Brist på arbetskraft kräver ökad arbetskraftsinvandring

Västsverige står inför en förändring. Traditionella industrijobb och fabriker som bygger på fossila råvaror ska läggas ner eller helt ställa om till förnybart. Elektrifiering och digitalisering ska introduceras på en mängd arbetsplatser. Linjära flöden ska bli cirkulära. Bara de företag som klarar förändringen överlever. Samtidigt har nästan alla branscher i Sverige brist på arbetskraft, vilket riskerar att viktiga framtidssatsningar uteblir. Sveriges konkurrenskraft bygger på tillgång på arbetskraft och att fler går från arbetslöshet till egen försörjning. En ökad arbetskraftsinvandring kommer att behövas.

Nästan alla branscher i Sverige har brist på arbetskraft. Många arbetsplatser som vill expandera drabbas idag av förseningar. Flaskhalsar uppstår på arbetsmarknaden, som leder till att företagen tappar tempo, konkurrenskraften sjunker, skatteintäkterna minskar och välfärden urholkas. Denna akuta brist på arbetskraft har ökat under covid-19. Besöksnäringen hade exempelvis redan innan pandemin svårt att få tag på arbetskraft och nu är arbetskraftsbristen värre.

Samtidigt är antalet långtidsarbetslösa oroväckande. De som blev arbetslösa före pandemin har gått utan jobb ytterligare 1 1/2 år. Det behövs bättre samarbete mellan kommuner, arbetsförmedling, arbetsgivare och regionen för att fler arbetslösa ska få utbildning och praktik för att snabbt ta sig in på arbetsmarknaden. Antalet nyfödda sjunker i Sverige, vilket innebär ett sjunkande antal arbetsföra om ett par årtionden. Tyvärr är antalet ungdomar som lämnar grundskolan och gymnasiet innan avslutad utbildning alltför många. Gapet mellan antalet tillgängliga jobb och tillgången på arbetskraft ökar nu och matchningen på arbetsmarknaden är dålig.

Arbetsmarknadspolitiken är fragmentiserad och svåröverskådlig. Samtidigt är utbildningspolitiken och näringspolitiken åtskilda. De totala insatserna som ska göras för att få ut människor i jobb är så splittrade att de mest behövande riskerar att ramla mellan stolarna. De uppdrag som regionerna har kring kompetensförsörjning behöver förtydligas. Att jobba brett med kompetens bör överordnas den sektorisering som finns mellan utbildning, näringsliv och arbetsmarknad. Yrkesutbildning ska ha ett starkare fokus. Dessutom behövs krafttag i hela samhället för att ungdomar ska kunna fullfölja studier i grundskolan och gymnasiet.

Sveriges konkurrenskraft bygger på tillgång på arbetskraft och att fler går från arbetslöshet till egen försörjning. En ökad arbetskraftsinvandring kommer att behövas. Den arbetskraften har varit viktig under decennier för att minska flaskhalsar, förbättra kompetensförsörjning och öka välståndet i vårt land. Övriga Europa lider också av arbetskraftsbrist. Antalet flyktingar som kommer till Sverige är betydligt färre än för ett par år sedan. Flyktingar från en mängd länder i världen har genom åren väsentligt underlättat för tillgången på arbetskraft i Sverige. Många syrier jobbar som läkare på våra sjukhus, flyktingar från Balkan och Mellanöstern fyller arbetspass både i industrin och i servicesektorn för att nämna några exempel.

Västsverige står inför en förändring. Traditionella industrijobb och fabriker som bygger på fossila råvaror ska läggas ner eller helt ställa om till förnybart. Många som har till synes trygga anställningar kan stå utan försörjning om några år, om det saknas utbildningsinsatser för att förnya yrkeskunskaper. Elektrifiering och digitalisering ska introduceras på en mängd arbetsplatser. Linjära flöden ska bli cirkulära och bara de företag som klarar förändringen överlever.

Vi behöver bli bättre på att matcha arbetskraften för de jobb som finns genom utbildningsinsatser och praktik. Vi ska underlätta för de som behöver förnya sina kunskaper för att ta sig an nya arbetsuppgifter. Sannolikt krävs också att digitalisering, elektrifiering och robotisering används för att ta bort monotona uppgifter. Potentialen är stor och ska tas tillvara. Mänsklig arbetskraft måste användas där social närvaro är nödvändig. Datorer ska sköta rutinuppgifter som kan förenklas och standardiseras.

Alla människor i Sverige kan bidra till välfärden, de flesta vill utbilda sig och öka sin kompetens. Vi ska ta vara på varje flykting och välkomna de som vill arbetskraftsinvandra till Sverige. De behövs för att trygga välfärden.

Kristina Jonäng (c) regionråd Västra Götalandsregionen
Gunilla Druve Jansson, ordförande Centerpartiet Västra Götaland
Jakob Edshage, ordförande Centerpartiet Göteborg
Lennart Haglund, ordförande Centerpartiet Sjuhärad
Anders Ådahl, ordförande Centerpartiet Västra Götaland Västra
Ulrica Johansson, ordförande Centerpartiet Skaraborg
Anne Sörqvist, ordförande Centerpartiet Fyrbodal