Den allt överskuggande frågan i min politiska värld, skolan, handlar om framtidens skolstruktur. Ordet börjar redan kännas lätt uttjatat men det är bara att vi vänjer oss.

För det är nu det gäller, nu har vi en möjlighet att forma framtidens skola. I maj tar Barn- och utbildningsnämnden beslut om hur gymnasiet ska utformas i ett 10-årsperspektiv och i juni väntar beslut om för- och grundskolan. Jag hoppas att vi politiker, från samtliga partier, ska förmå oss att lyfta blicken och ha ett gemensamt perspektiv på den framtida skolan i Falu kommun. Jag har sagt det många gånger och jag gör det igen, skolan är för viktig för att vi ska ägna oss åt politiskt käbbel. Men det innebär att vi måste vara beredda att kompromissa, det kommer att kräva mod, det kommer att innebära förändringar för föräldrar, barn och skolpersonal och det kommer att bli debatt.

Jag drivs av viljan att bygga för framtiden. Vilken fantastisk möjlighet vi har fått att nu ta ett helhetsgrepp! Vad är då det bästa? Jag tror såväl barn som vuxna mår bra av att finnas i ett större sammanhang. Ett sammanhang där varje barn ses och där vi har lärare och annan personal som stöttar och lotsar. Ett sammanhang där skolpersonalen har kolleger. Den värld vi lever i kräver mer än en lärare och en lokal. Den kräver en miljö som ger rymd åt tanken, som stimulerar och utmanar. En miljö där våra barn har kompisar i alla åldrar, en miljö där våra särbegåvade barn har en given plats.

Den lilla skolan, med klasser på 4-6 elever, är förbi. Den tid då läraren bodde ovanpå skolsalen och undervisade i alla ämnen. I dag krävs mer för att vi ska leva upp till den undervisningsnivå som alla barn har rätt till. Jag tror att en större omvärld utvecklar och ger våra barn och unga bättre förutsättningar att möta vuxenlivet.

Vi är överens om att värna och utveckla våra serviceorter. Låt oss ha det som grund när vi lägger det framtida skolpusslet!

När vi pratar skolstruktur blir det lätt fokus på landsbygden. Lika viktigt är att vi nu planerar för skolutvecklingen i centrum och i nya områden. Det har hänt mer än en gång att tillgången till skola glömts bort i planeringen, Lilla Källviken är ett exempel. Självklart ska vi planera för förskola och skola, åtminstone till årskurs 6, när nya områden exploateras. Gärna med den modell som nu tas fram inför byggnation av förskola i Svärdsjö och Surbrunnshagen; flexibla enheter som lätt kan omvandlas till klassrum.

Vi har en överkapacitet vad gäller skollokaler totalt sett. Om vi i möjligaste mån anpassar skollokalernas storlek till de behov vi ser i ett 10-årsperspektiv så innebär det att vi kan minska våra hyreskostnader. Det innebär att vi kan satsa på de skolenheter som blir kvar. Och, det innebär framförallt att vi kan göra satsningar på det allra viktigaste, mötet mellan pedagoger och våra barn.

/ Elisabeth Rooth Eriksson