Upprop mot övergrepp och för jämställdhet

1641 riksdagsledamöter, ungdomspolitiker, ministrar och politiskt aktiva. 705 skådespelare, musiker och scenarbetare. 4004 journalister, fotografer, redigerare och mediearbetare. 1501 fackligt aktivt arbetande. Tusen och åter tusen andra, vanliga svenskar.

Alla kvinnor.

Alla utsatta för ovälkommen uppmärksamhet, närmanden, tafsande, kladdande, insinuationer, beröring, blickar, förslag, våldtäkter, tillmälen, ofredanden.

Av män.

Den här hösten har verkligen rört om. I yrkeskategori efter yrkeskategori har kvinnor gått ut och berättat om vad de har blivit utsatta för av män i samma yrken, eller när de har utövat sina yrken. Kvinnor som vem som helst. Uppropet #metoo visar tyvärr tydligt att det inte handlar om någon särskilt utsatt yrkeskategori, det här är något som drabbar kvinnor i alla åldrar, i alla delar av landet, i alla skeenden i livet, i alla sociala sammanhang.

Det har blivit dags att göra upp med det här. Med strukturerna. Med de outtalade reglerna, de förlegade värderingarna, trögheten i förändringsviljan och oförmågan i att, trots allas medvetenhet, inte förmå förändra.

Det är därför vi skriver det här. Vi vet att vårt parti inte är jämställt. Vi vet att vårt parti inte är förskonat på något sätt. Vi vet att problemen finns här också. Men det måste sluta nu. Det måste ske en förändring. Och vi måste börja hos oss själva.

Kvinnor ska, lika lite som män, behöva sexualiseras i alla sammanhang de befinner sig i. Kvinnor ska, lika lite som män, tvingas känna sig förminskade och mindre vetande bara just på grund av sin könstillhörighet. Kvinnor ska, lika lite som män, behöva utstå förnedringen i att användas som kuttersmycken i politiken.

En ung man i politiken är lovande och placeras i topp på valsedeln. En ung kvinna får höra att hon behövs i toppskiktet för jämställdhetens skull. En man med småbarn är en ansvarsfull familjefar, en kvinna kan inte få tunga uppdrag på grund av sin familjesituation. En äldre man bidrar med sin tunga erfarenhet, en äldre kvinna är för gammal. En lätt generaliserande verklighetsbeskrivning, men i många stycken en sanning för många av oss.

När vi tittar på våra egna listor till kommunval, landstingsval och riksdagsval, ser vi att det finns en obalans trots att vi haft kriterier inför arbetet som bygger bland annat på jämställdhet. Att det finns mer att göra för att kvinnor ska ha det jämställda utrymme i politiken som är berättigat. Det är förstås ingen hemlighet, det har alltid varit så här. Men just nu finns det ett momentum i samhällsdebatten, en förenande kraft i det offentliga samtalet. Det är nu vi måste ta steget fullt ut och rannsaka våra egna organisationer. Hur ser vi egentligen på kvinnor? Det är faktiskt inte svårare än så. Ställ den frågan och svara på den. Ställ frågan om kvotering; Använder ni er av det, officiellt eller inofficiellt, när positioner fördelas? Ställ frågan om jämställdhet och hur ni, i era partier, jobbar med den frågan på djupet, inte bara i policydokument i nomineringstider. Hur ser nomineringar och förberedelser inför det kommande valet ut?

Det här är ett upprop från oss, kvinnor med ledande uppdrag i C. Det är ett upprop lika mycket riktat till oss själva och vårt parti, som till andra. Det är dags att vi på allvar börjar syna våra organisationers och våra medlemmars syn på jämställdhet i praktiken. För i teorin vet vi att alla tycker att jämställdhet är en självklarhet. Ändå fungerar det inte. Ändå är det något i synen på kvinnor som hindrar utvecklingen mot jämställdhet. I våra partier och i samhället i stort.
Vi har ett ansvar att vara förändringsdrivande som politiska partier. Vi har ett ansvar att vara förebilder och föregångare. Vi har ett ansvar att förändra oss själva så att vi kan förändra samhället. Och det är nu vi måste börja. Därför utmanar vi företrädare för länets partidistrikt att också rannsaka sig själva. Att våga och orka att se problemen och börja ta tag i dem.


Christina Davidsson, Nybro kommun

Christel Alvarsson, Västerviks kommun

Lina Danlid Burke, Högsby kommun

Ingela Nilsson Nachtweij, Vimmerby kommun

Karin Helmersson, Nybro kommun

Stihna Evertsson Johansson, Högsby kommun

Anette Rogö, Oskarshamns kommun

Ingegerd Petersson, Kalmar kommun

Ulrika Lindh, Borgholms kommun

Anna-Kajsa Arnesson, Mörbylånga kommun