Hur jag och min man drabbas av den nya personalliggarlagen

På landsbygden drivs många butiker och caféer som familjeföretag på gården. Ägaren bor och verkar på samma ställe. När lagen ändras den 1 juli så att även ägaren och hela ägarens familj också måste fylla i personalliggaren blir situationen för många omöjlig. Vi lät Chatrine Schander Ljungquist, som tillsammans med sin make driver gårdsbutiken och caféet Hemma på Hult utanför Adelöv i Tranås, skriva om hur deras situation kommer att påverkas.

1 juli träder en uppdatering av den så kallade personalliggarlagen i kraft. För restauranger och caféer innebär det bland annat att även ägaren, ägarens äkta hälft och eventuella barn också måste fylla i personalliggaren – även om de bor och verkar på samma ställe!

För alla oss som driver familjeföretag på landsbygden inser man snabbt att detta kommer bli en snudd på omöjlig uppgift. Vi driver gårdsbutiken och caféet Hemma på Hult utanför Adelöv i Tranås kommun. Hur vi ska få ihop det med de nya kraven övergår vårt förstånd. Som de småföretagare vi är driver vi ju såklart inte bara vår gårdsbutik, utan vi har tre verksamheter som utgår från samma plats. Hur ska vi få det att fungera med de nya personalliggarkraven? Hur gör vi med personalliggaren när en av våra söner hyr ett av husen som hör till vår verksamhet? Ska han vara incheckad varje gång han är i sin bostad, och checka ut när han åker hemifrån?

När jag sitter och skriver det här slår det mig att det är tur att lagen inte har trätt i kraft än. Jag sitter nämligen på uteserveringen i den härliga vårsolen och jobbar med en av mina verksamheter som inte är knuten till gårdsbutiken. Men som ägare måste jag ju vara inloggad ändå.

Nyss såg jag också maken sticka iväg för att handla mer spik, en typisk sådan småsak som man behöver när man driver ett litet gårdscafé. Alltid något som ska lagas. Men han loggade aldrig ut från personliggaren, eftersom det var ett sånt småärende. Efter 1 juli hade han varit tvungen att vara hemma på en halvtimma igen, annars hade han fått ringa och be mig logga ut honom. Och att hinna fram och tillbaka för ärenden på en halvtimma när man bor på landsbygden är sällan möjligt.

Jag förstår helt och fullt behovet av att kontrollera svartarbete och skattefusk. Jag har inget problem med personalliggarlagen så som den har varit tidigare. Men att jag som ägare, min man, mina barn ska vara skyldiga att fylla i – när vi lever på gården! – det övergår mitt förstånd. Hur i hela friden ska jag kunna separera mitt privatliv och mitt arbetsliv på ett så tydligt sätt som Skatteverket vill? Att få en bot på 12500 kronor, pga en missad utcheckning – det är en gigantisk summa för en liten småföretagare.

Chatrine Schander Ljungquist

Tips:
Läs även Jeanette Bohman i SvD och skildringen av samtalet med Skatteverkets handläggare på Sara bakar