Alla förlorar när tystnaden tar över

Demokratin dör inte av oenighet. Den dör av tystnad.

Inte över en natt, utan långsamt, genom varje osagt ord, varje nedtystad röst och för varje gång hatet tar över där kunskap och goda idéer borde ha fått plats.
Har vi sakta men säkert skapat ett klimat där ilska får mer uppmärksamhet än klokskap? Där det lönar sig att låta hård i stället för att vara konstruktiv? Det är tydligt att vi har ett större problem än vi velat inse.

Det börjar sällan med stora rubriker. Ofta är det något litet, som en hård kommentar på nätet, ett mejl med en underton av hot eller en syrlig mening i ett samtal som egentligen borde ha handlat om idéer, inte om personer. Till slut har vi, utan att vi märkt av det, hamnat där.
Där vi aldrig ska vara, i en miljö där människor med engagemang och ansvarskänsla har tystnat. Det är inte bara deras röster vi förlorar, för samtidigt tas ett steg i fel riktning och demokratin försvagas. Alla förlorar när tystnaden tar över.

När en partiledare som Anna-Karin Hatt känner sig tvungen att lämna sitt uppdrag efter hat och hot, är det en förlust för oss alla. För det här handlar inte om en särskild person eller ett särskilt parti. Det handlar om vilket samhälle vi vill leva i.
Vi får aldrig vänja oss vid att människor hotas för att de tar ansvar. Det får aldrig bli normalt att hatet styr samtalet. Därför måste vi fortsätta kämpa för att modet att fortsätta tala alltid ska vara större än rädslan som får oss att tiga.

Det är inte farligt att tycka olika. Tvärtom är det själva grunden för en levande demokrati. Men det kräver respekt. Det kräver att vi lyssnar på varandra och att vi vågar säga ifrån när tonen i samtalen smyger sig över gränsen för vad som är okej. Det är enkelt att tro att problemet bara finns ”hos de andra” – hos dem som hotar, hånar eller hatar öppet. Men sanningen är att vi alla påverkar tonen i samtalet. Varje gång vi delar något som driver med andra, även om det är på skämt, riskerar det att på sikt bli en hånande jargong. Eller varje gång vi avfärdar någon som dum i stället för att försöka förstå. Det är inte samma sak som hat, men det göder samma klimat.
Sociala medier har gjort oss snabba och ständigt redo att tycka till. Men i hastigheten försvinner eftertanken, nyanserna och respekten. När vi inte längre ser människan bakom orden, blir det lättare att höja rösten och svårare att lyssna.

Jag ska göra vad jag kan för att bryta det och jag uppmanar dig att göra detsamma. Tillsammans ska vi bestämma oss och vi ska börja idag. Vi ska börja nu med att flytta tillbaka gränsen för hur vi respektfullt bemöter varandra. Vi ska prata med våra barn, våra grannar och i alla sammanhang om att de hårda tonerna inte hör hemma i våra samtal, på nätet eller i våra liv.
Varje dag möter jag människor som gör skillnad, i föreningslivet, i politiken, i vården och i klassrummet. De gör det inte för egen vinning, utan för att de tror på något större än sig självaatt ett bättre samhälle går att bygga, bit för bit.

Jag delar den tron och ser styrkan i att lyssna på och uppmuntra varandra. Vi ska skapa ett samhälle där alla vågar säga sin mening, driva idéer, engagera sig för sin stad, sin skola och vår framtid.
Framför allt ska vi aldrig acceptera ett klimat där rädslan bestämmer vem som får höras.
Tystnaden får aldrig vinna.
Vi ska prata med våra barn, våra grannar och i alla sammanhang om att de hårda tonerna inte hör hemma i våra samtal, på nätet eller i våra liv.

Jimmy Nordengren (C) Kommunalråd i Örebro