Tal på kommundagarna i Linköping 31 januari 2025

(OBS! Det talade ordet gäller)
I morse vaknade över 340 000 svenskar som arbetslösa.
Ikväll kommer än fler ha blivit av med jobbet.
Nyföretagandet dyker. Konkurserna ökar.
Vi har EU:s fjärde högsta arbetslöshet.
Jag kan inte släppa tanken. Att det måste finnas ett annat Sverige.
Explosioner och skjutningar sker överallt, när som helst. Över trettio sprängningar, bara i januari.
På det en otrygghet som flyttar in i klassrum och skolkorridorer.
Knivöverfall, misshandel, en gravid lärare sparkas så illa att hon får missfall.
Jag kan inte släppa tanken. Att det måste finnas ett annat Sverige.
Svikna klimatmål och uteblivna satsningar. Vad hände med oss? Vi som var ett stolt, grönt föredöme.
Nu är vi ett av de EU-länder där utsläppen ökar snabbast av alla.
Jag kan inte släppa tanken. Att det måste finnas ett annat Sverige.
Centervänner. Sverige halkar efter.
Varje dag går potential förlorad.
Varje dag flyttar otryggheten in hos allt fler.
Varje dag bromsas livsresor upp, eller växlar in på fel spår.
Mörkret och eländet skördar nya framgångar.
En politisk kraft i det här landet lever av mörkret.
De vill hålla oss kvar där, mjölka ilska, oro och rädsla.
De lyfter inte ett finger för förändring.
Andra, som nu dansar helt efter deras pipa, kan helt enkelt inte bättre.
Att få ordning på Sverige blev inte mer än en fin slogan.
Men vi är inte som andra partier.
Har aldrig varit. Kommer aldrig att bli.
Vi går vår egen väg. Vi går framåt.
Vi skräms aldrig av mörkret, men vi fastnar inte i det.
Vi tror på varandra och på förändring.
Vi vet att själ och hjärta är på väg tillbaka.
Och när jag står här framför er idag, då kan jag släppa tanken, oron och funderingarna. För vänner, när jag ser er, då vet jag.
Då vet jag att det finns en annan väg.
Det vet jag att det finns ett annat sätt.
Centervänner, då vet jag - Att det finns ett annat Sverige.
Kära vänner och kollegor.
Välkomna till en tätort på en slätt.
På mina resor de senaste två åren har ni tagit emot mig med öppna armar, över hela landet.
Jag har druckit kaffe vid era köksbord, ätit alldeles för mycket av era goda bullar och kakor, hälsat på grannar och kusiner.
Blivit skjutsad i era bilar, sovit i era gästrum.
Därför känns det extra fint att nu äntligen få bjuda igen och säga:
Välkomna hem till mig i Linköping.
Det är fantastiskt att ha er här.
Inte bara för att det är hemma hos mig.
Utan för att vi här, gång på gång, visat att det finns ett annat Sverige.
Jag har lovat min stab och projektgruppen att inte dra hela turistguiden. Men några nedslag måste det ändå bli.
När andra världskriget stod för dörren. Då var det i Linköping SAAB sprängde ur och tömde ett helt urberg för att en underjordisk fabrik där man byggde upp världens främsta flygvapen.
Hos Ericsson på Mjärdevi, kopplades världens första GSM-samtal. Idag ser samma företag, från samma plats till att digitalisera landsbygden när andra kapar kopparnät. Förändrar vår digitala vardag, kring allt från AI till spel i mobilen och självkörande bilar.
För nästan på dagen 97 år sen föddes en linköpingsson som satt ett lika djupt avtryck på vårt land som SAAB och Ericsson.
Tage Danielsson föddes in i ett hem utan akademiska traditioner. Genom eget slit och tack vare en skola där kloka vuxna såg hans talang, fick han läsa vidare och kunde lägga grunden för en livsresa som berört människor på djupet, generation efter generation.
Till den som säger att förändring inte är möjlig.
Till den som slutat tro på kraften i svenska företag.
Till den som inte längre ser potentialen i varje människa.
Är mitt budskap detta.
Linköpings historia är också Sveriges historia.
Vårt land har alltid gått före - vi ska göra det igen.
Vårt land har jobbat oss till framgång - vi ska göra det igen.
Vårt land har alltid låtit människor växa - vi ska göra det igen.
