och att sprida farligt avfall på åkermarken.

Torstens replik avser denna artikel. 

Torsten Torstensson
Medlem i (C) och LRF
Uddevalla