Gotland
Centerpartiet lokalt

Regeringsbildningen

Jag skall försöka att förklara hur jag ser på pågående regeringsbildningsförsök. Har full förståelse om många tycker det är rörigt, även jag har ibland svårt att se alla mönster även om jag sitter mitt i processen.

Centerpartiet ihop med Liberalerna valde i onsdags att rösta Nej till att släppa fram en smal konservativ regering. För de som lyssnat noga på vad som sagts i valrörelsen var detta ingen överraskning. Men för alla som följer politiken med lite mindre intresse så var det säkert sensationellt att två borgerliga partier röstar nej till en borgerlig statsministerkandidat.

Skälet till varför jag tryckte på den röda Nej-knappen är enkelt. En liten M+KD regering är den ultimata regeringen för SD. Eftersom Alliansen med sina 143 mandat är mindre än de rödgröna som har 144 mandat så krävs det ett aktivt stöd av SD, d.v.s. att de röstar Ja och inte bara Avstå, i var enda stor omröstning som är blockskiljande. En sådan maktposition skulle vara perfekt för SD. Då kan de förhandla tufft för att släppa till sina Ja-röster, samtidigt som de inte behöver ta ansvar för allt dåligt regeringen tvingas genomföra när lågkonjunkturen slår till. Vänstern har njutit av exakt denna position under den gångna mandatperioden. Att tro att SD inte skulle begära något för att rösta Ja är enbart naivt.

Det finns en trend av högerpopulism i Europa och Världen. I de allra flesta fall har konservativa etablerade partier frestats av att släppa in dem i regeringsunderlaget för att nå majoritet. Effekterna har blivit att hela det politiska landskapet radikalt har förflyttas höger. Och att högerpopulisterna blivit kvar i decennium i parlamenten. Utvecklingen i Österrike, Danmark m.fl. länder förskräcker. En sådan utveckling av Sverige vill jag inte rösta för.

När jag skriver detta har just Annie Lööf fått sonderingsuppdraget, det tycker jag är bra. Fokus nu måste riktas på sakpolitiken och inte vem som skall vara statsminister. Enlig den information jag har så har ännu inte ett enda papper varit på förhandlingsbordet, d.v.s. ingen sakpolitik har diskuterats konkret. Avgörande framöver blir att S och M kommer upp ur skyttegravarna, denna situation är nästan omöjlig att lösa om de sitter i varsitt hål och blockerar varandra.

Utmaningen för alla är att kunna tänka nytt, se mera framåt än bakåt, det gäller även för mig personligen.

Inse att det politiska landskapet är förändrat. Inse att blockpolitiken som vi vant oss vid i 50 år är död. Inse att socialdemokratin inte längre är statsbärande med 40 % väljarstöd. Inse att Alliansen inte är vad den var under Reinfeldt och Borgs ledning. Inse att drygt en miljon väljare har i missnöje röstat på ett brunt parti utan att i grunden dela partiets idealsamhälle. Att ta till sig alla dessa stora och ganska snabba förändringar är svårt för oss alla. Svårt för politiker, media och för det svenska folket.

Nyckel för att låsa upp denna svåra knut tror jag är tålamod. Och ha en väldigt ödmjuk inställning till hur andra partier agerar, det finns alltid en partilogik bakom allas agerande. Risken att det går prestige i processen är uppenbar, därför är också ett lågmält tonläge en förutsättning för att lyckas.

För få ett avbrott ifrån politiken så tränar jag. Målet är klara mitt 18: e Vasaloppet i mars. Detta lopp har utvecklats till en väldigt viktig del av mitt liv. Det ger motivation till träning, god fysik och väldigt mycket glädje ihop med Christoffer och alla skidkompisar. Men skidor är roligast på snö, därför hoppas jag innerligt på en riktigt klok vinter. Det kan vi gotländska skidentusiaster vara värda!