Först när Skellefteå kört om Umeå kommer Region Västerbotten att vakna!

Vart i länet sker den högsta tillväxten de kommande åren? Vart investeras det mest? Vart drivs innovation, förnyelse av energisystem och nya arbetsformer? Vart utvecklas samarbeten mellan universitet, företag och kommun intensivt? Vilken kommun satsar mest på företagsamhet i skolan? Vilken arbetsmarknadsregion kommer att ha störst behov de kommande åren av olika typer av kompetenser? Vilken arbetsmarknadsregion har stora behov av nya transportstråk, kollektivtrafik för inpendling och ökande behov av sjukvård och offentlig service?

(Detta har jag, Carina Sundbom (C), och Maria Kristoffersson (C) debatterat i norran och i VK med regionrådet i Region Västerbotten, Rickard Carstedt (S). Både våra argument och replik från Rickard Carstedt, och mitt svar på repliken har sammanställts i bloggen.)

Ja, Umeåborna har ju fått inpräntat att Umeå är där det händer trots att Umeå bygger i hög grad på offentligt finansierade verksamheter. Men det är fel, det är i en annan del av länet tillväxten skenar, i Skellefteå!

När vi läser och skriver våra tankar om det trafikförsörjningsprogram som är ute på remiss så ser vi inga större förändringar utifrån att länets behov av transportstråk nu förändras.

Vi blir provocerade, av den ovilja vi upplever, för att region Västerbotten att släppa fokus på Umeå. Det är dax att lägga fokus, resurser och intresse på Skellefteå! Både regionen men även universitetet och andra offentliga aktörer.

När vi läser och skriver våra tankar om det trafikförsörjningsprogram som är ute på remiss så ser vi inga större förändringar utifrån att länets behov av transportstråk nu förändras.

Men den inrutade maktkoncentrationerna runt Umeå blundar. Men kraften i Skellefteå konstaterar lugnt detta faktum och jobbar på ändå. Umeå universitets ointresse att släppa campus i Umeå blir tydligt då de istället borde fokusera på det som sker i Skellefteå och ställt om resurser och inriktningar. Luleå tekniska universitet är däremot på plats och agerar, utvecklar utbildningar och samarbetar med företagen.

Vår uppmaning till länets övriga regionpolitiker är att släppa taget om Umeå som guldägg i länet och inse att kraften att driva länet framåt finns i hela länet. Rikta nu blicken mot inlandet men främst mot Skellefteå och ställa er frågan, - hur stimulerar vi och tar tillvara den utveckling som nu sker så att den gagnar hela norra Sverige? Och hur prioriterar vi de offentliga pengarna utifrån det?

I replik från Rickard Carstedt får vi veta att vi lämnar opreciserade anklagelser och att vi för en icke-konstruktiv debatt. Vi får veta att vi lyfter fram de senare årens positiva utveckling i Skellefteå, men att vi inte har några belägg för en anklagelse att Region Västerbotten, Umeå Universitet och andra offentliga aktörer inte lägger något fokus, resurser och intresse på Skellefteå.

Sedan räknar Carstedt upp satsningar som Kvarkenflyget, Glesbygdsmedicinskt centrum som finns i Storuman, projektet ”Midway Alignment of the Core Network”, ett samspel mellan färjetrafiken Umeå-Vasa, utveckling av tvärbanan mellan Storuman och Umeå, en förbättrad koppling mellan Inlandsbanan och tvärbanan Storuman-Hällnäs samt E12. För Skellefteåregionen så nämns endast ”Region Västerbottens långa och tålmodiga arbete för att få till stånd Norrbotniabanan”.

Menar Carstedt och Region Västerbotten allvar med att nå framgång genom samarbete och en gemensam röst, så bör den rösten komma från hela länet, och inkludera Skellefteåregionen.

