Kärnvapenförbud och splittrad regering i fokus för Kerstin Lundgren

Regeringens interna splittring på det säkerhetspolitikiska området och otydliga besked rörande kärnvapenförbud börjar året för Kerstin Lundgren.

Efter en lugn helgperiod har nu valåret startat med hög intensitet. Internationella kommittén för 2018 är nyvald för att ge råd till partistyrelsen och vi har nu dragit igång vårt arbete. På årets första möte diskuterade vi Europafrågor, då särskilt grannskapspolitiken och hur EU:s stabiliseringsinstrument får finansieras. Viktiga frågor också för vår säkerhet och vår utvecklingspolitik.

Sälenkonferensen ordnas varje år av Folk och Försvar, vinterns Almedalen. I år fick den mer fokus på regeringens splittrade bild av svensk säkerhetspolitik än vad alla, inklusive regeringspartietna, väntat sig. UD och utrikesministern talade nedsättande om Försvarsberedningen och överprövade deras säkerhetspolitiska utgångspunkt. Försvarsministern ville inte överpröva utan stödde beredningen, och statsministern satt på alla stolar – samtidigt. Det är den här typen av otydligheter som öppnar upp för desinformationskampanjer. Regeringen bjuder in just nu, tyvärr.

Annars fortsätter diskussionen om hur regeringen ska förhålla sig till avtalet om Kärnvapenförbud. Ett avtal som utrikesministern själv beskrev som en ”protest” från de 120 stater som var med på mötet. Problemet är att protesten inte löser några av våra verkliga problem, men kan istället skapa ett knippe nya. Det avvecklar inga kärnvapen överhuvudtaget. Det underminerar det enda globala nedrustnings- och kontrollavtal som finns, det så kallade NPT-avtalet. För det sistnämnda finns uppföljningsmekanismer som IAEA. Även detta hotas av det nya avtalsförslaget. Inga kärnvapenstater deltar, och inte heller några av våra samarbetsstater i försvars- och säkerhetsarbetet. Vi samarbetar inte direkt för att bygga vår säkerhet med Irland, Malta eller Österrike. Men däremot nära med främst Finland, Norge, Danmark, UK, Polen, Tyskland, Estland, Lettland, Litauen och USA. Vi hotas direkt av Rysslands kärnvapen, vilka utgör en integrerad del av de ryska styrkorna. NATO är tydliga med att de vill avveckla kärnvapen, men inte på ett sätt som leder till att Ryssland, Kina och Nordkorea blir de som ensamma sitter kvar med sina. Det finns en lång rad skäl för att inte gå vidare med detta protestavtal och Centerpartiet avser inte stödja detta. Vi var positiva till att pröva frågan i förhandlingar för att försöka nå resultat och inte plakatpolitik. Vi vill se avveckling, men kontrollerbar, transparent och trovärdig sådan. NPT är vårt huvudspår. Frågan kan dyka upp i kommande valrörelse.

För övrigt väntar en spännande vecka i Europarådet. När du läser detta har vi tagit kampen mot korruption vidare och bygger upp starkare skyddsvallar. Vi har också tagit frågan om Rysslands roll i detta organ vidare. Ryssarna vill bryta upp parlamentets möjlighet att sanktionera länder som bryter mot de åtaganden som gjorts. De ska kunna invadera andra länder och bryta mot MR-regler utan att det händer något annat än kritik. Det är en del av den nya världsordning de vill skapa. Tyvärr har de stöd i flera delar av vårt Europa och de jobbar på dessa krafter. Själv försöker jag hävda våra sanktionsmöjligheter, inte minst i en tid när EU visar hur illa det är om det inte finns instrument att använda när länder går emot grundläggande regler.

Själv laddar jag också för den Utrikespolitiska debatt som äger rum i riksdagen den 14 februari. Det är den sista stora utrikesdebatten för mandatperioden, då regeringen redovisar sin Utrikespolitiska deklaration. Har du tankar och inspel till denna får du gärna höra av dig.