Krönika: Vilken äldrepolitik ska vi ha?

Vi behöver en politik som underlättar för de som är äldre

Under min tid som politiker har det skett oerhört stora förändringar i svensk äldrevård. När jag först kom i kontakt med dessa frågor på 1970 talet pågick förändringen från de gamla ålderdomshemmen med sina rötter i ett äldre samhälle mot mer hemlika boenden för äldre. Vem minns inte hur det byggdes s k servicehus för äldre? Sen kom avskaffandet av äldresjukvården i landstingen regi. Istället när våra kommuner fick ett ännu större ansvar för de äldre fick vi en ”revolution” i boendet för äldre där trots allt det stora flertalet bor kvar i sina ursprungliga bostäder. Och nu gjordes också stora satsningar på att bygga ut den basala sjukvården i kommunal regi. Där sker idag en mycket avancerad vård. Och samarbetet mellan kommuner och regioner byggs nu med stor frenesi i det som kallas Närvård. Det här är givetvis bra och nödvändigt. Som äldre mår vi nog bäst om vi kan få vård och service i vår invanda miljö.

Politiskt är det mer på marginalen som skiljelinjerna visar sig. Och fortfarande pågår en politisk träta om vem som ska betala för olika insatser, kommunen eller regionen. Vilket vi nog alltid får.behålla oavsett var gränsdragningarna sker. För någonstans måste ju gränsen dras. Det hjälper inte om, som en del påstår staten skulle gå in i sjukvården istället för regionerna. Det handlar nog mer om med vilket förhållningssätt de olika aktörerna går in i diskussionen. Är det som företrädare för den enskilde vårdtagaren eller som väktare av en plånbok som diskussionen förs?

Vad vi nu behöver tror jag är en vidgad diskussion om inte bara det som vi nu ser som äldrevård. Det som jag ser som kärnan i en utvidgad äldrepolitik. Vi vet att allt fler blir allt äldre och med många bra år kvar i livet. Men givetvis med förändrade levnadsvillkor. Vi behöver helt enkelt en äldrepolitik. Den politiken är inte bara en fråga för några utvalda politiker i en Vård- och äldreomsorgsnämnd. Vi har haft nog av stuprör i politiken. Vi borde i en reformerad politik helt enkelt se över vad som kan underlätta livet för de som är äldre.

För min del tror jag exempelvis många frågor inom samhällsplaneringen borde vara en del av en reformerad äldrepolitik. Som ledamot för kommunen i vårt kommunala pensionärsråd ser jag en första början på ett gränsöverskridande förhållningssätt. Dit kallas företrädare för olika verksamheter för att informera. Det borde utvidgas till rejäl diskussion om samhällsplaneringsfrågor både ur ett principiellt perspektiv men också i det mer vardagliga arbetet.

Varför inte tillsätta en äldrepolitisk utredning som i så fall ska i ett bredare perspektiv utreda hur kommunen ska hantera de äldres situation och delaktighet? Utredningen ska inte behöva ta hänsyn till hur vi idag har indelat ansvarsområden genom olika streck, rutor och mönster. Och i ett sådant arbete är givetvis civilsamhället i form av pensionärsorganisationer en viktig expertis.

Göran Gunnarsson, ledamot i vård- och äldreomsorgsnämnden