Förändring är möjlig. Vi har visat det förr.
Låt oss nu göra det igen – Låt oss göra det tillsammans.
Men också för mig har Linköping visat att det finns ett annat Sverige.
Det är lite drygt två timmar hit, från mitt Vårby Gård.
Men för mig har resan varit längre och större än så.
Jag bär mitt Vårby med stolthet. Familjen, gemenskapen, vännerna. De har alltid funnits där för mig och finns där än.
Men det fanns saker man inte pratade om i 1980-talets Vårby.
Knappt ens fick drömma om.
Som andra lät en förstå, inte var tänkt för oss ungar från höghusen.
Ni vet sånt som universitetsstudier, allt för höga ambitioner, eller bara tanken på politiskt inflytande.
Men i den här stan tog min livsresa ny fart. Här mötte jag studentlivet och byggde nya drömmar.
Här mötte jag en grön folkrörelse som fortfarande vågar tro på människor och se till vad man vill, inte varifrån man kommer.
Här mötte jag mitt livs kärlek. Byggde en ny framtid med Sara.
När jag står här idag ser jag ett Sverige som kommit långt.
Men jag ser också att det finns mycket kvar att göra.
Jag ser fortfarande ett land som allt för ofta utgår från vi och de.
Som allt för ofta glömt vad som bygger välfärd, trygghet och framtidstro.
Nämligen fria människor, rättvisa och starka företag.
Vänner, mina uppväxtår i Vårby hade inga kor eller hagar intill husknuten. Det var glest med traktorer längs med cykelbanorna, så är det. Jag har aldrig, som så många av er, upplevt känslan av att vänta på skolbussen ute vid vägen, en mörk, kall vintermorgon.
Jag bär inte mina företrädares bakgrund.
Men jag bär på kampen för rättvisa och framtidstro, i hela landet.
Jag bär på beslutsamheten att göra Sverige till ett land där drömmar aldrig dör.
Där fler får en andra chans. Där vi aldrig begränsas av fördomar.
Jag bär på övertygelsen om att ett Sverige där människor får växa också är ett Sverige som land framåt.
Och vänner, här vill jag stanna upp en sekund.
Och tillsammans med er skänka en tanke till Anders Ljunggren, som tyvärr inte är med oss längre.
Kommer ni ihåg Anders fantastiska tal på stämman i Örebro. Kommer ni ihåg hans ord, när han beskrev partiet han blev en del av.
Jag minns det så tydligt. Jag minns hur varje hår reste sig på kroppen när jag stod bredvid honom på scenen. För när jag hörde hans ord.
Då ekade också min övertygelse och drivkraft.
”De sociala orättvisorna. De ekonomiska orättvisorna. Tillsammans med erfarenheten av betydelsen av privat ägande och företagande.
Det gjorde mig, en bonnpojk från Eksjö, till Centerpartist.”
När jag stod där, då hörde jag ord som förenar en bondson från Eksjö med en enkel arbetargrabb från Stockholm.
Då hörde jag ord som fångar vår själ och vår betydelse.
Ord som visar att vår kamp inte handlar om geografisk plats, utan om människan.
Om att forma ett land där det går lika bra för mina ungar som för grannens.
Där fler får se sin livsresa ta fart. Oavsett var du bor.
Centervänner, varm liberalism är mer än bara ord för oss.
Varm liberalism är att ta hand om varandra, på riktigt.
Det är en bergfast övertygelse om alla människors lika värde.
Det är förståelsen för hur fri företagsamhet går hand i hand med hållbarhet och sunt bondförnuft.
Det är vår folkrörelses historia och framtid.
Tack Anders för att du påminde om att det finns ett annat Sverige.
Tack för att du påminde om att det finns en annan framtid.
Tack för att du påminde om att bara vi kan bygga den tillsammans.
Och tro mig, vänner – det bygget, det har bara börjat.
När jag säger att bara vi kan bygga ett annat Sverige, så menar jag varje ord. Den som tvivlar kan se sig om i svensk politik.
När varslen och konkurserna sveper över landet.
Hemma hos Daniel i Säffle, Emmyly i Göteborg, Sune i Boxholm.
När familjeföretagare ser generationers slit gå upp i rök.
När familjer får samlas vid köksbordet.
Berätta för barnen att mamma förlorat jobbet, att det blir svårt med den där fotbollscupen eller sommarsemester i år.
