Ingen ska behöva dö i vårdkön
Företrädare för Centerpartiet skriver i varje nummer av Länstidningen Östergötland en ledare. Dessa går att läsa här. På Centerpartiet Linköpings hemsida lägger vi upp de texter som skrivits av våra lokala företrädare från Linköping.
Detta nummers ledare är skriven av Trine Platou, ledamot i regionfullmäktige och ersättare i hälso- och sjukvårdsnämnden
Resursbristen går att vända med tydliga prioriteringar
Prioriteringar behöver göras på bred front inom vården. Budgeten räcker inte till allt
och utan prioriteringar kommer skatten behöva höjas eller kvaliteten sänkas. Just nu
läggs stora resurser på vård som varken är medicinskt motiverat eller gör nytta,
samtidigt som människor dör i vårdkö på grund av resursbrist. Tydligare prioriteringar
skulle kunna få bukt med detta.
Journalister på tidningen Sjukhusläkaren har gjort en granskning av 237 lex Maria-anmälda
dödsfall under 2023 och ordförande för Sjukhusläkarna skrev 28 oktober om detta på DN
Debatt. Granskningen visade att det för 100 av dödsfallen fanns en koppling till vårdplatsbrist,
personalbrist eller för hög arbetsbelastning. Tre faktorer som alla kan benämnas resursbrist.
Resursbrist kan vara just resursbrist men det kan också vara ineffektivitet eller felaktig
resursanvändning, alltså felaktig prioritering eller i värsta fall avsaknad av uttalade
prioriteringar.
Fast prioriteringar görs hela tiden. Om inte politiker och regionledningen är tydliga med vilka
prioriteringar som ska göras inom den offentligfinansierade vården så faller det på kliniker
och avdelningar, och till sist personalen att göra detta. I värsta fall leder avsaknad av tydliga
prioriteringar på ledningsnivå till mer eller mindre ad hoc-prioriteringar, alltså att dessa görs
just då situationer uppstår där inte alla patienter kan få den vård som den medicinska
bedömningen kräver. I fallen med de ovan nämnda 100 patienterna var det andra patienter
som prioriterades, i vårdkön eller på akuten.
Samtidigt som patienter som behöver vård för sin överlevnad drabbas av ”resursbrist” är
vårdapparaten drabbad av massivt resursslöseri, på det som kallas lågvärdesvård, det vill säga
vård som inte är medicinskt motiverad. En avhandling vid Karolinska Institutet (Sara
Ingvarsson, 2023) anger att mellan elva och trettio procent av den vård som ges är
lågvärdesvård. Viljan hos vårdprofessionerna att göra något hellre än inget samt patienters
mycket starkt uttryckta önskemål” är två drivande faktorer.
Lågvärdesvård är inte medicinskt motiverat men det kan även vara till stor skada för
patienten. Till exempel vid bifynd på röntgenbilder, som leder till oro, fler undersökningar
eller även behandling, trots att fyndet var något som varken var ett problem för patienten i
nuläget, och sannolikt aldrig skulle ha blivit det heller. När detta drabbar äldre patienter kan
det få förödande konsekvenser. På nära håll har jag sett gamla människor med svag hälsa
kallas till diagnostiska undersökningar av möjliga åkommor som de inte är besvärade av och
som de, i de fall de skulle få en diagnos, inte är i skick att behandlas för. Från läkarhåll har jag
hört att detta inte är ovanligt, tyvärr.
Svaga grupper har en särskild ställning i Hälso- och sjukvårdslagen där det uttryckligen står
att de inte får prioriteras ner. Det måste respekteras. Men att se patientens hela situation och
väga in möjligheten att kunna dra nytta av undersökningar och efterföljande behandlingar är
inte att prioritera ner, det är att respektera en människa och dennes integritet.
Vården står inför enorma utmaningar. Medicintekniska innovationer och nya läkemedel ger
hela tiden bättre möjligheter till goda liv trots kroniska sjukdomar. Men det kostar. Utan
tydlighet från ledningsnivå är risken stor att prioriteringar även i fortsättningen kommer
behöva göras ad hoc av sjukvårdspersonal längst ut i vårdapparatens kapillärer. Och att
lågvärdesvård slukar de resurser som behövs för att människor inte ska dö i vårdkön.
Trine Platou, ledamot i Regionfullmäktige och ersättare i Hälso- och sjukvårdsnämnden