Jag slås nästan varje dag över att vi alla har så olika kunskaper om saker och ting, smått som stort. Vi utvecklar våra intressen och där fylls kunskapen på lätt.

Där vi inte redan har eget intresse behöver vi låta nyfikenheten väckas, och fylla på ryggsäcken med kunskap. Det bidrar till ökad förståelse för andra.

För några år sedan besöktes jag av en familj från en storstad. Jag visade dem vår fina by som ligger inbäddad mellan skogsklädda berg och vattendrag. När vi gick längs byvägen och småpratade kom frågan från en av de vuxna i sällskapet, om det finns björn och varg här i byn. När jag svarade att det finns det, vände sig 7-åringen mot mig med stora rädda ögon. Pojkarna tittade i diket och undrade, var någonstans. Där och då slogs jag av vilka olika världar vi faktiskt lever i. Jag fick förklara för dem att björn och varg lever i skogarna runt byn, tack och lov. Jag känner mig ödmjuk inför att vi lever med olika sanningar. Däremot är jag rädd för vad den bristfälliga kunskapen leder till i många fall.

Faktum är att pandemin fått fler att börjat röra sig i skog och mark. Det är fler som ser skogen som sin skog. I media har vi kunnat läsa om människor som har starka åsikter om vad som händer med den skog de numera rör sig i till vardags. Att den skogen kan ägas av privatpersoner eller familjer tycks många inte veta om. Skogen förvaltas och sköts av ägaren utifrån långsiktiga mål och olika syften. Skogen har en lång omloppstid, skog som brukas och växer ger stor klimatnytta och spelar roll för en hållbar utveckling. För varje träd som avverkas planteras minst två nya. Växande träd tar upp koldioxid från atmosfären och ger en förnybar resurs. Förståelsen för skogens roll i ett större perspektiv behöver stärkas bland allmänheten. Jag förstår att just den här kunskapen gått förlorad, i och med att färre familjer har en naturlig koppling till skogs- och jordbruk i dag. Tidigare tillbringades lov och ledighet på landsbygden hos släkten och då kom även kunskapen. Vi behöver öka förståelsen för skogsägaren och dess brukande, som är så viktigt för att vi ska klara klimatomställningen och utveckla bioekonomin.

Vi som lever och verkar på landsbygden och i nära kontakt med jord- och skogsbruk behöver bli lite modigare. Vi måste våga sprida vår kunskap genom samtal. Vi behöver finnas i flera samtalsrum. Vi har många krafter att jobba emot och med. Det är inte alltid lätt att veta vad som är viktigt och vad som är det rätta.

Det är vår uppgift att intressera och informera om hur och varför. Vi måste tillsammans fylla på de där ryggsäckarna med kunskap.

/Susanne Höglund (c)