Då försöker regeringen prata bort jobbkrisen.
Då höjer man kostnaden för småföretagen med 15 miljarder kronor.
När välfärden över hela landet dräneras på pengar.
När akutmottagningar och lasarett läggs ner, vårdpersonal sägs upp.
När avstånden till tryggheten ökar.
Då skyller statsministern på inflationen.
Det håller inte längre. För det är allvar nu.
Jag har varje vecka sen jag valdes rest runt i landet. Lyssnat och lärt. Med många av er vid min sida har vi lagt pusslet inför valet 2026.
Reformgruppernas samhällsanalyser fångar dessa resor och möten. De fångar era och andras inspel. Vardagens verklighet, här och nu.
Det är det bästa vårt parti har gjort på många, många år.
Det är något som förtjänar att läsas om och om igen.
Det är något att ha med sig inför varje debatt och möte, varje motion och debattartikel.
En påminnelse om vad vi kämpar för och varför.
Ge grupperna och alla som bidragit i det arbetet en rungande applåd.
Men kom ihåg en sak. Samhällsanalyserna är inte bara en produkt. Det är en diagnos av det Sverige vi lever i 2025.
”Jag är arg. Det tas, tas och tas. Men ges aldrig någonting tillbaka”
Orden från Lars, som jag mötte i Piteå, satte ord på en av vårt lands största orättvisor. Orättvisan i att du som bor på landsbygden betalar mer, men får mindre. Gör rätt för dig varje dag i ett helt liv.
Men nedgraderas utifrån ditt postnummer.
Jag förstår att allt fler ställer sig frågan – vafan får jag för pengarna?
Du är företagare hemma i byn. Skapar jobb och skatteintäkter.
Är uppe före alla andra, jobbar till sent. Håller igång bygden.
Samtidigt ser du akutmottagningen flytta och äldreboendet slå igen.
Du byter om efter nattskiftet i gruvan. Bidrar till statens jättevinster.
Ändå får dina barn en sämre skola, än sina kusiner i stan.
Du säger ja till nya vindkraftverk på höjden bakom huset.
Ser vinsterna från älvarnas kraftverk och nu också snålblåsten försvinna till Stockholm.
Samtidigt står hembygden kvar, utan så mycket som en spänn extra.
En enorm orättvisa.
Men sanningen är att orättvisan har ett högre pris än så.
Bor du i glesbygd löper du dubbelt så stor risk att dö av sjukdomar som går att behandla än om du bott i en större stad.
Dubbelt så stor risk att dö av sjukdomar som går att behandla.
I Sverige 2025.
Låt det sjunka in. Låt det sjunka in.
Och så finns det fortfarande de som undrar varför vi envisas med att vara ett parti för hela landet.
Jo, därför att ingen annan är det.
Därför att ingen annan varit det på hundra år.
Vi må stå själva, men vi håller gränsen.
Välfärden ska funka också på landsbygden.
Vi accepterar aldrig ett Sverige där postnumret avgör hur länge du lever.
Men orättvisan syns också på andra områden.
Ta bara skolan. Vi är många som varje dag skickar barn till skolan med en gnagande oro. Över mobbing, stök och bråk.
Över om de lär sig det de ska och får hjälpen de behöver.
Över om allt det som är så bra, får fortsätta vara det.
Kommer min dotters fantastiska lärare orka fortsätta.
Finns skolan vi valt och älskar kvar nästa termin.
Samtidigt har vi ett betygssystem, ett unikt betygssystem för Sverige, som slagit ut 160 000 elever. Bara de senaste åtta åren.
Ett helt Linköping av barn har svikits av vuxenvärlden.
Fått se sina livschanser krossas.
Då väljer liberalerna att prioritera korståget mot skärmarna.
Med all respekt Johan Pehrson, skolans utmaningar är lite större än så.
Klick baits i kvällstidningarna vänder inte krisen, stoppar inte stöket, dämpar inte oron.
Nu krävs, och håll i er nu vänner, ta ett djupt andetag och greppa hårt om bänkgrannen.
Nu krävs mer Jan Björklund.
Nu krävs ordning och reda i skolan.
Nu krävs mer pengar, fler behöriga lärare, mindre klasser och mindre stök.
Nu krävs att utbildning går före utdelning, men att valfriheten består.
