Ska det bli något får vi göra det tillsammans

Med närmare ett år i skuggan av pandemin kan vi konstatera att frågor och prioriteringar snabbt kan ändras. Det har också visat att ett samhälle, som tur är, drabbas olika av en kris. Många har sagt det tidigare men mänskliga relationer, fri rörlighet och det egna ansvaret är något som vi pratat om och lärt oss värdera på ett nytt sätt.

Foto Frida Pettersson

För oss som arbetar med tillväxtfrågor i en kommun så har pandemin ändrat förutsättningarna radikalt. Det har tvingat politiker och tjänstepersoner att tänka snabbare och annorlunda. Att flytta fokus från lag och regelreglering och kontroll, till att ta en stöttande roll som förenklar och möjliggör.
Att släppa planer, och fastslagna processer för att våga gena i kurvorna och förenkla. Något som inte är helt enkelt för vare sig politiker eller tjänstepersoner.

När jag tittar tillbaka på 2020 så ser jag ett år med en kaotisk vår, hoppfull sommar och en höst och vinter där uthållighet och förmågan att anpassa visade sitt verkliga värde. Där det också blev tydligt vilka företag och näringar som lyckats ducka undan pandemin eller ställa om och utveckla sin verksamhet. Och där det också blev tydligt att många arbetsplatser som brukade ha möjlighet att erbjuda det första jobbet, har det riktigt, riktigt tufft.

När jag nu tittar på näringslivets utmaningar så är det tydligt att vi behöver en samling och samsyn, inte i alla detaljer, men i alla fall i den grundläggande inställningen att hjälpa varandra och samverka. För mellan Värmlands kommunen finns det ibland gränser som ibland verkar omöjliga att överbrygga.
Diskussionen om Region Värmlands vaccinationscentraler är ett bra exempel på det, och tyvärr också ett exempel på hur politiker använder en pandemi för populism. En klok kollega sammanfattade problematiken med analysen: ”Hur vi ska kunna samarbeta med företagsetableringar och tillväxt när vi inte kan samlas för att bekämpa en pandemi”. Sant och illa.

Hur mycket vi än älskar vårt Värmland så kommer vi inte klara av att skapa nya företag och jobb om vi inte orkar samverka och samarbeta mer. Om vi inte kan se helhet utan bli fast i att bara titta på vår egen trapp, ort eller kommun så kommer vi inte se möjligheten som finns och heller inte klara att arbeta med dom.

Jag tror att när vi pratar om vilket Värmland vi vill leva i så kan vi hitta många gemensamma ståndpunkter. När vi sen går vidare och pratar om vägen dit, och vad vi ska prioritera, så blir det svåre. Olika kommuner har olika utmaningar och förutsättningar, men om vi ska nå målbilden så är det viktigt att vi hittar några gemensamma saker att enas om. Kan vi enas om att lyfta det som är bra i Värmland, och på så sätt hjälpas åt att sprida en positiv bild? Kan vi enas om att hjälpas åt med etableringar, glädjas åt dem som blir av för fler jobb i Värmland? Kan vi enas om att arbeta för bättre kommunikationer, för bra förutsättningar för både näringsliv och vardagsliv?

I pandemin har vi fått många fina exempel på när människor, föreningar och företag hjälps åt. Här finns det lärdomar att ta del av, arbeta vidare med och ta med oss i arbetet tillsammans mellan kommuner för fler boenden, arbeten och livskvalité för alla Värmlänningar.

Ska det bli något får vi göra det tillsammans.

Frida Pettersson (C)
Kommunalråd Karlstad