Centerpartiet lokalt

Regeringen rusar mot krisens brant

Med 40 miljarder i påhittat reformutrymme och en lång rad underfinansierade satsningar i budgeten driver regeringen på en överhettning av högkonjunkturen och riskerar därmed att försätta Sverige i en ekonomisk kris.

"Vi måste hushålla med skattepengarna och sätta fokus på strukturella reformer som stärker tillväxten", skriver Emil Källström, ekonomisk-politisk talesman (C) i en debattartikel i Expressen idag.

Under det sena 80-talet förde Socialdemokraterna en alltför expansiv mitt i en brinnande högkonjunktur. Resultatet är en sorglig period i svensk politisk och ekonomisk historia. Köpfesten slutade med baksmälla – en enorm finanskris i början av 90-talet. Folk tvingades lämna hus och hem när ekonomin kraschade.

Med 40 miljarder i påhittat reformutrymme och en lång rad underfinansierade satsningar i budgeten riskerar Magdalena Andersson nu att återupprepa partiets gamla synder. När Konjunkturinstitutet nyligen presenterade sina bedömningar av konjunkturläget var passningen till finansministern glasklar: Sluta elda på ekonomin med reformer som inte är finansierade.

Konjunkturinstitutet konstaterar att ”regeringens kraftigt underfinansierade budget” inte bedöms ligga i linje med överskottsmålet. Det är häpnadsväckande. Inte enbart för att regeringen inte sköter statens finanser, utan också för att man samtidigt helt undviker att ta tag i de strukturella problem som avgör Sveriges långsiktiga konkurrenskraft.

1990 drabbades Sverige av en kris som dittills inte skådats sedan 30-talet. Under den period som föregick krisen hade den svenska ekonomin i hög fart gått in i en överhettad högkonjunktur - påeldad av Socialdemokraterna. Sysselsättningen sjönk i början av 90-talet med nära 600 000 personer.

Låt oss inte göra om de misstagen. Vi måste hushålla med skattepengarna och sätta fokus på strukturella reformer som stärker tillväxten och gör oss redo för en kommande lågkonjunktur. Det vi däremot inte ska göra är att lägga pengar på ineffektiva åtgärder, slösaktiga subventioner och snedvridande bidrag som inte skapar jobb eller minskar klyvningen.

Det är nu, när de goda tiderna ger oss medvind, som vi har chansen att genomföra de reformer som krävs för att stoppa klyvningen, mellan de som har jobb och de som är arbetslösa, mellan inrikes och utrikes födda, mellan stad och landsbygd. Utmaningarna är svåra men inte omöjliga.

Det är 90-talets strukturreformer med fristående riksbank, sanerade statsfinanser och ett finanspolitiskt ramverk som kan tjäna som förebild för det arbetet.

Läs hela debattartikeln på Expressen