Från Stadshusets horisont

DENNA TEXT SKREVS I SLUTET AV MARS

När världen runt omkring oss ser ut som den gör är det faktiskt skönt att få fokusera på det
som händer i Linköping. Det finns också saker att glädjas över i vår lokala verklighet. Medan
nästan alla kommuner i vårt land (och de flesta regioner i världen) har minskande befolkning att se fram mot, går Linköping åt andra hållet. Bakgrunden är delvis mörk; SAAB behöver nyanställa flera tusen personer i Linköping med anledning av ökade investeringar i
försvarsmaterial. Linköpings kommun har också en välskött ekonomi, tack vare ansvarsfull
politik med brett stöd under lång tid.

Ostlänksprojektet, som planerats och förhandlats under decennier, börjar nu långsamt klarna i
alternativ där kostnaderna blir tydligare. En knäckfråga kommer bli vad staten respektive
kommunerna längs banan ska betala. Som jag ser det måste vi dels orka försvara lösningar
kring stationsläge och annat, där dessa lösningar kommer att fungera i minst hundra år
framåt. Samtidigt måste vi också klara av att prioritera bort sådana lösningar som innebär att
vi lämnar framtida generationer Linköpingsbor med stora skulder. Sådana skulder skulle
undergräva kommunens förmåga att ge våra invånare bra förskolor, skolor, stöd till
föreningslivet, kultur, äldrevård med mera. Min förhoppning och bedömning är ändå att det
ska gå att samla en bred politisk majoritet i Linköping för en ostlänkslösning som både är
långsiktig och ekonomiskt ansvarsfull.

Mer betänksam och allt mer undrande är jag inför hur kommunen just nu arbetar med flera
frågor kopplade till förskolorna och skolorna i kommunen. En fråga där handlar om något så
grundläggande som ordning och reda och tydligt ledarskap ute i alla skolor. Jag har i och för
sig stor förståelse för att enskilda pensionärer inte bara kan tas in som rastvakter, utan att
sådana bidrag från civilsamhället måste ske genom föreningar och med mycket tydliga ramar.
Samtidigt förefaller det i vissa fall finnas “förbättringspotential” i hur skolor samverkar med
föreningslivet på olika sätt.

En annan fråga kopplad till förskolor och skolor i kommunen är arbetssituationen för
anställda lärare, övriga pedagoger och annan personal i dessa verksamheter. Egentligen borde
ju förutsättningarna vara ganska bra just nu för att göra vardagen något mindre stressig i våra
förskolor och skolor. Detta för att antalet inskrivna barn minskar. Men särskilt i förskolorna
verkar arbetsmiljön bara bli mer pressad just nu. Det är mycket oroande och bekymrar mig.
Ett litet steg på vägen för att förbättra situationen är förhoppningsvis att ansvariga rektorer nu
åter kommer att få ansvaret för vikariehanteringen. Den centrala vikariepool som skapades
för något år sedan har inte fungerat och läggs nu ner.

Något som ändå gör mig väldigt glad, och stolt, är de insatser som våra centerpartistiska
fritidspolitiker lägger ner. I frågan om situationen i våra förskolor och skolor driver våra
representanter på, både i berörda nämnder och i kommunfullmäktige. Jag vill inte nämna något namn, för att inte riskera att glömma någon. Stort Tack för era insatser både i dessa och
alla andra frågor! Ert engagemang bär oss och gör positiv skillnad i de verksamheter
kommunen har ansvaret för.

Lars Vikinge, gruppledare och kommunalråd