Centervänner, nu krävs återigen vår kraft för att en gång för alla börja ta skolan på allvar igen.
Frihet och rättvisa. För varje människa, i varje del av landet.
Där har ni min drivkraft.
Jag vet att vi delar den tillsammans. Drivs av den varje dag.
Men jag vet också hur verkligheten ser ut i kommun- och regionpolitiken. Därför att jag har levt i den själv.
Rätt vad det är sitter man där och försvarar system och regler.
Mitt i en vardag som måste hanteras och gå ihop.
Och tro mig, det händer i riksdagen också.
Rätt vad det är fastnar man i praxis, byråkrati och talepunkter.
Rätt vad det är har friheten och rättvisan tappats bort längs vägen.
Vänner, vi kan bättre än så. Vi är något annat.
Vår folkrörelses själ är det sunda förnuftet.
Det är övertygelsen om styrkan i det vardagsnära, i människan.
Jag ska inte recensera reformgruppernas förslag, för det ska vi göra tillsammans. Men för mig är de ett uppvaknande och en påminnelse om vårt partis helt unika identitet och uppgift.
Vi är klimatpartiet framför andra.
Därför att vi försvarar teknik och tillväxt.
Men aldrig låter etablissemangets vardag bli grönare, på vanliga människors bekostnad.
Vi är skolpartiet framför andra.
Därför att vi utgår från eleven, från människan.
Från friheten att välja, men rättvisan att aldrig väljas bort.
Vi är företagarpartiet framför andra.
Därför att vårt parti är byggt på småföretagares mod och jävlar anamma.
Fri företagsamhet, att göra rätt för sig, kunna leva på sin lön.
För oss är det mer än självklarheter.
Det är själva grunden för det framgångsrika Sverige vi älskar.
Centervänner, det är dags att höja blicken igen.
Dags att hitta tillbaka till förnuftets röst.
Dags att sätta vår berättelse i centrum.
Tiden av anpassning till andra är över.
Tiden av självömkan är slut.
Från och med nu är det vår politik som gäller.
Från och med nu är det mer grön, varm liberalism.
Från och med nu är vi återigen förnuftets röst.
För frihetens och rättvisans Sverige.
När vi passerat halvtid i mandatperioden blir det allt tydligare.
Tiden har sprungit ifrån Tidöprojektet.
Ordningen man utlovade har blivit till en enda röra.
Antingen kan man inte bättre, eller så vill man inte mer.
Kraften har gått ur Kristerssons regering.
Han kommer aldrig få ordning på Sverige.
Samtidigt följer han Jimmie Åkessons minsta vink.
Från andra kanten kommer hårda ord och ultimatum från en verklighetsfrånvänd vänster.
Ena dagen är det statligt reglerade matpriser, i sann planekonomisk anda.
Andra dagen chockhöjda skatter och mindre frihet för småföretagen.
Det vi ser är det vi sagt länge. Ytterkanternas vägar leder oss fel.
Ska vi nå ett annat Sverige, då måste Tidöregeringen bytas ut.
Det finns ett annat Sverige. Det går att nå, det går att förändra.
Men då krävs ett modigt, målmedvetet Centerparti.
Ska vi stoppa postkodlotteriet i välfärden.
Då krävs vårt inflytande.
Ska vi rädda klimatet.
Då krävs vårt inflytande.
Ska Sverige bli världens bästa land för livsresor.
Då krävs vårt inflytande.
Det arbete vi nu gör är avgörande för vårt parti.
Men det är lika avgörande för Sverige.
Det är vad vi möter väljarna med i nästa val.
Men det kommer också möta den som söker vårt stöd efter valet.
Inte som önskemål, eller rekommendationer.
Utan som tydliga krav.
Till den som nu vill räkna ut oss – det är dags att tänka om.
Till den som nu tar oss för givet – Vårt stöd kommer aldrig gratis.
Till den som tror att orken tryter och glöden falnat hos centerpartisterna – Tvärtom.
Se er om i det här rummet så ser ni att vårt arbete bara börjat.
Nu tar vi nästa steg.
Nu höjer vi blicken.
Nu fortsätter vi vår stolta historia av frihet, förnuft och rättvisa.
Nu är mitt budskap till alla er som längtar efter nåt nytt, drömmer om nåt större.
Håll ut.
Häng med.
Tappa inte hoppet.
För tro mig – Det finns ett annat Sverige.