Emma Wiesner (C): Ett dråpslag för Östersjön

Tidöregeringen bär det yttersta ansvaret för den svenska positionen i frågan om Östersjön. Men den låter sig gång på gång bli överkörd av EU.

Östersjön står på randen till kollaps. Forskningen är tydlig: ska strömmingen återhämta sig krävs kraftigt minskat industriellt fiske, särskilt trålfisket i centrala Östersjön. Därför är resultatet av årets fiskekvotsförhandlingar katastrofalt. Ett resultat som gör mig både besviken och upprörd.
Läget i Östersjön är akut, de senaste forskningsrapporterna visar att vi inte kan fortsätta fiska så som vi gör idag. Kommissionen valde ändå att se mellan fingrarna och föreslog att man skulle behålla dagens fiskekvoter i centrala Östersjön som är det enskilt största fiskeområdet.

Det går inte att rädda vissa delar av Östersjön – men inte andra delar. Det är ett hav och fiskebestånden förhåller sig inte till våra indelningar av det. Tyvärr verkar inte Östersjöländernas regeringar ha förstått det och har nu beslutat att öka fiskekvoterna med inte mindre än 15%.
Det riskerar att bli dråpslaget för Östersjön. Det är en besvikelse att landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) inte klarade av att stå upp för Östersjön och sätta hårt mot hårt gentemot sina ministerkollegor. Östersjön hade verkligen behövt gå vinnande ur ministerförhandlingarna för att ha en ärlig chans att återhämta sig.

Det går inte att bygga en hållbar framtid i vårt närområde om Östersjön kollapsar. Kustsamhällen, fiskerinäringen, mattraditioner och hela ekosystem kommer att få ta smällen. I Europaparlamentet har vi från Centerpartiet drivit på för en mer hållbar förvaltning. Vi har pressat EUkommissionen och Rådet att lägga fram försiktigare kvoter. En levande Östersjö är vårt gemensamma ansvar.

Om vi inte tar situationen på allvar och en gång för alla säkerställer de hållbara fiskekvoterna, kommer Östersjön porträtteras i framtida historieböcker som havet där vi såg katastrofen komma, men ändå valde att blunda. Så får det inte sluta. Vi måste få kommissionen att förstå att tid är en bristvara som Östersjön inte har. Det är inte bara fisken på våra tallrikar som försvinner när Östersjön töms, med den försvinner även en del av vår kultur. Därför behöver vi öka tempot för att ställa om fisket till ett kustnära fiske som bygger på hållbarhet. Vi behöver stora investeringar i forskning och återställning av marina livsmiljöer, samtidigt som vi måste börja sänka fiskekvoterna i hela Östersjön. Tidöregeringen bär det yttersta ansvaret för den svenska positionen i frågan. Det är förnedrande att de inte klarar av att leverera bättre än att år efter år bli överkörda av EU.

Om inte Tidöregeringen klarar av att göra vad som krävs är det hög tid för väljarna att se till att uppdraget hamnar i händerna på oss som både kan och vill. Regeringens nuvarande fiskepolitik för Östersjön är ett svek mot havet, mot Sverige och mot framtiden.