Varken "tyrannerna" eller de "goda länderna" ska ha kärnvapen

På Hiroshimadagen den 6 augusti argumenterar Lars Ströman i en ledarkrönika för det riktiga i att Sverige inte har för avsikt att i närtid ratificera FN-fördraget angående totalt kärnvapenförbud. Detta trots att 122 länder vid en omröstning i FN:s generalförsamling ställt sig bakom det övergripande målet att totalförbjuda kärnvapen. Kärnvapen är över huvud taget inte möjliga att använda med beaktande av deklarationen om mänskliga rättigheter. Bombningarna i Hiroshima och Nagasaki 1945 borde vara tillräckligt bevis för den ståndpunkten.

Argumentet att Ryssland, Kina och Nord-Korea förfogar över kärnvapen utgör inget skäl för att USA och andra länder såväl som NATO i sina respektive försvarsdoktriner räknar med att, i yttersta nödfall, använda kärnvapen i försvarssyfte. Man kan tvärtom påstå att just för att, enligt västuppfattning, ”goda länder” räknar med att kunna bli tvungna att använda kärnvapen i försvarssyfte till och med ger ”tyrannerna” samma rätt. Länders argumentation kring legitima behov av olika vapensystem sker under rubriken försvarsdoktriner. ”Det är någon annan som anfaller och vi måste ha rätt att försvara oss.” Låter invändningsfritt men så enkelt är det inte.

Gränslinjen mellan försvars- respektive anfallskrig kan vara ganska flytande. Västmakternas terrorbombning av Dresden när andra världskriget redan var vunnet utgör en fruktansvärd påminnelse. En hel stad utplånades i onödan. Liknande diskussioner har också förts när det gäller det berättigade i att kärnvapenbomba Hiroshima och Nagasaki. Många har hävdat att Japan redan före bombningarna var färdiga för kapitulation, alltså kan dessa beskrivas som ett oförsvarbart mördande och inte något nödvändigt för att få slut på kriget. Ett mördande som fortfarande än i dag skördar offer.

Förbud finns redan när det gäller användandet av biologiska vapen, kemiska vapen och alla typer av truppminor. Liknande argument som Lars Ströman använder mot kärnvapenförbud har anförts vid de nämnda förbudens införande. Behovet av att försvara den enskilde individens rättigheter enligt FN-deklarationen har dock vägt tyngre, vilket kan beskrivas som en förnuftets seger.

Sverige har i decennier deltagit i kampen mot användande av kärnvapen. Det borde vara ett naturligt ställningstagande att fullfölja den linjen. Inget har hänt som gör kärnvapen användbara – inte ens som försvarsvapen. Nedrustning baserad på avtal mellan länder är den enda väg som kan medverka till en fredligare värld.

Anders Svärd
Centerpartiet, Kumla