Kampen för frihet går vidare

Ett nytt år men kampen för frihet går vidare. Den nya administrationen i USA har tillträtt och den nye utrikesministern är på plats efter ett starkt framträdande i förhören i senaten. Tydligt att lyfta mänskliga rättigheter och demokrati, att stärka allianser med likasinnade. Det är en positiv start och vi får se hur Joe Biden nu tar vidare det stora Demokratiforum han aviserat. Signalen är ändå tydlig, rösten för mänskliga rättigheter och demokrati har stärkts.
Det inger självklart hopp, särskilt då för de människor som varje dag kämpar för sin frihet. De vill ha ett tydligt moraliskt stöd från Sverige, från EU och självklart från demokratier som står upp för de liberala värden som utmanas av totalitära och auktoritära ledare. Själv för jag fortsatt samtal med de modiga i Belarus som alltjämt gäckar presidenten Alexander Lukashenkas säkerhetsstyrkor. De vill se tydligare sanktioner som verkligen följer pengarna för att bli kännbara.
Den ryska oppositionsledaren Alexei Navalnyj utmanar alltmer Putin, samtidigt som andra frihetskämpar som Boris Nemtsov mördades för sex år sedan. Kreml låg bakom förgiftningen av Navalnyj med Novichock. Men han överlevde, det kemvapen som användes har bekräftats av bl.a. OPCW. Han har avslöjat FSB och nu modigt återvänt till Ryssland, trots försöken att få honom ur världen (eller att lämna Ryssland) inför kommande val. På kvällen han greps fick jag höra att han placerats i det ökända fängelse där advokaten Sergej Magnitsky torterades till döds. Då kändes det som att symboliken var övertydlig. Magnitsky hade ju hotat det korrupta systemet precis som Navalnyj. Den film om Putins palats som släpptes har fått vingar och nått ut till många. När vi nu ser protesterna på gatorna över hela Ryssland visar det att människor vaknat och utmanats. Både av Navalnyj och Putin. Belarusier har nu gått före och visat mod, inspirerat, säkert även för de som nu går ut på gatorna i Ryssland. Arresteringarna räknas i flera tusental och i Belarus kanske 30 000. Putins skräck är människor som inte tystnar och därför kan det bli en tuff vår. Vi får se om valet kommer att genomföras i september eller om Putin skjuter upp det.
När detta skrivs har vi nyss sett hur militären i Myanmar hindrat det nyvalda parlamentet att träda till efter valet i november. Detta efter en stor framgång för Aung Sang Suu Kyi. Hon har verkligen valt anpassning till militärens makt, balanserat på en knivsegg och sagt att det krävs tid. Hon har med rätta hårt kritiserats för hur minoriteter, särskilt rohingyerna förföljts, fördrivits och mördats. Militärledningen som totalt dominerar ekonomin och styret kände sig utmanade av valresultatet. Militärkuppen blev ett faktum och människors frihet fortsätter att förtryckas. Militärkuppen fördöms och måste få konsekvenser. Militärkupper fördöms självklart klart och tydligt, oavsett var de äger rum.
Det är tyvärr många länder där förtrycket nu ökas, där människors kamp för frihet måste föras kreativt och smart. Jag har självklart Kina på näthinnan. De auktoritära krafterna söker varandra och söker blanda bort korten. Kina är en banérförare. Vi ser hur de totalitära ledarna glatt nyttjar protester i både USA och i Europa, fångar upp kritik mot valsystemet och signaler om valfusk. Protester i ett demokratiskt land, med fungerande rättsstat och fria medier är något helt annat än i länder där detta saknas. Låt dem inte lägga ut rökridåer för att skapa bilden av att alla är lika. Kampen för frihet behöver vår tydlighet och vår röst.

