Gotland
Centerpartiet lokalt

Betespausen i Bregottfabriken är hotad

På bara 20 år har svenska mjölkgårdar minskat med 77 % och mjölkkorna med mer än 25 %. Arla fusionerades med sin danska motsvarighet 2000. Arla är nu verksam i 7 EU-länder med ett avräkningspris baserat på världsmarknadspriset för råmjölk. Svenska bönder kan inte gynnas med mer än att de övriga ländernas bönder blir lidande. Sedan EU slopade mjölkkvoterna 2015 har Irlands mjölkproduktion ökat med 50 %. Svenska djurvälfärdskrav, dieselskatter, m.m. gör att svensk mjölkproduktion på allvar nu hotas.

När mjölkbönderna slutar blir kött- och spannmålssektorn lidande och efterfrågan på djurfoder minskar. Lantbruksnäringen och livsmedelsindustrin krymper och handelsbalansen försämras. Levande landsbygd avfolkas och öppna landskap växer igen. Svenskar får mindre trygga livsmedel när självförsörjningsgraden sjunker.

Det är i ljuset av denna negativa utveckling man måste se mjölkböndernas allt mer högröstade krav om slopandet av beteslagen. LRF hanterar frågan på stämman i september. Det är de större mjölkbönderna med lösdriftshallar som främst driver frågan, då deras höga investeringar framtvingar en prispress på varenda öre mjölk av bankerna. Bönderna anser att de straffas för de förlorade ören  som mjölkkornas 6 timmar på rastbete per dygn sommartid orsakar med minskad mjölkproduktion. Då nyinvesteringar inom mjölk främst sker i form av just stora lösdriftshallar är lagändringen en ödesfråga för mjölkbranschens framtid menar bönderna. Beteslagens syften riskerar att väga allt för lätt inom LRF. Inte blir det bättre av att ekomjölkbönder anser att förslaget skulle gynna ekoprodukterna som ändå har beteskrav i sin KRAV-certifiering. Knappt 1/5 av alla mjölkkor i Sverige är eko. Resten då?

Politiken måste nu kliva in och ta ett större ansvar. Att offra kors hälsa för mjölkproducenters överlevnad är inte en rättfärdig lösning. Betesdrift är centralt för kornas naturliga beteende och hälsa. Argumenten för slopandet av beteslagen är att tillgången på ensilage och liggbås för vila har blivit bättre i lösdriftshallarna. Men då missar man andra mycket viktigare värden med betespausen. Får kor själv välja önskar de få röra sig naturligt på betesvallar med chans till bete och större utrymme för flockbeteenden och lek. De synes också föredra betesvallar före sandliggbås oavsett om sandliggbåsen också är utomhus. Kors ben- och hovproblem minskar vid rastbete. Risken för spentramp och infektioner i spenar minskar också generellt och nyttiga fettsyror i mjölken höjs också något när djuren får beta.

Politiken måste nu skyndsamt reda ut och lösa denna komplexa fråga som inte bara är en enkel lagteknisk ändringsfråga som bönderna menar. Lösningen bör inrymmas i EU:s nya jordbrukspolitik 2022, med riktade nationella stöd. Innan betespausen i Bregottfabriken på allvar är hotad.

Gabriella Hammarskjöld (C)

Mark/Växt Agronom