En politik för livsresor!
Vilka försöker Rosengren och Forsell lura med sin debattartikel i SMP? För mig blir det ett parodiskt försök att försvara att M administrerar en politik som regisseras av SD. Dessutom tondövt för vad länets arbetsmarknad behöver. De gör kopplingar mellan invandring och hög brottslighet samt ger sken av att det idag är enkelt för människor som vill integreras och skapa ett liv i Sverige att också få stanna här, inget av det stämmer.
Enligt en forskningsrapport från Örebro universitet finns ingen koppling mellan andelen invandrare i en kommun och andelen anmälda våldsbrott. Det är också så att Regeringen via sina myndigheter rättsosäkert splittrar familjer och skapar en samhällsstruktur som driver människor till utsatthet och utanförskap. Naturligtvis ska personer som inte sköter sig lagföras med tillhörande konsekvenser oavsett etnicitet. Däremot trodde jag att vi var överens om att kollektiv bestraffning inte hör till ett rättssäkert välfärdsland som Sverige.
Sverige har en stolt tradition att se människor som bor i Sverige och som vill komma hit som resurser. Tyvärr har detta ändrats. Då kan man ställa sig frågor som; vem är det som kör bussen eller tåget för att du ska komma till jobbet på morgonen? Vem är det som tar hand om din mamma eller mormor på ålderns höst? Vem är det som lagade din tand efter flera sömnlösa nätter och otaliga värktabletter? Vem serverade din senaste hamburgare? Vilka utvecklar och tillverkar den medicinska utrustningen osv. En stor andel av ovan yrken utförs av människor som har sitt ursprung i ett annat land.
Centerpartiet har en grundsyn på människan som en tillgång. Alla kan och ska bidra. För mig som Centerpartist finns det i min ryggrad att värderingskampen om alla människors lika rätt och värde måste vinnas varje dag. Inte för att det är lätt, utan för att det är rätt!
När integrationen lyckas är invandring bra både för Sverige och för den som kommer hit, men när den misslyckats leder den till problem. Några orsaker till att politiken misslyckas med att ge alla en chans:
- Tröskeln till ett första jobb är många gånger för hög och incitamenten till egen försörjning är ofta för låg. Vi måste se över skatteläget för dem med allra lägst inkomster, så att det alltid ska löna sig att ta ett arbete.
- Jobb skapas i små och växande företag men nyföretagandet sjunker och kostnaden för att anställa är hög och har höjts. Regeringen har ökat skattetrycket på företagens jobbskapande, i form av arbetsgivaravgifter, med tolv miljarder per år.
- Företagens stora kompetensbehov matchas inte av kompetenser hos de som är arbetslösa. Utbildningsbehovet är skriande och jobben skapas på andra platser än de där arbetslösheten är hög. Om regeringens syfte blir verklighet kommer det bidra ännu mer till kompetensbristen när fler människor lämnar landet eller inte kommer hit. När vi inser problemet kommer det få konsekvenser både för välfärdens kärna och för konkurrenskraften för hela vårt land, då är det troligen för sent. Då måste vi slåss om de mänskliga resurserna med resten av Europa. Frågan är då vad man väljer. Ett behagligt liv i södra Italien eller ett kallt och regnigt Växjö?
- Svenska språket är en nyckel för att komma in på arbetsmarknaden. Trots att förändringar gjorts inom SFI är det alldeles för många som inte lär sig svenska. SFI måste göras om.
Vi måste tillbaka till ett Sverige som skapar nya företag, nya idéer och nya möjligheter för att komma ur utanförskap och för en lyckad integration. Samtidigt måste varje person få möjlighet att ta sitt ansvar och nå sin fulla potential genom riktig utbildning, språkinlärning genom fler jobbchanser. Så kan fler människor komma i arbete och fler barn få bättre förutsättningar i livet. Trenden med färre nya företag, lägre tillväxt och stigande arbetslöshet måste vändas. Sverige måste återigen bli ett land där människor kan och vill göra livsresor.
Thomas Haraldsson, Riksdagskandidat