Alla gillar inte idrott

Alla har rätt till meningsfull fritid. Det kan tyckas självklart, men är det så i praktiken? Ofta pratas det om att göra idrott och fritidsaktiviteter tillgängliga för både pojkar och flickor, för yngre och för äldre.

Det talas om idrotten som verktyg för integration och för människor med olika funktionsvariationer. Detta är enormt viktigt att fortsätta arbeta med och utveckla på bästa sätt även framöver!
Fotboll, hockey tillsammans med andra lag och hallidrotter passar alla in i normen för dagens idrott och det är också här majoriteten av pengarna finns.
Självklart ska dessa fritidsaktiviteter finnas och fortsätta satsas pengar på, men var tar de som inte är intresserade av traditionell idrott vägen?
Det har alltid funnits grupper i periferin, i vissa fall i lagens gråzon.
Gruppen vi talar om är oftast i övre tonåren. De har åkt skateboard på platser där de inte får, det skrivs insändare om att motorburen ungdom skräpar ner på Marieberg.
Listan kan göras lång och frågan vi behöver ställa oss är hur vi ska kunna hitta en lösning i stället för att bara se problem.

Lösningen är troligtvis inte förbud, utan att vi faktiskt lyssnar in de egentliga behoven. I dag har Örebro kommun en fantastisk skateboardpark som är mycket välbesökt och utan en aktiv dialog hade vi troligtvis inte sett en lika bra lösning i dag. Sen är vi medvetna om att det fortfarande finns utmaningar.
Till exempel att jobba mot en jämnare könsfördelning för att fler tjejer ska kunna ta plats i parken, men när vi löst grundbehovet kan vi fortsätta med de strukturella problemen.
Många av dem som har intressen som bryter mot normen för fritidsintressen har ofta specifika behov som inte är enkla att tillgodose.
Antalet exempel på situationer där någon reagerat negativt är många, men väldigt få där det presenteras några riktiga lösningar.
Här tror vi faktiskt att vi kan göra mer.
Verktygen för hur vi fördelar pengar är viktiga, men vi borde i långt större utsträckning jobba tillsammans med andra aktörer i samverkan för att skapa möjligheter där behoven stretar inom en liten grupp.

Att fånga upp dem som inte hittar sin plats i den traditionella idrotten är en utmaning och vi måste börja se fritid utifrån ett vidare perspektiv. Vi har massor att vinna på att hitta lösningar även för grupper som kan upplevas som svåra och avvikande mot idrottsnormen.
Deltagande i organiserad föreningsverksamhet är en viktig skyddsfaktor för hur en ung människa klarar sig i livet.
Det är starkt förebyggande insats om vi klarar av att möjliggöra detta för fler.
En meningsfull fritid borde få vara en rättighet för alla.

Annika Tholster (C) Vice ordförande, fritidsnämnden Örebro kommun

Per-Åke Sörman (C) Kommunalråd, Örebro kommun