Låt oss hoppas på fred och endräkt

Nu var det snart ett år sen jag skrev en C-krönika om vikten av återhämtning från första halvlek i pandemin för att vi skulle klara av att hantera ”andra vågen”. Inte trodde jag väl då att vi skulle ha en ”tredje och värsta våg” på Gotland samma tid precis ett år efter.

Vid varje Regionfullmäktigemöte denna terminen har en hel första timme av de politiska förhandlingarna ägnats åt information om vad som görs för att stoppa smittspridningen av covid. Jag måste som folkvald framföra mitt varmaste tack till samtliga personer som så ansvarstagande och engagerande har tagit läget på så stort allvar.

Och så snillrikt som vaccinprogrammet ändå varit som systematiskt fångat upp och skyddat riskgrupp efter riskgrupp och plockat bort alla sjuka och äldre från en sjukdom som skulle kunna varit deras slut på livet. Där dementa äntligen, efter ett helt år av väntan, fått tillbaka sina besökande släktingar och närstående. Och där vårdpersonal av känsliga grupper på samma vis slipper känna oro dagligen för att vara just omhändertagande och ge mänskligt stöd och närhet åt våra mest sårbara grupper av människor och gamla.

Och de som ändå haft oturen att drabbas av covid har i värsta fall i olika grader fått uppleva ett helvete. De som drabbats hårdast har vårdats på intensiven. Men även alla de som drabbats i något mildare form, men som vårdats hemma har fått uppleva i värsta fall en av de värsta sjukdomsupplevelser som man någonsin haft under sitt liv. För anhöriga och närstående har det skapat en enorm känsla av oro, både att bli smittad, men även att inte räcka till för att kunna hjälpa den som drabbats. Nu hoppas jag och många med mig att vi snart närmar oss slutet, i vart fall tillfälligt, från ett långt och isolerande och bitvis ganska svårt år.

Våren tvekade länge men bestämde sig till slut för att hastigt skynda mot sommar. Körsbärsblom slår ut i varenda snår, de gula rapsfälten lyser och nysådda åkrar grönskar i sommarsolen. Glada vaccinerade grannar och nykonfirmerade unga skrattar och pratar äntligen om framtiden. Mångas mål är att äntligen få träffa sina barnbarn, att få krama sina närmaste vänner, att få besöka släkten på fastlandet eller att få skratta och umgås över en tallrik mat och ett glas vin. Som en känsla av budskap om att det äntligen snart är fred. I vart fall för en begränsad tid framåt, med chans till en något mer normal tillvaro.

Den känsla vi alla känner nu påminner starkt om ett talesätt i en förening som påminner oss än i denna dag om att vi i vår dunkla gutniska historia mött svåra tider förr. Vid sammankomster i S:t Knuts Gille i Visby inleds nämligen alltid sammankomsterna med ett uttryck som passar så bra in på Gotland just nu: ”I salen råder Fred och Endräkt”.

Låt oss hoppas att Fred och Endräkt är det som snart möter oss alla.

Gabriella Hammarskjöld

Ledamot i Regionfullmäktige och Tekniska nämnden

Bli medlem i Centerpartiet

Om alla som röstar på Centerpartiet rekryterar en person till, får vi dubbelt så mycket att säga till om i svensk politik. Om vi hjälps åt behövs det inte mycket för att öka vårt inflytande med 100 procent.