Ett landskap som ska vara öppet kräver skötsel och betande djur

Strax före midsommar skrev Stefan Edman en krönika i Bohusläningen som var mer än tänkvärd. Man skulle till och med kunna tro att Edman blivit Centerpartist på gamla dagar vilket naturligtvis vore mer än välkommet.

Krönikan handlade om vikten av hur vi tar tillvara den biologiska mångfald som skapats genom människors och djurs symbiotiska förhållande genom åren. Det bohuslänska jordbrukslandskapet med ett småbruk där man var tvungen att nyttja varje möjlighet att bruka de små tegarna eller använda skogen till skogsbete har skapat det unika landskap som vi alla lärt oss att uppskatta.

Jag är inte lika duktig som Edman på de biologiska aspekterna i vårt jordbrukslandskap, men förstår att vi inte kan tro att ”skönheten, trivseln och den turistiska attraktionen”, som Edman skriver, kan behållas utan att vi får hjälp av husdjuren. Vi behöver, precis som han påpekar, en tuff landsbygdspolitik både lokalt och på riksnivå för att se till att Sveriges landskap inte bara kommer att bestå av en igenväxt och förslyad snårskog. Sveriges makthavare bör titta på den landsbygdspolitik som bedrivs inte bara i Norge utan även i Finland där dessa frågor har en helt annan prioritet än i vårt land.

Verkligheten har kommit ifatt oss i och med årets besvärliga torka, foderbrist och bränder med förödande konsekvenser. Sällan har landsbygdproblematiken varit mer aktuell. Det är beklagligt att det behövs en extrem torka och ett val för att partierna skall intressera sig för det stora området utanför städerna. Regeringspartierna pratar om att vi ska ha en självförsörjningsgrad på 80 procent mot de knappa 50 procent vi har i dag. Då krävs det helt andra grepp än den politik som bedrivs. I forna tider hade det klassats som ren misskötsel, ja rent av straffbart, att låta den egna försörjningsgraden förfalla till Sveriges nuvarande nivå.

Allt för många fullständigt verklighetsfrämmande påhitt påverkar lantbruket på ett negativt sätt. Vasaloppets och Göteborgsvarvets idéer om att endast vegetarisk är acceptabelt, är ett exempel på hur en del urbana personer ser på vår kosthållning. Jag har själv inget emot folk som av olika skäl avstår från någon del av födan men att tvinga på andra sina åsikter trodde jag var ett förlegat sätt att övertyga på.

Djurrättsterrorister är ytterligare exempel på människor som helt tappat kontakten med verkligheten. Det är obegripligt att man får hålla på att trakassera seriösa djurhållare utan kännbara rättsliga efterspel.

Skall vi ha ett öppet och variationsrikt landskap med biologisk mångfald bör politiker, tjänstemän och allmänhet genast ändra attityden till de svenska lantbrukarna och stötta dem som, med hårt arbete och knappa resurser, skapar förutsättningar för att vi både skall få mat på bordet och hålla vårt landskap öppet och varierat.

Centerpartiet tänker på lantbrukarna och landsbygdsbefolkningen inte bara inför valet vart fjärde år utan det är en naturlig del av vår folkrörelse.

Vi behöver ett nytt ledarskap för Uddevalla och för Sverige!

Torsten Torstensson,
kandidat till kommunfullmäktige (C) och lantbrukare, Forshälla.