Debatt: Storbankerna är endast till för aktieägarna och inte för människorna
I Trelleborgs Allehanda (den 30 oktober) kan man läsa om hur mycket kontanter ett företag får sätta in i en insättningsautomat under en 30 dagars period
Trots rekordlåga räntor fortsätter miljarderna att strömma in till de svenska storbankerna. Deras vinster överträffar alla förväntningar. År 2017 tjänade de över 100 miljarder kronor och det blir säkert inte ett sämre resultat för i år.
Ungefär hälften av dessa medel flyttas över till aktieägarnas konton. Vårt land har cirka 10 miljoner invånare och således tjänar bankerna i snitt 10 000 kronor om året per svensk. Samtidigt fortsätter samtliga affärsbanker att lägga ner sina kontor på landsbygden, vägra kontanthantering, samt att vara restriktiva mot landsbygdens många småföretag och människor som vill bygga ett nytt hus för boende utanför de större städerna.
Finansinspektionen redovisar de bolånemarginaler som storbankerna har på lånemarknaden och för närvarande så är intjäningsförmågan över 60 miljarder om året. De tjänar stora pengar på allt som vi betalar i bolån och det går vidare till bankens vinst. Gång på gång drabbas vi av bankens räntemarginaler. Många svenska bostadsrätts- och villaägare tillsammans upplever en förtvivlan och uppgivenhet över att bostadsmarknaden överlämnats till de fyra storbankerna och domineras av dem. Bara om de fyras gängs oligopol bryts upp kommer räntemarginalen att minska.
Sveriges kvalitetsindex (SKI) mäter årligen om kundnöjdheten bland svenska bankkunder och det förtroendet som finns för våra fyra stora banker borde inge oro för varje bankchef. Det känns som våra storbanker är upptagna med att räkna vinstpengar och vem kan egentligen klandra dem. De kan sitta stilla i båten samtidigt som pengarna sköljer över dem, en verklighet som är få företagare förunnad.
Banken, som vi alla upplevt som något tryggt i samhället och som tidigare var pålitliga och seriösa intressenter för att bygga ett mer hållbart välfärdssamhälle. Deras strategi i dag är att via nätbaserade tjänster försöka täcka så stor del av befolkningen som möjligt med rutinartade tjänster. Det innebär att man inte är närvarande när entreprenörer, företagare och privatpersoner, som har behov av en nära daglig kontakt samt vill bidraga till en positiv samhällsutveckling och ett bättre näringsliv.
Deras kunskap om landsbygden minskar för varje år som går och där behoven av nödvändig service är som störst. Det finns en uppenbar risk på sikt att storbankernas policy utanför de större städerna kommer att dikteras av fördomar och okunnighet om landsbygden och de mindre orterna/städernas möjligheter.
Vid bankkrisen 2007/2008 så hade de svenska bankerna samhällets stöd och krisen var som störst i USA. Vid denna kris var ett land förskonat nämligen Kanada. Det är ett land med högst andel av befolkningen som är anslutna till sparkassor som ägs av kunderna själva. Dessa kundägda banker är ofta nära lokalsamhället och bidrar till dess investeringar.
I vårt land gör de lokala bankerna som de fristående sparbankerna och Länsförsäkringar Bank goda insatser annars skulle förmodligen flertal platser och regioner i vårt land varit på fallrepet eller föremål för omfattande och passiva statliga insatser. I vårt grannland Danmark äger fackföreningarna ”Arbejdernes Landsbank”. Samhället måste uppmuntra och underlätta för våra små banker samt även medverka till att bilda nya banker med andra ägarformer i vårt land. Möbelvaruhus och livsmedelsbutiker har gjort det. En ny tjänstemännens bank bildad av tjänstemän eller en bostadsbolagens bank bildad av byggbolagen kan vara möjligt för att öka konkurrensen. De ovanligt svaga myndigheterna Finansinspektionen och Konkurrensverket som är till för att skapa ett sunt samhälle vill fortfarande inte ta i eller låtsas om problemet.
Tommy Bengtsson (C)