Carstedt avslutar sin replik med detta:

”Vi välkomnar en kraftfull och givande debatt om var insatserna gör mest nytta, men vi skulle föredra om debatten fördes på en konstruktiv och saklig nivå. Både Maria Kristoffersson och Carina Sundbom har i sina politiska roller möjlighet att påverka det slutliga utformningen av Trafikförsörjningsprogrammet.”

Självklart har vi skickat in våra synpunkter på Trafikförsörjningsprogrammet, och självklart kommer jag att driva utveckling i Hela länet, inklusive Skellefteå, på mitt uppdrag i Regionala utvecklingsnämnden.

Jag har svarat på repliken till norran:

Socialdemokraternas vilja att centralisera tillväxt till Umeå håller emot tillväxten i övriga länet.

Vi läser i Norran svar på vår debattartikel om Region Västerbotten och tänker att debatten verkligen behövs. Socialdemokraternas Rickard Carstedt, ordförande i Regionala Utvecklingsnämnden, lyfter att det inte är bra att ställa regionens olika delar mot varandra och det håller vi verkligen med om. Regionen måste stå stark tillsammans för att driva Västerbotten framåt. Hela länet måste kunna känna att samarbetet finns och att den regionala blindheten vi upplever åtgärdas.

Men vi tycker inte att Region Västerbotten stimulerar och tar tillvara den utveckling som nu sker. Det gäller t ex sjukvården, utvecklingsprojekt, turism och trafikförsörjning.

När företrädarna för Region Västerbottens sjukvård pratar om verksamheterna så är Norrlands Universitetssjukhus normen och våra andra lasarett, i Lycksele och i Skellefteå, blir många gånger nämnda i förbigående. Med Northvolts etablering kommer belastningen på sjukvården att öka rejält i Skellefteå. Hur tänker Region Västerbotten möta upp sjukvården för befolkningstillväxten utanför Umeå?

När det gäller Region Västerbottens satsningar på projekt så upplever vi att Umeåbaserade projekt och Umeå Universitet får projektmedel som i första hand gynnar Umeåregionen medan projekt som gynnar andra orter i länet har svårare att få sina ansökningar beviljade. Majoriteten motiverar dessa avslag med att de ”inte gynnar Hela länet”, trots att utveckling behövs i hela länet.

Turism i norra länsdelen bygger bland annat på samarbete med Swedish Lapland där Skellefteå och Sorsele är delaktiga. Med över 3 miljoner gästnätter i destinationen är det en viktig del i norra länsdelens turismutveckling. Turismen är också beroende av bra förbindelser med norra Norge t ex via Bodö. Detta hör vi aldrig något om från Umeås regionala uttalanden. Men det är viktiga delar för norra Västerbottens utveckling.

Carstedt önskade att vi lyft våra åsikter om Trafikförsöjningsprogrammet, som ska vara en strategisk plan för utveckling av den regionala kollektivtrafiken för hela Västerbotten. Vi lämnar våra åsikter i våra remissvar och kan även nämna några direkt.

Det saknas strategier för landsbygd och glesbygd. Det finns ingenting i programmet om anropsstyrd trafik, trots att det är en möjlighet för de som bor på landsbygden och har långt till annan kollektivtrafik, eller som anslutning till tåg där inga andra alternativ finns. Man hänvisar istället till att använda ellådcyklar och elscootrar, trots långa avstånd och dålig trafiksäkerhet.

Med växande befolkning och industrietableringar i Skellefteåområdet kommer flyget att vara en viktig del i trafikförsörjningen. Därför borde mål finnas för flyget, med förnybara bränslen och andra mål för flygtrafiken, mål som Region Västerbotten vill verka för. Nya trafiklösningar för att klara Skellefteås expansion med behovet av ny dragning av E4 borde också diskuteras i programmet.

Andra delar vi saknar i programmet är bland annat Skellefteås lokaltrafik, Bussgods och väg 95, Silvervägen, som går mellan Skellefteå-Jörn-Arvidsjaur-Arjeplog-Bodö. Med den planerade utvecklingen av tågtestbanan i Jörn och Arvidsjaur och den ökande turismen ska Region Västerbotten inte strunta i denna förbindelse i ett så viktigt program som Trafikförsörjningsprogrammet.

