Gotland
Centerpartiet lokalt

Framtidsfrågor för Svenskt Lantbruk

Robert Sundberg på Gotlands Folkblad gjorde den 27/7 en tillbakablick kring jordbrukets utveckling under sista kvartalet av 1900-talet. Jag vill här bidra med ett axplock av framtidsfrågor för svenskt lantbruk utöver Sundbergs avslutande tankar om vikten av stärkt självförsörjningsgrad och beredskapslager för livsmedel som jag delar.

Före ingången till EU:s jordbrukspolitiska system 1994 befann sig svenskt lantbruk i en situation där den nationella marknaden var hårt reglerad, men där den enskilda lantbrukaren var relativt fri. Efter över 25 år i EU är den inhemska marknaden fri, men den enskilda lantbrukaren är väldigt detaljreglerad. Svensk lagstiftning har också gått före EU:s jordbrukspolitik kring allt från antibiotikarestriktioner, djurskydd och miljökrav.

Eftersom Sverige varit en stor nettobidragsgivare inom EU och fortsatt synes vara så, så har svensk jordbrukspolitik väl ensidigt drivit positionen om en framtida avreglering av EU:s jordbruksstöd. Inom svenskt och gotländskt lantbruk pågår en stor strukturomvandling som kommer få konsekvenser för hur situationen ser ut om 25 år. Detta borde mana till politisk eftertanke och kraftsamling, eftersom en fullständig avreglering faktiskt skulle kunna riskera att hota svenskt lantbruk.

Redan idag är lönsamheten för låg och utan fungerande politiska och marknadsmässiga åtgärder riskerar svenskt lantbruk därför att stegvis konkurreras ut. Svensk jordbrukspolitik saknar också idag reella produktionsmål som är en förutsättning för att svenskt lantbruk på längre sikt ska klara sig. Generationsväxlingen inom svenskt lantbruk blir också allt svårare och få nya gårdar och produktionsenheter startas på grund av det.  Fortsätter denna trend kommer det till slut att leda till att ”den sista bonden” lämnar branschen.

Detta är allvarligt för Gotland då lantbruket utgör en viktig ryggrad och motor för bland annat landsbygdsutveckling, småföretagande, skola och service, infrastruktur, skötsel av vägar, material till biogas, mikroelförsörjning, turistnäring och attraktionskraft.

Ägande- och brukanderättsfrågorna och de ständigt ökade antalet regler, restriktioner och undantag från den grundlagsstadgade äganderätten utgör ett stegvis allt mer ökande hot mot lantbruksnäringens långsiktiga framtid.  Omvärlden har sedan lång tid också fått en allt större påverkan på lantbruket där klimat-, miljö samt djurrättskrav tar allt större plats.

Från år 2023 möjliggörs nationella medel i EU:s jordbrukspolitik. Här behöver nu effektiva nationella jordbrukspolitiska mål skyndsamt utvecklas. Om politiken menar allvar med att vända trenden för svenskt lantbruk så krävs en stark politisk vision och ambition kring hur vi bäst och mest effektivt utvecklar en stark och konkurrenskraftig nationell jordbrukspolitik från 2023 och framåt.

Gabriella Hammarskjöld (C), mark/växt agronom

Ledamot i Regionfullmäktige och Tekniska nämnden