Ensamkommande ska slippa flytta
Under hösten och vintern 2015 tog Ulricehamns kommun emot många ensamkommande flyktingbarn. Socialtjänsten i kommunen har arbetat på ett mycket föredömligt sätt med att skapa lösningar på hemmaplan.
Vi har haft ett flertal HVB-bonden, bra tillgång på familjehem samt ett antal stödboenden. Mycket tack vare att föreningar, organisationer och privatpersoner ställt upp på ett föredömligt sätt.
Merparten av barnen var 15–17 år gamla när de kom. Många har nu varit här i drygt två år men har ännu inte fått ett besked i sin asylprocess. De lever därför under stor press eftersom de inte vet om de får stanna eller ej. Dessutom börjar de flesta nu närma sig 18 år och ska då bedömas som vuxna asylsökande. Det är inte rimligt att som barn behöva vänta så länge på ett så avgörande beslut. Åldersuppskrivningar och utvisningar till osäkra förhållanden i hemländer ökar på den psykiska pressen ytterligare.
Regeringen föreslår nu ett tillfälligt kommunbidrag som syftar till att kommuner ska kunna låta ensamkommande barn som fyller 18 bo kvar istället för att tvingas flytta till Migrationsverkets boenden. Den politiska majoriteten vill förverkliga denna möjlighet för ungdomarna och har gett förvaltningen i uppdrag att ta fram riktlinjer.
Kommunen ska erbjuda bostad under förutsättning att ungdomarna uppfyller vissa kriterier. Det handlar bland annat om att de ska gå i skolan eller ha ett arbete och att ha en fungerande livsföring.
En del av bidraget ska vara sökbart för föreningar och organisationer som anordnar sociala aktiviteter för ungdomarna.
Genom att bo kvar i kommunen efter 18 år kan ungdomarna fortsätta sina studier. De kan behålla sitt sociala nätverk i form av kompisar och vuxna som man lärt känna. Få fortsätta med fritidsaktivitet. Att helt enkelt få möjlighet att leva ett liv som de flesta andra ungdomar i samma ålder gör men samtidigt hantera den press och otrygghet som det innebär att inte ha fått ett besked på sin asylansökan.
I januari tog vi beslut om att inte ”godta” Migrationsverkets åldersuppskrivningar innan beslutet vinner laga kraft i samband med att asylfrågan avgörs. Istället fortsätter den egna uppgivna åldern att gälla och barnet behåller bland annat sin vård och sitt boende och gode man.
Vi vet att det här inte är tillräckligt. Det ungdomarna helst av allt vill få är ett besked om uppehållstillstånd i Sverige. Som kommunpolitiker styr vi dock inte över migrations- och asylpolitiken. Men vi kan genom kommunala beslut göra så gott vi kan för att de ensamkommande barn som anvisats till oss får så bra förhållanden som det går att få under rådande situation. På det viset kan vi göra skillnad.
Inga-Kersti Skarland (S)
Mikael Dahl (C)
Birgit Andersson (L)