Vi hade varit glada om Carstedt i sitt debattsvar, istället för att skuldbelägga oss för att vi lyfter frågan, berättat vilka satsningar som görs från Region Västerbottens sida utifrån den tillväxt som sker i Skellefteå och andra kommuner. I Vilhelmina till exempel har de senaste åren investerats mer än 600 miljoner bara i fjälldalarna och investeringarna rullar på.

Carstedt nämner inlandet i sin replik men han lyfter bara en kommun, utan att förstå att det verkligen leder till att en konkurrenssituation skapas. Han lyfter projekt och utvecklingar mellan Umeå-Vasa, Storuman-Umeå och E12. Om Socialdemokraterna och Rickard Carstedt verkligen hade sett hela regionen så hade han med fördel kunnat visa upp fler exempel från fler kommuner.

Så vi hoppas att vi väckt debattlusten hos både regionpolitiker och allmänhet för att se hur vi tillsammans på bästa sätt stöttar den utveckling som driver länet framåt. Den regionala blindheten måste bort och vi måste våga se att tillväxt sker även där Region Västerbottens majoritet inte planerat den.

// Carina Sundbom, Centerpartiet

Trafikförsörjningsprogram för Västerbottens län 2020-2023 KTM46-2019

Remissvar från Centerpartiet i Skellefteå

Det är en strategisk plan för utveckling av den regionala kollektivtrafiken. Programmet ska ligga till grund för exempelvis arbetet inför upphandlingar och för att förbättra tillgänglighet och kvalitet i kollektivtrafiken.

Centerpartiet i Skellefteås remissvar:

  • Bra att programmets storlek minskats jämfört med programmet 2016-2019. Men det saknas tydlighet kring vissa områden för trafikförsörjning och borde vara ett mer konkret program. Det sakas även sidnummer i dokumentet.
  • Sid 3 Landsbygd, glest befolkade områden.

Centerpartiet i Skellefteå saknar diskussionen om problematisering och förslag kring denna skrivning: ”Eftersom samhällets medel är begränsade kommer behov i tätbefolkade och glesbefolkade områden ibland ställas mot varandra. I Västerbotten där en stor del av ytan är glest befolkad och där mer befolkningstäta områden är koncentrerade till kusten, är en politisk förankring av hur medel och åtgärder prioriteras viktig.”

  • Sid 4. Mål: Bibehållen eller ökad geografisk tillgänglighet – bibehållen eller utökad nivå på kollektivtrafiken.

Vi saknar delmål för kollektivtrafik för de glesbefolkade områdena i Västerbotten. Det står att det befintliga eller utveckade trafikutbudet ska utvecklas i enlighet med strategierna i programmet, men det finns inga strategier för de glesfolkade områdena.

  • Anropsstyrd trafik.

Det finns ingenting i programmet om anropsstyrd trafik, trots att det är en möjlighet för de som bor på landsbygden och har långt till annan kollektivtrafik, eller som anslutning till tåg där inga andra alternativ finns.

  • Sid 3. Man skriver och föreslår att ”Över långa avstånd där resandet är mindre och mer oregelbundet kan taxi, självkörander poolbilar, ellådcyklar, egen bil, elskootrar och motsarande vara effektivt.”

Att föreslå ellådcyklar när det handlar om långa avstånd är rent oförskämt mot de som idag har långa avstånd för resande och bör strykas ur stycket.

Att föreslå elskootrar är inget bra alternativ utifrån trafiksäkerhet, eftersom de som har långa avstånd oftast behöver färdas på vägar som inte är trafiksäkra för oskyddade eller delvis oskyddade trafikanter. Därför bör elskootrar strykas ur stycket.

  • Sid 3 och sid 6. I stycke om att avstå från att diskriminera, och undvika att handla utifrån förutfattade meningar om personer, räknas många diskrimineringsgrunder upp.

