Kan en spion lösa familjepusslet?
Min familj liksom många andra jobbar för att hitta sätt att underlätta i vardagen, hitta tid för varandra och kanske få hjälp av teknik eller andra fiffiga lösningar för att frigöra tid för sådant som är roligare än att städa, tvätta, diska med mera. Det finns självrengörande ugnar, självrensande kattlådor, hemleverans av mat och så vidare. Och så finns det robotdammsugare.
Städning gillar varken jag eller min fru. Särskilt inte jag. Skulle man kunna kapa bort dammsugningsmomentet i vardagen genom att ha en robot som fixar det hela i stället så skulle värdefulla minuter kunna användas till annat. Så långt var vi överens i hemmet så jag började söka runt på nätet efter lämpliga objekt. Min kravlista var kort: gärna något som inte kostar i likhet med en bil och helst något som inte är designat eller tillverkat i Kina (med tanke på geopolitik, anställningsvillkoren i landet, transporter mm.) Gärna en europeisk dammsugare!
Efter några minuter hade jag konstaterat att dessa två krav var i det närmaste oförenliga. För det första verkar i princip alla märken av robotdammsugare ritas och tillverkas i Kina, i samma fabrik om man skulle tro en del nätforum. Skulle man ha en av konkurrenterna som garanterat var tillverkad Europa så var prisnivån motsvarande åtminstone en begagnad bil.
Dessutom lärde jag mig att i princip alla modeller krävde uppkoppling till Internet för att kunna fungera som tänkt. Många skapade dessutom olika ritningar av ditt hem eller scannade av hemmet i sin helhet, information som sedan skulle kunna skickas vidare till mindre trevliga personer i tillverkarlandet. Dessutom fanns det tydligen risker med att koppla upp dammsugaren på samma nätverk som din dator eller telefon då varenda halvtaskig datahackare skulle kunna ta sig in i din dator via dammsugaren. Inte bra. Jag skulle alltså köpa en dammsugare men få en fullfjädrad spion på halsen?
På samma övervakande tema har länderna i EU nyligen enats om hur de vill gå vidare med det som kallas ”chat control”, eller det som förespråkarna kallar ”lagen för att bekämpa övergrepp mot barn på nätet”. På EU-språk ”CSAM-lagen”. Oavsett vad man använder för namn så är det svårt att kalla ursprungsförslagen något annat än massövervakning av alla medborgare. Detta är något som vi alla bör reflektera över. Den personliga integriteten och rätten till privatliv ska vi inte ta lätt på.
Det är inte rimligt att vartenda samtal eller chatmeddelande skulle kunna övervakas av EU eller av andra och att det på vissa plattformar skulle vara obligatoriskt med övervakning.
Tänk att precis allt du skickar från din telefon eller dator skulle läsas av någon annan. Det finns andra sätt att bekämpa övergrepp på nätet. Till att börja med skulle man kunna ställa högre krav på de plattformar som unga använder mest, techjättarna gör idag alldeles för lite för att skydda enskilda, särskilt unga. Polisen bör dessutom få ökade resurser till IT- brottscentrum och bör också kunna få ställa högre krav på plattformar för att hämta bevis från vid misstanke om brott.
Jag reagerar på att flera av partierna i Sverige, däribland M och S, fortsatt verkar jobba för att chat control ska införas. Massövervakning ska vi inte acceptera, varken obligatorisk eller ”valfri”. Hur nu övervakning av alla dina meddelanden och samtal kan kallas valfri.
Slutförhandlingar av lagen ska nu ske med EU-parlamentet, tack och lov har parlamentet sedan tidigare en restriktiv hållning så hoppet lever om fortsatt frihet och möjlighet att ha privata konversationer.
Hemma hos oss blir det nog en vanlig dammsugare också framöver.
Gusten Mårtensson, Distriktsordförande