Gotland
Centerpartiet lokalt

Ägandet är viktigt för landsbygdens framtid

Här kommer min andra replik i GT som svar på en skogsdebattörs åsikter om min och Centerpartiets politik kring att stärka ägande rätten i svensk skogsvårdspolitik.

Om Göran Rönning hade satt sig in i mina många skogliga debattinlägg och riksmotioner kring hur skogsvårdspolitiken kan förbättras, hade han insett att mina förslag även rymmer politiska förslag kring ökad hänsyn för biologiska mångfald.

På Skogsindustriernas hemsida kan man läsa följande: ”Det mesta av skogsnäringens produkter går på export. 2018 låg det totala exportvärdet på 145 miljarder kronor. Av svensk industris totala sysselsättning, export, omsättning och förädlingsvärde svarar skogsindustrin för 9-12 procent.”

Låt oss vara ärliga med att det är tack vare många människors engagemang, omsorg, ansvarsfulla brukande och många timmar i skogen inklusive allt från djurbeten, jakt- och viltvård som faktiskt gjort den stora skillnaden för den svenska och gotländska skogen. Att enbart hänvisa till forskningsreferat kring skogsekologi och rödlistade arter gör Göran Rönnings replik något ensidig. Personligen hyser jag en förhoppning att de forskningsresultat som Göran Rönning åberopar på sikt kan omsättas i produktionsrådgivande förbättringsåtgärder som går att tillämpa för den enskilda skogsbrukaren med en mer hållbar balans mellan naturhänsyn och produktion.

Som politiker måste man sätta sig in i och reagera när det politiska regelverket för skogsvårdspolitiken ändras i syfte att försvaga den grundläggande äganderätten. På landsbygden utgör skogsmark ett viktigt kapital för många enskilda skogsbrukares ekonomi. På Gotland allra helst där många familjejordbruk ofta har en andel skogsmark med i gårdens markinnehav. Skogen utgör ofta ett viktigt ben i gårdarnas samlade ekonomi och är ett för många familjejordbruk viktigt kapital bundet i skogen. Konsekvensen av den dåvarande Regeringens agerande med att skapa oklara spelregler kring nyckelbiotopsutpekanden blev att svenska banker i flertalet fall inte längre var beredd att ge lån baserat på skogsinnehav p.g.a. den ökade osäkerheten kring rätten att avverka.

Det hade varit allvarligt att inte reagera och försöka rätta till denna konkret dåliga utveckling för det enskilda ägandet. Ett enskilt ägande som också så tydligt bidragit till en lång och framgångsrik brukandetradition av skogen i vårt land och som skapat en variationsrik och god skogsskötsel. Det enskilda ägandet möjliggör också ett välstånd för enskilda människor och småföretag på landsbygd. Det enskilda ägandet säkerställer också att statens och näringslivets vinstintressen vägs mot de enskildas långsiktiga behov och ägande- och brukanderätt.

För att lösa konflikten krävs i linje med skogsvårdslagen en balans mellan produktion och miljö där skogen som naturresurs fortsätter att brukas och förvaltas på ett hållbart sätt, med insatser även för en god biologisk mångfald. Ett balanserat synsätt som Göran Rönning inte tycks vilja verka för.

Gabriella Hammarskjöld (C)