Vi saknar geografiskt ursprung, eftersom uppväxtort/bostadsort kan ha betydelse för hur hen använder kollektivtrafik.

  • Sid 4. Det saknas tydliga mål för Norrbotniabanan – under avsnitt två indikeras en del målformuleringar fram till 2030. Där bör det vara tydligt att målet är att Norrbotniabanan ska trafikeras senast år 2030.
  • Sid 4. ”Kollektivtrafikens marknadsandelar påverkas vid överflyttning från privatbil eller flyg till kollektivtrafik, gång eller cykel”. För Skellefteå är flyget en viktig kollektivtrafik och meningen i texten bör ändras. Med växande befolkning och industrietableringar i Skellefteåområdet kommer flyget att vara en viktig del i trafikförsörjningen. Därför borde mål även finnas för flyget med förnybara bränslen.
  • För Skellefteå, Lycksele, Vilhelmina och Hemavan är flyget väsentliga komponenter när det handlar om trafikförsörjningen. Vi finns i händerna på flygbolagen och Transportstyrelsen/Trafikverket om inte vårt trafikförsörjningsprogram uttrycker mål för flygtrafiken, mål som regionen vill verka för.
  • Sid 5. Delmål för geografisk tillgänglighet: Förbättrad tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.

Här saknas insatser för personer med syn- och hörselsnedsättningar.

  • Sid 6. Strategi Resenärsperspektivet som ledstjärna. Planeringen av kollektivtrafik ska ske med hänsyn till resenärens resa som ska fungera.

Här saknar vi samplanering av var hållplatser behöver finnas utifrån t ex arbetspendling eller andra viktiga målpunkter.

  • Sid 8 Vision och mål i Regionala utvecklingsstrategin, näst sista stycket.

En grammatisk mycket konstig mening som behöver skrivas om: ”---motoriserat resande som inte mindre miljövänligt och trafiksäkert---”

  • Sid 9. Sista punkt under Förutsättningar/utmaningar lyfts begränsningar i möjligheten att elektrifiera samhället fram. Det kunde ha beskrivits tydligare.
  • S 11. Här bör både Norrbotniabanan och en flytt av E4 utanför Skellefteås centrum räknas upp bland åtgärder som skyddar miljön.
  • Sid Här nämns att SJ trafik och Y-buss utgör kommersiella aktörer inom kollektivtrafiken. Så sant så sant – om man bara tänker i ett Umeå perspektiv. Men det finns ett bussföretag, Tapanis, som kör hela vägen Haparanda-Stockholm två gånger per vecka, och har gjort det sedan 1970-talet. De berör både Skellefteå och Robertsfors och bör inkluderas i detta avsnitt.
  • Hur ska vi tolka sista stycket om att ”Det kan finnas skäl till att behålla möjligheten för kommuner och landsting(region?) att styra politiskt över kollektivtrafikens egenskaper genom trafikplikt och upphandling, även på sträckor och tider där ett kollektivtrafikföretag skulle kunna tänka sig köra kommersiell trafik”?

Innebär denna skrivning att man inte ska godkänna andra aktörer för kommersiell trafik, eller hur ska man läsa programmet inför förfrågningar från andra kollektivtrafikföretag?

  • För att uppfylla programmets mål lyfts vissa typer och områden av trafik fram.

Vi saknar Skellefteås lokaltrafik i programmet, vilka också kommer att bidra med att uppfylla målen i programmet, även om det inte är under Region Västerbottens ansvar.

  • Väg 95, Silvervägen, som går mellan Skellefteå-Jörn-Arvidsjaur-Arjeplog-Bodö saknas i programmet. Med den planerade utvecklingen av tågtestbanan mellan Jörn och Arvidsjaur och den ökande turismen blir denna förbindelse ännu viktigare för resande och utveckling i regionen, och borde ha plats i programmet.
  • Bussgods är beroende av fungerande kollektivtrafik i hela länet, och kollektivtrafik till Norrbotten. Det borde ha lyfts fram i programmet.