Tiggeriförbud för att vi som har det bra ska slippa störas

Min övertygelse är att ingen människa vill lämna sitt hemland för att sitta på gatan i Sverige och tigga för att kunna skicka hem pengar till sina barns och äldre släktingars mat och kläder. Jag misstänker att mycket av motståndet mot tiggeri bottnar i att vi svenskar inte vill se andra människor fara illa. Men detta hjälper tyvärr inte en enda lidande människa.

En del kommuner har infört tiggeriförbud medan andra förbereder samma sak. Vissa planerar för att införa tillståndsplikt som förutsättning för att få rätt att tigga. Med tillståndet ska också finnas en anvisad plats där tillståndet gäller. Så vitt jag förstått saken rätt är inte tanken att beviljade tillstånd ska gälla inom hela kommunen utan endast för den plats som anges i beslutet. Jag måste erkänna att jag väldigt starkt önskar att inget av alternativen, förbud eller tillståndsplikt ska tillämpas.

Jag anser att det är fruktansvärt inhumant med bestämmelser som förbjuder eller allvarligt byråkratiserar möjligheterna för människor i nöd att be medmänniskor om hjälp. Många är de ideella organisationer som under årtionden ägnat sig åt att be om pengar för att kunna hjälpa behövande. Röda Korset, Rädda Barnen, Läkare Utan Gränser och Nyckelfonden är fyra exempel på organisationer som bygger mycket av sin hjälpverksamhet på insamlade medel. Jag har inte hört några förslag som går ut på att också dessa organisationers verksamhet ska förbjudas vilket är en bra sak för alla runt om i världen, som i många fall är helt beroende av hjälpen för sin överlevnad.

Ett argument som ofta används av förbuds- och tillståndsivrarna är att det inte är människovärdigt att sitta utanför affärer och tigga. Andra påstår att det är skumma ligor som organiserar tiggandet och tar hand om pengarna. Ytterligare andra menar att det inte är någon långsiktig lösning för de fattiga att tvingas sitta på gatan och tigga.
Givetvis vore det bättre om Rumänien, Bulgarien och andra länder som tiggare kommer från hade en justare behandling av sina medborgare. Till exempel är romer en i många länder illa behandlad folkgrupp. Inom EU pågår ett arbete för att försöka utveckla ansvarstagandet för utsatta grupper inom de olika länderna. Men ansträngningar görs också för att förmå alla EUländer att solidariskt dela ansvaret för flyktingar som kommer till Europa på grund av krig eller för förföljelse i hemlandet. Inom alla de exemplifierade områdena går arbetet mycket trögt.

I Sverige har vi det generellt bättre än i de flesta andra länder i världen. All insamlingsverksamhet bygger på att det finns frivilliga givare – ingen är tvungen att ge. Men inte behöver vi nya regler, för att förneka behövande rätten att be om en gåva för att något lindra nöden.

Anders Svärd
Centerpartiet, Kumla