Krönika: Vi kan inte fortsätta blunda för lidandet

Jag är barn till vietnamesiska båtflyktingar. Mina föräldrar förlorade allt i krigets spår. Sitt
hem, sin trygghet, sina liv som de kände dem. De flydde för sina liv och fick chansen att
börja om i ett nytt land. De lyckades hamna i Sverige för att någon såg deras nöd och inte
blundade.

I dag ser jag tillbaka på deras historia med en stigande oro i bröstet. Samtidigt som min
egen familjs berättelse lärde mig att aldrig titta bort när människor lider, ser jag hur många
av världens ledare gång på gång gör just det. Blundar för lidandet.

Vad händer när vi ser barns kroppar bäras bort från rasmassor men inte höjer våra röster?
Vad händer när principen om människovärde bara gäller vissa? Vad händer när partier som
säger sig värna internationell rätt tvekar när det verkligen gäller?

Gaza är i dag en plats där ingen civil människa är trygg. Svält används som vapen. Under
flera månader stoppade Israel nödhjälp såsom mat, vatten och mediciner. Redan innan
blockaden rådde matbrist. Enligt experten Johan von Schreeb har Gaza förvandlats till ett
“dödsläger”. FN bedömer att 14 000 spädbarn riskerar akut undernäring. Barn dör i tystnad.
Det här är varken normalt eller acceptabelt.

Som centerpartist har jag alltid varit stolt över partiets internationella engagemang.
Centerpartiet har en tradition av att stå upp för internationell rätt, för civila i konflikter, och för
ett globalt ansvarstagande. I vårt idéprogram kan man läsa att vi är ett parti ”byggt av
människor med ett starkt internationellt engagemang, i en tradition av global rättvisa och
demokratisering”. Det är inget tomt arv, utan det förpliktar.

Vi får inte glömma att Sveriges första kvinnliga utrikesminister, Karin Söder, var just
centerpartist. Vi har ett ansvar att fortsätta arbetet. I vår nyligen antagna grundberättelse slår
vi fast att vi vill se ”ett större gemensamt ansvarstagande för de stora världsfrågorna, bland
annat genom FN där vi slår vakt om folkrätten, och ökar samarbete för klimat, fred,
demokrati och frihandel.”

Därför måste vi också våga vara konsekventa. Det får inte spela någon roll om det handlar
om Ukraina, Gaza eller något annat krig. Civila är civila. Folkrätten är folkrätten. Vår
kompass måste vara densamma oavsett vem som bryter mot den.

Både Hamas och Israel har ett ansvar för rådande läge. Världsledare måste kräva
åtminstone eldupphör, att Israel löpande släpper in nödhjälp och att Hamas friger gisslan.
Sverige kan göra mer. Vi kan ta emot skadade barn från Gaza. Vi kan kräva att EU:s
associationsavtal med Israel stoppas. Vi kan och bör stå upp för civila och internationell rätt.
För när vi tiger, blir vi medansvariga.

Det börjar i det lilla. Med att inte blunda.

Julie Tran, gruppledare för Centerpartiet i Region Östergötland