Nationalism med olika ansikten

År 2010 bodde 48% av världens befolkning i autokratiska stater. År 2020 bodde 68% av världens befolkning i autokratier. Allt fler fick under denna period uppleva hur deras länder blev allt mer autokratiska, det gick från 6% till att 34% av världens befolkning levde i dylika länder. Och antalet länder som hotade yttrandefriheten ökade från 19% till 34%.

Forskare talar om en tredje våg av autokratisering i världen. Och det finns gemensamma drag som eskalerar utvecklingen. Efter år av protester har världen nu upplevt ett år med lock-downs, inte minst i många länder där inskränkningar gjorts mer kraftfullt och utan begränsningar. Det gäller särskilt de allt mer autokratiskt lutande länderna. Autokratiseringen följer ett mönster över världen, över olika kontexter. Först attackeras media och civilsamhället, sedan ökas polariseringen i samhället genom att slå ner på opponenter och sprida falsk information, sedan domstolar och slutligen undermineras valen. Signalen som ljuder först är hårda angrepp mot media som sedan följs av andra.

Nationalism baserad på religion, historia, kultur blir återigen redskap för ledare som leder vågen av autokrater. Jag hade nyligen en intressant dragning utifrån exemplet Ryssland. Putins Ryssland söker sin maktsfär med de medel man förfogar över. De har bildat skola för nation, religion och tradition, där Putin aktivt arbetat för att bli förebilden för Nationalkonservativa krafter. Och då självklart inte enbart i Ryssland. Han sökte tidigt efter en politisk kraft för att bygga sin maktbas och fann den hos Patriarken Kirill och den rysk-ortodoxa kyrkan som fick ersätta kommunismen som idé.

På den grunden har Putin också knutit an till det han kallar ryska värden och gjort dem till grund för sitt försvar, mot väst och idéer som kan hota makten. Ryssland är inte Europa är Putins budskap. De värden som lyfts fram är tradition och lydnad, patriotism. För att polarisera underblåses rädslor - för den andre, för immigranter, för att bo granne med människor av annan etnisk bakgrund eller migrantarbetare och för HBTQI vilka utmålas som ett hot mot barnen och Ryssland. Duman stiftade lagar och skrämdes med vad som skulle hända barnen, betonade vikten av traditionella familjevärden. Det är denna nationalkonservatism Putin odlar. Han lyfter den långa historien, Rysslands självbild som landet som räddade Europa från Hitler. Själv tänker jag på den historiska ryska synen på små stater som saknar rätten till självständighet. Något som många små stater bittert fått erfara genom historien. Alldeles oberoende av om de varit neutrala eller inte. En realitet för många idag, men ryska intressen har alltid företräde enligt Kreml igår, idag och imorgon. De definieras bara i Kreml.

Men nationalismen har många ansikten och många banerförare. Den slår mot tolerans och mångfald. Den blir mobiliserande kraft i många auktoritära stater. Vi ser det i Kina under Xi Jinping. Vi ser det i Indien med religiös nationalism, Hindunationalismen, under premiärminister Modis ledning. Det har fört världens största demokrati till en punkt där de förlorat sin status som en valdemokrati och blivit mer av en valautokrati. Om du är intresserad så finns mycket att läsa t ex på V-Dem Institute, Göteborgs universitet. Möjligen minns du de omfattande protesterna från Indien i samband med den nya omdebatterade lagen som ger alla från Afghanistan, Pakistan och Bangladesh som kommit till Indien före 2015 ett snabbspår till medborgarskap förutsatt att de inte var muslimer. Ett exempel på hur samhällen kan polariseras. Det påstods av de protesterande vara i strid med konstitutionen men pandemin medförde stopp för protester och gripanden av protesterande.

Att vara stolt över sitt land och sin flagga ska inte blandas samman med nationalism.

Kerstin Lundgren, Centerpartiets utrikespolitiska talesperson