Dina hittepå-jobb funkar inte, Löfven

Debattören: Staten kan inte fixa jobben – det kan bara företagen

DEBATT. När nyår närmar sig brukar tillbakablickar på det gångna året vara ett stående inslag på tv. Sportåret 2016, nyhetsåret 2016 – eller varför inte regeringsåret 2016. Det sistnämnda lämnar en hel del att önska, inte minst på jobbfronten. Men låt oss börja med att blicka flera år bakåt.

Under Alliansen skapades 340 000 nya jobb, mycket tack vare att vi gjorde det billigare att anställa och stimulerade ekonomin med nästan två tusen mer i plånboken varje månad för vanliga löntagare. Om man däremot gör som regeringen gjort under 2016, höjer skatterna med drygt 30 miljarder på jobb och företagande, då skapas inte många jobb. Då tvingas man fixa jobben på konstgjord väg.

Det är därför inte konstigt att Stefan Löfven presenterat en rad olika subventionerade anställningsformer. Traineejobb, extratjänster och nu senast beredskapsjobb. De heter olika och riktar sig till olika grupper, men en sak har de gemensamt: Det är hittepå-jobb.

En arbetslös som får ett vanligt jobb, låt säga på en hamburgerkedja eller en byggfirma, är en dubbel ekonomisk vinst för Sverige. Staten får in pengar i skatt från arbetsgivaren i stället för att betala ut pengar i bidrag. Subventionerade anställningar däremot handlar bara om att flytta pengar från en kolumn till en annan i statsbudgeten.

Men även om Stefan Löfven betalar arbetsgivarna för att anställa har han stora problem att få snurr på hittepå-jobben. Det skulle bli 32 000 traineejobb, lovade han efter valet. Hittills har det blivit strax över 300. Samma sak med extratjänster. Från början pratade regeringen om 25 000. Nu senast talar man om 2 600 extratjänster inom några år. Och så har vi beredskapsjobben. Här har man klokt nog bara lovat 500 jobb till 2017. Hur många det bli återstår att se, men även om man når siffran innebär det en halv promille av alla som lever utanför arbetsmarknaden.

Förstå mig rätt. Arbetsmarknadsåtgärder kan vara ett bra komplement till en kraftfull jobbpolitik, ett sätt att sysselsätta människor och slussa in dem på arbetsmarknaden. Men subventionerade anställningar får aldrig bli en ersättning för riktiga jobb. Staten kan inte fixa jobben. Det kan bara företagen, inte minst småföretagen, som står för 4 av 5 nya jobb.

Centerpartiet vill därför underlätta för jobbskaparna att anställa. Genom vårt ingångsavdrag slopar vi arbetsgivaravgiften de två första åren i arbetslivet, för 16 000 kronor av lönen. På det sättet träffar vi de som behöver det mest – ungdomar och nyanlända. IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, konstaterade nyligen att förslaget har ”god träffsäkerhet”.

Vi vill också se fler enkla jobb, alltså jobb som inte kräver längre utbildning. Med särskilda avtal om ingångsjobb skulle arbetsgivarna kunna och våga satsa på en nyanländ, som går in på lägre ingångslön, lär sig svenska, träffar arbetskamrater och börjar klättra uppåt i lönetrappan. Då kommer vi se enkla jobb växa fram i hela det svenska samhället, precis som i till exempel Tyskland.

Bägge förslagen handlar om riktiga jobb. Både ingångsavdrag och ingångsjobb kommer flytta människor från arbetslöshet och bidrag till arbete och lön. En vinst för staten, en vinst för människan. Samtidigt vill vi rensa bland anställningsstöden, göra dem färre och enklare. I dag finns tolv subventionerade anställningsformer i Sverige. Det håller inte.

Inom några år kommer fyra av fem arbetslösa tillhöra utsatta grupper, till exempel unga och nyanlända. Enligt regeringen själv riskerar uppåt en miljon människor leva i utanförskap framöver.

Klyftan mellan de som har jobb och de som är arbetslösa växer. Den måste täppas till. Det gör vi med riktiga jobb – inte med hittepå-jobb skapade av Stefan Löfven.

Emil Källström,
ekonomisk-politisk talesperson (C)